Cancer, hjärntumör och fortsatt kamp

Pappa har drabbats av cancer sen en månad tillbaka. Hjärntumör. För andra gången... Han är nu opererad sen en vecka tillbaka då tumören växte så fort att läkarna var tvungna att operera akut. Den satt vid talcentret i hjärnan på vänster sida. Detta har gjort att efter operationen kan han inte röra högersidan ordentligt, eller tala normalt, vilket självklart är extremt frustrerande. Han stammar fram orden och kan sällan sätta ihop fulla meningar. Han ber om ursäkt för det gång på gång, men jag försöker berätta att det inte stör mig, jag har ju en flickvän som delvis stammar och en av mina nära vänner som jag hade på gymnasiet stammade. Det är som med dialekter, man vänjer sig och tänker tillslut inte så mycket på det.

Pappa ligger nu på Stockholms sjukhem, varifrån de tänkte skicka hem honom inom max 10 dagar. Men igår (onsdags) fick han ett så svårt krampanfall att läkarna var tvungna att ge honom 5 enheter Stesolid (kramphämmande), det brukar enligt läkarna vanligtvis räcka med max två. På väg till sjukhuset fick han ytterligare kramper och då var läkarna tvungna att ge honom ännu mer kramphämmande. Allt som allt den 5 dubbla dosen av det som normaltvis brukar hjälpa. Han låg kvar under natten på sjukhuset och är nu tillbaka på sjukhemmet (med rörelserehabilitering, talpedagoger, m.m.)

Han har varit väldigt rädd genom denna resa och likväl jag som dotter, men jag visste att han skulle klara det, han har ju gjort det en gång tidigare <3

Nu gäller rehab för hans del och vi som familj stöttar honom hela vägen. Snart kommer dessutom våra armband från Cancer Rehab Fonden, som bidrar just till eftervården av cancerpatienter. Ett läderarmband i svart med en silver platta med texten "tillbaka till livet".

Och det är precis vart vi ska! Tillbaka till livet!

(jag skulle i dagsläget göra vad som helst för lite vardagstristess, med små grejer som att laga mat, diska, städa. En vanlig vardag!)