diskodrifts blogg

En blogg skulle jag ju skaffa, innan jag drog härifrån på riktigt. På Idas begäran.

Nu har jag det.

http://ettlitetliv.blogg.se/

Följ den om ni vill. Följ den inte om ni inte vill. Såja!

för nu drar jag!

Jag finns på Ansiktsboken för den som vill adda mig. Skicka ett PM vetja.

Toodles

okej, här kommer mitt första manusutkast! kommer försöker förbättra detta så gott det går, så kom gärna med kommentarer! det hade uppskattats till tyysen.
vissa delar är lite mer detaljerade än andra just nu. planen är att jag ska beskriva panel efter panel.

*

Sida 1-2: Totalbild på rymden. Vi ser en planet. Gradvis inzoomning tills vi ser en närbild ett par fötter som går på en grusig mark. Nästa sida, vi ser Teds bröstkorg. Nästa bild, vi ser Teds huvud. Sedan ser vi en helbild på Ted och en betongbyggnad med dörr- och fönsteröppningar, men utan varken dörrar eller fönster, från ett fågelperspektiv. Ted pratar med byggnaden, på ett tydligt sätt att man märker att det är byggnaden han pratar med. Ted ursäktar att han var borta så länge och frågar hur det har haft det, sedan går han in. Ingen respons ges.

Sida 3-4: Närbild på baksidan av Ted, man ser halva Teds torso och hans utsträckta arm. I armen håller han en gammal militär/medicinväska som han lägger på ett bord. Närbild på väskan Ted gräver i. Man ser bara Teds armar och väskan. Samtidigt Ted berättar att han har hälsat på bergen, och drar upp en sten. Närbild på en sten i handen. Ted kanske säger "Curious shape on this one. I shall dub you Sir Philemon." Sedan blir det en bild i fågelperspektiv på när Ted lägger sedan ned stenen i väskan igen, och säger till byggnaden att han ska ut på en till promenad. Nästa sida, helbild på en ödesbelagd väg (det ser lite ut som om han är ute och går på månen). Det ligger stenar lite här och där. Nästa bild, i snett perspektiv ser man Ted komma framifrån. I helbild, profil, stannar han vid en liten sten. Ted hukar sig och drar ett långdraget skämt för stenen. Nästa bild: Närbild på Teds flin, han skrattar lite grann åt sitt eget skämt. Sedan, samma helbild i profil igen: och han passerar förbi stenen.

Sida 5-6: Avlång helbild i snett fågelperspektiv när Ted traskar omkring. Nästa ruta, helbild i fågelperspektiv, Ted traskar fotfarande frammåt. Detta pågår i några rutor, varierar mellan fågelperspektiv och grodperspektiv, för att skapa ett flöde, en känsla av att tiden går medan han promenerar. Nästa sida. Snedperspektiv, halvbild, man ser baksidan av Teds huvud. Ted noterar att det alltid är mörkt ute, och för en monolog för sig själv. Nåt i stil med. "It's so dark. Always so dark. But I wouldn't want to imagen anything else right now. A little light searching for its darkness. And all the people I met. They always treasured the sunlight. I treasure my potatoes". Pratbubblan tar över den större delen av sidan. Nästa ruta, profil på Ted när han går vidare. "Oh right, my potatoes."

Sida 7-8: Påvägen tillbaka finner han en mask. Han blir väldigt fascinerad och samtidigt lite rädd över detta. Han kommer tillbaka till sitt potatisland, som han har på baksidan av betongbyggnaden. Ted känner sig orolig. "I have not seen you before. You are new. I don't know how to look at you. Are you a new friend? Why haven't I seen you before?".

Sida 9-10: Ted beslutar sig för att lämna tillbaks masken där han hittade den, så det blir det han gör. När han lagt masken på marken och har börjat ta några steg därifrån, ska masken börja leva. Masken är svävande, och svärar mot Ted. Ted står still med förskräckelse i blicken. Masken säger något om att den vaknat upp från sin 24 timmars sömn. Masken svävar omkring oskyldigt kring Ted och verkar nyfiken. Ted säger nåt i stil med "I don't want to offend you. I'm just afraid. I haven't met... your kind of life in a long time. Moving life." Masken undrar vad Ted menar. Ted förklarar. "When you have been isolated away from people for a very long time, you start to bend your definitions. What are people? Everything is but a definition. Everything is life, if you want it to be." Ted tar ett djupt andetag. "I feel less scared now."

Sida 11-12: Ted och masken kommer tillbaka till Teds byggnad. Ted visar masken sitt potatisland bakom byggnaden. Masken berättar om sitt ursprung, och att den är från en by inte långt härifrån.

Sida 13-14: Masken förstår att Ted är ensam och försöker övertyga honom att följa med och möta maskens s.k. stam. Ted blir osäker. Ted visar upp olika föremål han har samlat på sig för att på ett sätt referera till den olycka han har varit med om, för att övertyga masken om vilken dålig idé det är.

Sida 15-16: Diskussionen fortsätter. Ted förklarar att "Jag är glad över det jag har. Jag behöver ingen fysisk kontakt, varför behövde jag ens det från första början? Fysiskt liv sårar. Det finns annat liv att föredra. Liv som består. En byggnad kan vara ett liv.". Existensiella frågor uppstår.

Sida 17-18: Det leder till att Ted blir upprörd. Han flyger upp i luften, upp i rymden. Ett sorts krisartat tillstånd. Bakgrunden i bilden är fylld enbart av ångestfyllda ord. För varje bild blir mellanrummet mellan orden tätare och tätare för att symbolisera Teds panik, tills allt bryter ut i explosion.

Sida 19-20: Allt är vitt. (Dvs, första rutan är bara en ruta.) Gradvis tonas Ted fram. Helbild på Ted, vi ser honom återvända nedåt, till marken. Bakgrunden är fortfarande vit, men nu svaga konturer uppstå. Svaga konturer av blommor, vind, eller dylikt. Något som känns lätt.

Sida 21-22: Ted är uppgiven. Ted och masken har en sista diskussion - och Ted är mer mottaglig för vad masken försöker att säga - även om han fortfarande ifrågasätter en del. I slutändan säger masken säger nåt i stil med: "It's okay to be afraid."

Sida 23-24: En avlång kvadrat till ruta. I rutan står texten i fet stil "Okay.". Nästa bild: Snett perspektiv, helbild. Ted går mot byn. Vi ser Teds rygg. Vi ser byn på avstånd. De svaga konturerna i bakgrunden har växt sig starkare. Nästa sida, hela sidan består av en ruta - en svart rektangel. I mitten står det med liten vit text. "The End."

*

Vem är Ted? Trots sin väldigt filosofiska natur så är Ted en rätt barnslig karaktär. Han leker gärna lekar och håller ofta konversationer om allmänt nonsens högt för sig själv. Men i sitt barnsliga beteende ligger en strävan efter att känna sig tillfreds, och han tror att genom att tillåta sig själv vara barnslig kan han komma lite närmare att bli lycklig. Genom att släppa spärrarna, så att säga.

Vem är Masken? Masken har en rätt steril personlighet, ungefär som en robot som är programmerad till att vara till hjälp. Dess "lifespan" sträcker sig långt över vad som går att räkna. Jag tror att den ska någon gång säga "It would be silly if you tried to count. And people have so many different ways of counting.". Den tycker om människor och påstår att mänskligheten liknar många andra raser den tidigare mött, och drar gärna människor som ett exempel när denne och Ted diskuterar existensiella frågor.

En ny vetenskaplig studie visar att man generellt sett är gladare om man är glad.
Idag ska jag äta någon riktig mat, skriva på bildmanuset, och hoppas på tur.

Det finns en viss trygghet i internet, i och med att allt man lägger upp finns kvar där för evigt. Jag behöver nånstans att slänga upp det jag skrapat ihop om mitt serieprojekt som ska påbörjas i vår. Utifall det mest otänkbara händer.

---

Vad handlar det här om? Ted Grahm and his million chances of luck handlar om en varelse som i strävan efter en känsla av någon sorts samhörighet böjer på sina definitioner av kärlek, vänskap, och verklighet. Ted Grahm är en varelse från en planet han inte själv minns något om, det är i varje fall vad han själv påstår. Efter att nästintill allt liv i universum dött ut, består Teds liv av att vandra omkring på planet efter planet i sökan efter kontakt. Det universum han befinner sig i är så pass ödesbelagt att han börjar se vänskap i objekt, i ting utan ett medvetande, så som byggnader, leksaker, och tillochmed i luften han andas. Hans förändrade definition av liv får honom att ifrågasätta det fysiska liv han faktiskt möter, och han börjar fråga sig vad det är han faktiskt vill.
Ted Grahm and his million chances of luck vill lyfta upp existensiella frågor och vikten av att få definera livet precis hur en vill.

Det vi kommer få se är följande:
Sida 1-2: Totalbild på rymden. Vi ser en planet. Gradvis inzoomning tills vi ser ett par fötter som går på en grusig mark. Nästa sida, vi ser Teds bröstkorg. Nästa bild, vi ser Teds huvud. Sedan ser vi en helbild på Ted och en betongbyggnad med dörr- och fönsteröppningar, men utan varken dörrar eller fönster, från ett fågelperspektiv. Ted pratar med byggnaden, på ett tydligt sätt att man märker att det är byggnaden han pratar med. Ted ursäktar att han var borta så länge och frågar hur det har haft det, sedan går han in. Ingen respons ges.
Sida 3-4: Närbild på baksidan av Ted, man ser halva Teds torso och hans utsträckta arm. I armen håller han en gammal militär/medicinväska som han lägger på ett bord. Närbild på väskan Ted gräver i. Man ser bara Teds armar och väskan. Samtidigt Ted berättar att han har hälsat på bergen, och drar upp en sten. Närbild på en sten i handen. (Han kanske säger något till stenen? "Curious shape."?) Sedan blir det en bild i fågelperspektiv på när Ted lägger sedan ned stenen i väskan igen, och säger till byggnaden att han ska ut på en till promenad. Nästa sida, helbild på en ödesbelagd väg (det ser lite ut som om han är ute och går på månen). Det ligger stenar lite här och där. Nästa bild, i snett perspektiv ser man Ted komma framifrån. I helbild, profil, stannar han vid en liten sten. Ted hukar sig och drar ett långdraget skämt för stenen. Nästa bild: Närbild på Teds flin, han skrattar lite grann åt sitt eget skämt. Sedan, samma helbild i profil igen: och han passerar förbi stenen.
Sida 5-6:
Sida 7-8:
Sida 9-10:
Sida 11-12:
Sida 13-14:
Sida 15-16:
Sida 17-18:
Sida 19-20:
Sida 21-22:
Sida 23-24: En avlång kvadrat till ruta. I rutan står texten i fet stil "Okay.". Nästa bild: Snett perspektiv, helbild. Ted går mot byn. Vi ser Teds rygg. Vi ser byn på avstånd. Nästa sida, hela sidan är en svart kvadrat. I mitten står det en liten text. "The End."

Lite gestalningskomponenter?
- Serien skall innehålla mycket halvbilder och närbilder, 180 graders-regeln gäller här, och i de enda fall den regeln inte gäller är när Ted möter existensiell ångest. Då är vinklarna lite överallt för varje ruta.
- Serien kommer att vara dialogbärande.
- Serien kommer fokusera mycket på känslor via uttrycksfulla bilder. Exempelvis suddiga och skakiga linjer för panik.

Vem är Ted? Trots sin väldigt filosofiska natur så är Ted en rätt barnslig karaktär. Han leker gärna lekar och håller ofta konversationer om allmänt nonsens högt för sig själv. Men i sitt barnsliga beteende ligger en strävan efter att känna sig tillfreds, och han tror att genom att tillåta sig själv vara barnslig kan han komma lite närmare att bli lycklig. Genom att släppa spärrarna, så att säga.

Måste skriva på en pitch tills imorgon, men inspirationen finns överallt förutom i min närvaro...
har ju inte ens en helt och hållet klar story, hur ska jag då pitcha den? jag får väl dra chunks ur min skröna, omvandla till presens, och måla om lite fint

bwäuh bwäuh

dags att komma på nått.


förresten, ser ni min visningsbild?

=

igår blev jag kär i pastasås, idag har jag byggt ihop en IKEA-lampa, nu ska jag spela tv-spel.
jag kan gå längs vägen och stirra på mina händer medan jag gör handrörelser och bara känna mig helt inne i momentet. a holy moment, där det enda som betyder nåt just då är precis det tillfället, och det enda jag kan tänka på är ”det här påminner mig om hur dom rör händerna i Zelda, Ocarina of Time”. autistiskt beteende? nä, men en lätt känsla av närvaro?

C:

:x

:D

dags att spela

Ja. Precis såhär kan det få vara. :)
jag kan bli kompis med dom här perspektiven, och med mig själv. Det här jag ser just nu: det funkar. Jag står framför min osäkerhet och vi ser varandra för vilka vi är. Ett liv fyllt av ”kanske” är inte så farligt ändå, för det är i allt virrvarr jag hittar mina ”ja”. Ett självklart ja behöver inte låta som ett ja heller. Ett kanske kan vara ett ja. I det här fallet är ett kanske är en fot innanför livet med den andra foten mot hela världen. Världen så som jag upplever den. Jag kan liksom göra vadsomhelst om jag inte är för fäst vid min definition av ett ”ja”. Jag, allt, är kanske. I alla fall idag.

jag känner på mig att DU vill lyssna på lite svårmodig jazz. kom igen nu, lägg dig i soffan och lyssna lite på det här. mjuka toner. varsågod.

http://open.spotify.com/track/63NVoud4MP5tKfiOcEHCO2

skriver min första jazzlåt... försöker hålla mig till en sorts ram, ett sorts tema. i själva melodin. i textens rytm.

The future looks bright. Not only in the sunshine, but also in the darkness
I sense the feeling of a softer tone in my true colors
Feels like I'm learning

It's only when I'm apart from myself
that I see a different you
And in you, I see myself more clear
Blending into the atmosphere