update tw psykiatrisk vård, ångest

psa: vill passa på att be om ursäkt för att jag har varit dålig på att sätta trigger warnings/content warnings i bloggen sen jag började blogga igen

okej så fick vänta i lite mer än 3h efter personalen på boendet ringde pam/112 och fick spendera natten på akutpsyk/observationsavdelningen. halva måndagen gick till att vänta på att få en plats på någon avdelning, men precis alla platser på de psykiatriska mottagningar som jag tillhör var upptagna så slutade med att jag tillslut blev inlagd på södertälje sjukhus :-)) fick lämna up och var ärlig med att jag skulle vara positiv på thc men this bitch var tydligen positiv spice också????????? enda sedan jag började bruka droger så har jag av principskäl aldrig velat eller ens tänkt tanken på att testa spice och det vet soc/boendet/beroendeenheten om sedan tidigare. så ska få lämna ett nytt prov på labbet lmao. så antingen var det jag rökt spiked (vilket är highly doubtful) eller så blev det bara fel med testet.

fick (och har fortfarande) en massa ångest över att bli inlagd här pga 1. har om och om igen hört av andra patienter när jag varit inlagd tidigare att avdelningarna på södertälje sjukhus är helt värdelösa och 2. jag har aldrig varit här och vet inte hur det fungerar eller ?känner? någon av skötarna if u get what i mean?

så är extremt anxious hela tiden och känner att jag är påväg att få panikångest konstant. det hjälper ju inte heller att det jag fick höra om avdelningen tidigare stämmer.

varje gång jag frågar om något så får jag alltid ?går inte vi är upptagna? som svar trots att precis hela personalstyrkan sitter i sina fotöljer i det allmänna utrymmet. har flera gånger bett om hjälp och stöd för att ringa tingsrätten för att dubbelkolla om jag får ta med en anhörig till rättegången och för att be om vittnesstöd, men naee de har de inte tid för eftersom ?de har viktigare saker att göra?. varje gång jag tagit mig modet till att prata med personalen slutar bara med att jag får panikångest, börjar gråta och att personalen går därifrån.

det blir lite svårt att prata med personalen, våga be om hjälp och att undvika att isolera mig på rummet som läkaren på inskrivningsmötet uppmanade mig att göra när jag konstant blir ignorerad och invaliderad.