alismas blogg

sorry ifall några av bilderna var fett suddiga pga en kombination av mina meds och min ångest så skakar jag som FAN, det är nästan så att vissa trott att jag haft tidig parkinson

gissa vem som precis kirrat biljetter till danmark + hostel och biljetter till ghostmane i januari??????

omg?????????? är så fkn excited ni anar inte. ska åka med shelley och aaaaaaaaa. suger bara att jag bestämt mig för att SLUTA bruka droger pga vi ska till christiania också :(((
men hursomhelst är så hype ändå och väldigt nervös hehe iom att jag aldrig rest utanför sverige på egenhand förut hahah

sen så kommer ksk v över på nyår och planen är att jag ska fira nyår med shelley, hennes mamma och några polare

aaaaaAAAaa

kom hem till boendet från psyk igår och när jag kom hem från mitt möte med psykologen idag så ville personalen att jag skulle lämna ett up, standard grej liksom.

är inte längre positiv på thc och är positiv på benzo (men det har jag haft ordinerat sen jag lades in) och är likförbannat fortfarande positiv på spice??????

enligt chefen så ska det ju bara vara spårbart i några dagar, men för några dagar sedan så var jag ju inlagd på psyk??? jag vet att jag inte rökt spice, liksom jag hade ju märkt om någon gett det till mig när jag var på psyk. dessutom så tog jag inte ens emot något av några andra patienter när jag var där så idk

hade ett långt jäkla samtal med samordnaren och en personal på boendet och de sa att ?vi ger dig en chans nu att vara ärlig?, men jag är ju ärlig???
de sa iallafall att de kunde se mellan fingrarna den här gången, så blir slipper att bli avstängd från boendet i 24h . men jag ska lämna ett nytt up på torsdag och jag är skitnojig över att jag ska vara positiv på det igen och är jag det så kommer jag garanterat bli utslängd

vet ej vad jag ska göra eller hur jag ska hantera det här


helvete

eftersom jag ej varit aktiv här i över idk ett halvår, så tänkte jag att de kunde vara en kul grej att posta en selfie från varje månad det här året. blir lite av en hair timeline också för er som missat alla mina selfies lmao


januari


februari


mars


april


maj


juni


juli


augusti


september


oktober


november


december

hej ec ge mig bekräftelse♥

känner mig så ensam nu när jag är inlagd, tillskillnad från när jag var inlagd för en månad sedan. har säkert att göra med att den här avdelningen är en av de värsta jag varit på. det är literally bara en korridor och sen så ingen här särskilt vänliga heller. så jag socialiserar mig inte med någon, varken personal eller patienter.

sen så hade jag flertalet vänner som kom och hälsade på när jag låg inne i haninge, men det var också mycket trevligare där än vad det är här. finns literally inga aktiviteter alls. de har ett ?lugna rummet? med en fåtölj och en sackosäck, but that?s about it. vill bli utskriven asap, men med tanke på att jag varit inlagd längre än vad jag brukar och i princip bara legat inne på rummet så är jag rädd att jag kommer fortsätta isolera mig så fort jag kommer hem igen. börjar bli mer disconnected med mina känslor igen så känner mig bara som ett tomt, likgiltigt ångestmoln.

behöver även fixa med ansökan om ekonomisktbistånd för januari ASAP, personalen har fixat i princip allt så jag behöver bara skriva ut mina kontoutdrag och skriva på blanketten, men idk hur jag ska kunna göra det när personalen vägrar åka hit och lämna allt.

idk är bara så stressad och förvirrad

ni vet den där snubben L som jag var borderlinekärTM i början av året? ni vet han som unmatchade mig på tinder för att sen matcha med mig igen???

hursomhelst det finns en mentalskötare på avdelningen som ser precis ut som honom? HAHAHAH
fast litelite knubbigare och ah han har inte har vitt hår utan svart lmao. de skulle kunna vara syskon eller till och med tvillingar and it makes me so fkn uncomfortable and creeped out.

pga det så vågar jag knappt ha ögonkontakt med snubben när jag pratar med honom. undviker att prata med honom så mycket det går, men han är så snäll?? det suger somfan för han är den enda på avdelningen som jag bekväm med att faktiskt berätta hur jag egentligen mår och som genuint faktiskt lyssnar

pls send help

okej så vet inte hur mycket jag får säga egentligen så kommer inte nämna några namn eller vad huvudförhandlingen handlade om, utan kommer bara berätta om det i stora drag och hur jag mådde innan, under och efteråt.

på morgonen blev jag väckt av någon skötare och fick mina mediciner och det var ca 2h innan jag skulle åka till solna. de har ju vetat om att jag skulle ha rättegång och de visste om hur dåligt jag mådde med tanke på att just rättegången var en av de största anledningarna till att jag ens blev inlagd från första början. men trots det så var det ingen som kollade hur jag mådde eller frågade mig om jag ville prata av mig innan jag skulle iväg.

sen kommer det in någon manlig skötare som jag verkligen önskar att jag fick namnet på. han kommer iallafall in och helt plötsligt slänger han ur sig ?är det din pappa som kommer köra dig?? och jag får en panikångest attack direkt och blir defensiv. och jag frågar gång på gång varför han ens antog att jag hade en pappa eller ifall jag hade kontakt med honom öht. och han hugger till direkt och börjar skrika att han inte antog något utan att han bara frågade.

återigen så förklarar jag att när du ställer frågan ?ska din pappa köra dig? så antar du ju att jag har en pappa, om du inte antog något så hade du istället frågat ?hur tar du dig dit? eller ?är det någon som kommer köra dig? det slutar med att han skriker att jag är en idiot och att det inte går att prata med mig, han smäller igen dörren och pratar högt i korridoren med andra skötare och patienter om vilken idiot jag är och att det inte går att prata med mig. då blir jag riktigt förbannad, jag flyger upp ur sjukhussängen och sliter upp dörren och skriker ?du är personal här och du pratar inte sådär om patienter i allmänna utrymmen?

efter det så bröt jag ihop igen och en annan skötare kom in och hon frågade vad det var som hände och jag berättade allt som hände och hon sa att det visst gick att prata med mig.

fick en sjukresetaxi till solna (som jag förövrigt inte vet hur jag ska betala med tanke på att jag fick avslag på min ansökan) och det var meningen att jag skulle vara där 10:30 för det var då jag skulle möta upp min farmor och vittnesstödet. men var där typ 09:20 så stod där helt själv helt panikslagen. men min vän, hennes familjemedlemmar och hennes advokat kom ut bara några minuter efter att jag anlände och börjar gråta när jag kramade om henne. jag kände mig eller jag känner mig fortfarande patetisk över att jag är så förstörd över det här iom att jag bara är ett vittne och att det är hon som är den målsägande. förhandlingarna hade redan börjat så de var bara ute på en paus. jag vet inte hur länge jag fick sitta där innan min farmor kom dit men det kändes som en evighet. och direkt när hon kom så letade vi upp vittnesstödet och vi pratade om ifall de kunde ha medhörning aka att den åtalade skulle lämna rättssalen och sitta i ett annat rum och får höra förhöret via högtalare. när vi satt utanför rättssalen för att vänta på att de skulle ropa upp mitt namn så blev ångesten bara värre och det kändes som att tiden stod stilla. sen ropar de upp mitt namn och det kändes som att mitt hjärta stannade, men tydligen så meddelade de bara att de var sena och att de andra förhören hade dragit ut på tiden, vittnesstödet passade då på att smita in och be åklagaren om medhörning. det blev paus igen och alla lämnar rättssalen och fick så mycket ångest att jag ville kräkas när jag såg honom. åklagaren och min väns advokat förklarade hur det skulle gå till och att de inte skulle ställa så himla mycket frågor. de försäkrade mig även om att det inte skulle ta så lång tid heller, men de visste heller inte hur mycket frågor försvarsadvokaten hade.

åklagaren, domaren och nämndemännen godkände att jag skulle få medhörning, men det betydde också att jag återigen fick se honom när han skulle flyttas till det andra rummet.

själva förhöret var en blur, at that point så hade jag så mycket ångest att jag trodde jag skulle svimma eller något. att ha så mycket folk som stirrar på en, att någon sitter och skriver ner allt som en säger och att bli filmad samtidigt som någon ifrågasätter precis allt blev extremt overwhelming.

det tog inte så lång tid och så fort jag lämnade rättssalen så brast allt, jag började gråta och hyperventilera. but i did it.

det som hände mig och allt rättegången handlade om är något jag aldrig pratat om eller något som jag bearbetat överhuvudtaget och som jag trodde så fick jag flashbacks och alla minnen som jag förträngt kom tillbaka

är fortfarande livrädd för att han ska bli frikänd och att han kommer börja stalka och trakassera mig online igen. men det får vi inte veta förrän om en vecka.

i still want to die tho

shelley ringed mig för ett tag sedan och ba ?saga jag har gjort något dumt?

spontant så tänker jag ?vadfan är d för skit du satt dig i nu ffs?

tydligen så hade hon haft tråkigt igår och skickat ?you?re gay lole? till ett flertal personer via hennes mail, varav en av hennes offer var frej larsson... har ingen aning om hur hon fick tag på hans privata mailadress???? hursomhelst så precis när hon såg att han svarat så försvann hennes internet på luren och det var då hon ringde mig panikslagen för att berätta hahahahahah

typ 20 minuter sedan så ringer hon igen, nu satt hon och skrattade hysteriskt samtidigt som hon grät och ba ?han har svarat?





han skrev inte något utan skickade bara bilden och det enda jag vill veta är VARFÖR han har den bilden på sin lur???

skrattade så mycket att jag trodde att jag skulle pissa på mig

d va allt jag ville berätta hejdååå

also om jag har ork så ksk jag uppdaterar lite om hur rättegången gick om någon ens skulle vara intresserad lol

psa: vill passa på att be om ursäkt för att jag har varit dålig på att sätta trigger warnings/content warnings i bloggen sen jag började blogga igen

okej så fick vänta i lite mer än 3h efter personalen på boendet ringde pam/112 och fick spendera natten på akutpsyk/observationsavdelningen. halva måndagen gick till att vänta på att få en plats på någon avdelning, men precis alla platser på de psykiatriska mottagningar som jag tillhör var upptagna så slutade med att jag tillslut blev inlagd på södertälje sjukhus 😊) fick lämna up och var ärlig med att jag skulle vara positiv på thc men this bitch var tydligen positiv spice också????????? enda sedan jag började bruka droger så har jag av principskäl aldrig velat eller ens tänkt tanken på att testa spice och det vet soc/boendet/beroendeenheten om sedan tidigare. så ska få lämna ett nytt prov på labbet lmao. så antingen var det jag rökt spiked (vilket är highly doubtful) eller så blev det bara fel med testet.

fick (och har fortfarande) en massa ångest över att bli inlagd här pga 1. har om och om igen hört av andra patienter när jag varit inlagd tidigare att avdelningarna på södertälje sjukhus är helt värdelösa och 2. jag har aldrig varit här och vet inte hur det fungerar eller ?känner? någon av skötarna if u get what i mean?

så är extremt anxious hela tiden och känner att jag är påväg att få panikångest konstant. det hjälper ju inte heller att det jag fick höra om avdelningen tidigare stämmer.

varje gång jag frågar om något så får jag alltid ?går inte vi är upptagna? som svar trots att precis hela personalstyrkan sitter i sina fotöljer i det allmänna utrymmet. har flera gånger bett om hjälp och stöd för att ringa tingsrätten för att dubbelkolla om jag får ta med en anhörig till rättegången och för att be om vittnesstöd, men naee de har de inte tid för eftersom ?de har viktigare saker att göra?. varje gång jag tagit mig modet till att prata med personalen slutar bara med att jag får panikångest, börjar gråta och att personalen går därifrån.

det blir lite svårt att prata med personalen, våga be om hjälp och att undvika att isolera mig på rummet som läkaren på inskrivningsmötet uppmanade mig att göra när jag konstant blir ignorerad och invaliderad.

är hemma för första gången på två månader, klarade inte att ta mig hem själv för vill verkligen undvika att åka förbi skanstull pga anledningar lmao så mamma och hennes pojkvän hämtade upp mig och körde mig hem i och med att mamma ändå skulle hämta min smutstvätt (bortskämd och sönder curlad snorungeTM)

såklart så kommer jag hem till massa post från huddinge kommun och självklart så har min ansökan för den här månadens ekonomiskt bistånd blivit avslagen 😊
för att jag vaf inlagd på psyk och inte hade något läkarintyg som kunde styrka att jag varit inlagd 😊) vilket jag inte ens visste att jag skulle behöva iom att jag varit inlagd förut utan problem och aldrig behövt göra det förut 😊

så bröt ihop totalt, jag fick panikångest och tårarna bara forsade. hur ska jag ha råd att betala för min inläggning? hur ska jag kunna hämta ut mina mediciner? hur ska jag kunna betala min hyra?

allt bara rann över och för första gången någonsin så anförtrodde jag mig till personalen och bad om hjälp. eftersom jag uttryckte precis hur jag mår så ringde hon 112 och nu väntar jag på att bli hämtad och bli körd till psyk.

så jävla dålig tajming, har så mycket saker jag behöver ta tag i under veckan.

why am i like this?