tjugoandra oktober

igår blev jag kär i pastasås, idag har jag byggt ihop en IKEA-lampa, nu ska jag spela tv-spel.
jag kan gå längs vägen och stirra på mina händer medan jag gör handrörelser och bara känna mig helt inne i momentet. a holy moment, där det enda som betyder nåt just då är precis det tillfället, och det enda jag kan tänka på är ”det här påminner mig om hur dom rör händerna i Zelda, Ocarina of Time”. autistiskt beteende? nä, men en lätt känsla av närvaro?

C:

:x

:D

dags att spela