manusutkast #1

okej, här kommer mitt första manusutkast! kommer försöker förbättra detta så gott det går, så kom gärna med kommentarer! det hade uppskattats till tyysen.
vissa delar är lite mer detaljerade än andra just nu. planen är att jag ska beskriva panel efter panel.

*

Sida 1-2: Totalbild på rymden. Vi ser en planet. Gradvis inzoomning tills vi ser en närbild ett par fötter som går på en grusig mark. Nästa sida, vi ser Teds bröstkorg. Nästa bild, vi ser Teds huvud. Sedan ser vi en helbild på Ted och en betongbyggnad med dörr- och fönsteröppningar, men utan varken dörrar eller fönster, från ett fågelperspektiv. Ted pratar med byggnaden, på ett tydligt sätt att man märker att det är byggnaden han pratar med. Ted ursäktar att han var borta så länge och frågar hur det har haft det, sedan går han in. Ingen respons ges.

Sida 3-4: Närbild på baksidan av Ted, man ser halva Teds torso och hans utsträckta arm. I armen håller han en gammal militär/medicinväska som han lägger på ett bord. Närbild på väskan Ted gräver i. Man ser bara Teds armar och väskan. Samtidigt Ted berättar att han har hälsat på bergen, och drar upp en sten. Närbild på en sten i handen. Ted kanske säger "Curious shape on this one. I shall dub you Sir Philemon." Sedan blir det en bild i fågelperspektiv på när Ted lägger sedan ned stenen i väskan igen, och säger till byggnaden att han ska ut på en till promenad. Nästa sida, helbild på en ödesbelagd väg (det ser lite ut som om han är ute och går på månen). Det ligger stenar lite här och där. Nästa bild, i snett perspektiv ser man Ted komma framifrån. I helbild, profil, stannar han vid en liten sten. Ted hukar sig och drar ett långdraget skämt för stenen. Nästa bild: Närbild på Teds flin, han skrattar lite grann åt sitt eget skämt. Sedan, samma helbild i profil igen: och han passerar förbi stenen.

Sida 5-6: Avlång helbild i snett fågelperspektiv när Ted traskar omkring. Nästa ruta, helbild i fågelperspektiv, Ted traskar fotfarande frammåt. Detta pågår i några rutor, varierar mellan fågelperspektiv och grodperspektiv, för att skapa ett flöde, en känsla av att tiden går medan han promenerar. Nästa sida. Snedperspektiv, halvbild, man ser baksidan av Teds huvud. Ted noterar att det alltid är mörkt ute, och för en monolog för sig själv. Nåt i stil med. "It's so dark. Always so dark. But I wouldn't want to imagen anything else right now. A little light searching for its darkness. And all the people I met. They always treasured the sunlight. I treasure my potatoes". Pratbubblan tar över den större delen av sidan. Nästa ruta, profil på Ted när han går vidare. "Oh right, my potatoes."

Sida 7-8: Påvägen tillbaka finner han en mask. Han blir väldigt fascinerad och samtidigt lite rädd över detta. Han kommer tillbaka till sitt potatisland, som han har på baksidan av betongbyggnaden. Ted känner sig orolig. "I have not seen you before. You are new. I don't know how to look at you. Are you a new friend? Why haven't I seen you before?".

Sida 9-10: Ted beslutar sig för att lämna tillbaks masken där han hittade den, så det blir det han gör. När han lagt masken på marken och har börjat ta några steg därifrån, ska masken börja leva. Masken är svävande, och svärar mot Ted. Ted står still med förskräckelse i blicken. Masken säger något om att den vaknat upp från sin 24 timmars sömn. Masken svävar omkring oskyldigt kring Ted och verkar nyfiken. Ted säger nåt i stil med "I don't want to offend you. I'm just afraid. I haven't met... your kind of life in a long time. Moving life." Masken undrar vad Ted menar. Ted förklarar. "When you have been isolated away from people for a very long time, you start to bend your definitions. What are people? Everything is but a definition. Everything is life, if you want it to be." Ted tar ett djupt andetag. "I feel less scared now."

Sida 11-12: Ted och masken kommer tillbaka till Teds byggnad. Ted visar masken sitt potatisland bakom byggnaden. Masken berättar om sitt ursprung, och att den är från en by inte långt härifrån.

Sida 13-14: Masken förstår att Ted är ensam och försöker övertyga honom att följa med och möta maskens s.k. stam. Ted blir osäker. Ted visar upp olika föremål han har samlat på sig för att på ett sätt referera till den olycka han har varit med om, för att övertyga masken om vilken dålig idé det är.

Sida 15-16: Diskussionen fortsätter. Ted förklarar att "Jag är glad över det jag har. Jag behöver ingen fysisk kontakt, varför behövde jag ens det från första början? Fysiskt liv sårar. Det finns annat liv att föredra. Liv som består. En byggnad kan vara ett liv.". Existensiella frågor uppstår.

Sida 17-18: Det leder till att Ted blir upprörd. Han flyger upp i luften, upp i rymden. Ett sorts krisartat tillstånd. Bakgrunden i bilden är fylld enbart av ångestfyllda ord. För varje bild blir mellanrummet mellan orden tätare och tätare för att symbolisera Teds panik, tills allt bryter ut i explosion.

Sida 19-20: Allt är vitt. (Dvs, första rutan är bara en ruta.) Gradvis tonas Ted fram. Helbild på Ted, vi ser honom återvända nedåt, till marken. Bakgrunden är fortfarande vit, men nu svaga konturer uppstå. Svaga konturer av blommor, vind, eller dylikt. Något som känns lätt.

Sida 21-22: Ted är uppgiven. Ted och masken har en sista diskussion - och Ted är mer mottaglig för vad masken försöker att säga - även om han fortfarande ifrågasätter en del. I slutändan säger masken säger nåt i stil med: "It's okay to be afraid."

Sida 23-24: En avlång kvadrat till ruta. I rutan står texten i fet stil "Okay.". Nästa bild: Snett perspektiv, helbild. Ted går mot byn. Vi ser Teds rygg. Vi ser byn på avstånd. De svaga konturerna i bakgrunden har växt sig starkare. Nästa sida, hela sidan består av en ruta - en svart rektangel. I mitten står det med liten vit text. "The End."

*

Vem är Ted? Trots sin väldigt filosofiska natur så är Ted en rätt barnslig karaktär. Han leker gärna lekar och håller ofta konversationer om allmänt nonsens högt för sig själv. Men i sitt barnsliga beteende ligger en strävan efter att känna sig tillfreds, och han tror att genom att tillåta sig själv vara barnslig kan han komma lite närmare att bli lycklig. Genom att släppa spärrarna, så att säga.

Vem är Masken? Masken har en rätt steril personlighet, ungefär som en robot som är programmerad till att vara till hjälp. Dess "lifespan" sträcker sig långt över vad som går att räkna. Jag tror att den ska någon gång säga "It would be silly if you tried to count. And people have so many different ways of counting.". Den tycker om människor och påstår att mänskligheten liknar många andra raser den tidigare mött, och drar gärna människor som ett exempel när denne och Ted diskuterar existensiella frågor.