liar, liar pants on fire

så allt snack om hur vi skulle fira min födelsedag var bara sweet nothings. jag är inte förvånad, bara besviken.

exet har försökt övertala mig om att åka och hämta upp danki. men min ångest ha varit total, för danki har ju bara hört exets sida. så frågade honom i bilen när vi hade handlat 1. vet danki ens att jag är hos dig? nej svarade han, det hade varit en fullkomlig överraskning. 2. hatar danki mig? ja, det har han typ alltid gjort. den sved lite för att jag har alltid gillat danki och exet försökte gaslighta mig om att min magkänsla sa fel back in the day.

då fattar jag inte alls vad det var för ett dumt, impulsivt beslut av exet att ta med mig ens.

ville berätta om vad mina vänner tycker om honom, but again i held my tounge. så han körde hem mig till honom and i did my wifely duties (his words not mine 🤮) medan han hämtar och lämnar danken.

snip snap snut så var denna saga slut. i'm done