diskodrifts blogg

Nervös inför SPX och hyperaktiv-pga--intag-av-koffeinångest. Lagom inför läggdags!
Och vad ska jag ha på mig? Duger det här? Kommer jag sälja bra?
Kommer jag ha råd att åka till Örebro över valborg?




Det enda jag har att säga till mig själv är nog att sluta noja and




För helvete, Erik.


Har ju ändå reserverat ca 15 ex, vilket är hälften av det jag tryckt upp.
Så jag lär väl inte sälja dåligt änna!

Min känsla för vad för sorts värme jag tycker om uppenbarade sig för mig redan i slutet på 90talet. Då hängde jag på ett forum för Dragonball-fans, som egentligen inte tyckte så värst mycket om Dragonball, men som stannade för communityns skull. För att dom från början hade byggt upp vänskaper på den sidan och när intresset för serien dog ut så hade dom sig själva som anledning nog att stanna.
Heh.
Redan då fick jag klart för mig hur jag ville börja bete mig mot folk när mitt sociala liv väl skulle börja. Visst fanns det mycket dryga idioter, folk som skrev elakt och kallt och gärna påpekade när man gjorde, eller sa saker fel. Jag var egentligen ganska mobbad på det forumet, men jag fann vänner. Tre av dem bodde jag ihop med i Örebro förra året, och utan det där förbannade forumet hade vårat kollektiv aldrig existerat.

Dom tre är väldigt bra representativt sett nu när jag talar om värme. Deras uttryck i språket har format mitt vokabulär, och deras uttryck i sig själva har gett mig modet att vara lite mer så som jag vill vara. Känner mig inte lika vilsen i vem jag är när jag tänker tillbaka på var jag kommer ifrån. Det känns lite lustigt att inse det nu, att platsen där ens rötter sitter brukade vara ett internetforum. Nu är det bara ett tomrum på internet. Det finns arkiverat nånstans. DBSE är visserligen borta nu, men det är fortfarande mitt hem.

Den kom tillbaka från tryckeriet idag.



Känns riktigt underligt att se den professionellt tryckt och allt. Jättekonstigt.

Vill ni köpa den?
Den kostar 40 pix och kan antingen köpas av mig privat eller om ni svingar förbi Kulturhuset i helgen.
Där är det nämligen Stockholms Internationella Seriefestival. Gratis inträde. Mycket serier och mycket skoj.
Kom dit!

Fick ett samtal om att min serie är klar. Det var trevligt. Men mycket annat är uppvevat i stressen.
Nån gång snart nu så måste jag säga upp lägenhet och allt sådant som hör till. Jag är lite osäker på exakt när jag borde säga upp vad och vad, eftersom jag inte riktigt vet exakt när jag flyttar härifrån. Sen måste jag ju hitta en annan lägenhet. Blocket.se hör till vardagen nu, vi är kompisar, men kan vara så jävla dålig på att ge vid sig lite. Lägenheter är svåra att få. Och jag har jobbigt för att ringa. Många vill just att man ringer. Och det känns extra sådär just nu att ringa när man inte vet vilken skola man har kommit in.

Är jag lite för hastig kanske? Borde jag leta lägenhet istället när jag faktiskt fått svar från skolor? Den här sortens punktlighet medför a great deal of onödig stress för kroppen känner jag.

Samtidigt försöker jag deala med mitt egna svullna yttre. Jag försöker att intala mig hur fånigt det är att gå runt och må dåligt över en kulmage. Nej, nu ljög jag, det försöker jag inte alls, istället står jag framför spegeln och bekymrar mig istället. Hade varit finare att vara rund om armar och ben också, det hade varit proportionerligt åtminstone.

En annan grej som orsakar mig ångest är företagskursen. Den för mig direkt tillbaka till gymnasietiden, den odugliga gymnasietiden. Lärarnas besvikelse över att jag knappt tog in någonting. Den har grott sig in och gjort sig glömd nu under ett par år, men väcktes senast nu i tisdags. Jag kände hur jag bara ville krypa ihop till en liten boll och försvinna ner i marken för evigt.

Men min serie är klar i alla fall. Jag tycker om hur den ser ut, och jag hoppas att tryckeriet gjorde den extra snygg.
Jag lade ner möda på den serien. Det känns rätt fint att ha något slutfört, för en master of procrastination som jag. Något man presterat, som alltid kommer finnas där oavsett om en bränner upp alla exemplar.

I denna stundens läge försöker jag hursomhaver att hålla ihop. Försöker att inte irritera mig för mycket på småsaker. Försöker att varva ned.
Allt är ju ändå inte sämst -- vänskap i människor, musik, och ting existerar. Vänskap som i: de e du å ja, vi fixare här. Ibland vill man bara skaka hand med saker.

Och juste. Låt oss ej förglömma.
Slumpen existerar! Slumpen kan vara riktigt jävla fantastisk, men ibland kan den krossa en likt superstjärnstatus.

Förresten, Reviendra är min bästa vän och är vansinnigt rar. Hon borde kanske bli eran bästa vän också? För ni anar inte vad ni missar.

När jag var 17 år, lyssnade jag jättemycket på dessa toner.
Kan fortfarande lyssna på dem och känna precis samma känslor som jag gjorde då.

Vilket är bra. Jag gillar dessa känslor. En känsla av smak av tur. Upprymdhet. Åsådär.
Inom parantes förklarar jag när dessa låtar fungerar bäst för mig.

(nostalgi, vemodighet, precis efter deppen-lyckan)


(soligt väder, gult ljus, varm temperatur i luften, hoppfullhet, det här blir en bra dag)


(upprymdhet, exalterad, allmänt pepp på livet)

grät precis i ungefär fem sekunder. det har varit stressigt på sistone, och trots att det varade i en bråkdel av en stund så var gråtet en rätt okejskön release.
triggades igång av låten l’autre valse d’amélie. den låten betyder i princip för mig att släppa saker, att se det varma i saker. vände datorns skärm mot magen och tittade ut över min tv, min ena krukväxt, mina två lampor, och såg värme. ser svirklar, älskar svirklar.

lyssnar på musik jag vars ordrader jag följt i huvudet sen 2001. följer dem fortfarande. att känna sig reinkarnerad igen precis som förut, är rätt najs ibland. jag tröttnar inte. ibland missförstår vi varandra. ibland fattar jag ingenting. ibland är jag lite rädd. ibland är jag euforiskt glad. fyfan vad schysst det är att leva ändå och få uppleva allt. är lyckligt lottad med att ha ett par ben och ett par armar och ett hjärta. sluta trassla in dig i ord. lev lite, oavsett hur det kan se ut.

liv finns i olika former, omg! det kan vara att spela på hästar, titta på en dålig film, känna på en vägg med fingrarna och leva sig in i det, skriva nånting, trolla på forum, titta utomhus när det är fint ljus, titta utomhus när det är fult ljus, titta på söta djur på youtube, vattna växter, måla, hänga med någon, liv är allt, allt är liv osv (avskyr när folk skriver osv, det ser så drygt ut. men det är bara min hjärnas påhitt)....... avsaknaden av liv är att vara död, så ikväll lever ni alla garanterat några minuter till! ...eller timmar. kanske dagar. förmodligen år. gör något skojigt av tiden.

gör något...

klipp upp. sätt ihop.

bygg.

en person klipper upp sina dåliga tankar som ett stängsel, och strax därpå,
ett problem lämnar kroppen. och all trängsel.

önskningar som slår in, det sker för sällan,
det blir ofta nånting mittemellan.


*

jag försöker lära mig to pick my battles. to let it slide när en människa missuppfattar mig - förutsatt att det inte känns behövligt av någon anledning att människan fattar vad jag menar. det i sin tur gör att jag känner mig mer levande, när jag känner att det bara är viktigt ifall jag själv vet vad jag tycker. brukade och BRUKAR vara besatt av att andra människor ska förstå mig rätt... men orka. really faktiskt. tror jag lägger ner nu. jag är ju inte svår att kommunicera med av att döma antalet *click!* genom åren, så vissa är man helt enkelt inte kompatibla med. acceptera, tut å kör vidare.
fast alltså det handlar ju också om orken att vilja göra sig förstådd. det är det jag snackar om. betyder det nåt ser man till att göra sig förstådd.

aja hursomhelst

i’m just a boy
with a feeling of att vilja trivas

Jag är en alpacka. Men säg det inte till någon admin.

Jag tror saker börjar gå över. Mitt äckel börjar tyna bort. Mitt satans jävla äckel-jag börjar tyna bort och saker börjar hända. Vet inte riktigt vad det är som sker, men sålänge jag är medveten om att något är på gång: då kan det hända. Jag kan tänka mig karismatisk, jag kan börja våga artikulera orden med min mun. Istället för mummel; social bekvämlighet. Och själslig bekvämlighet. Bekvämlighet i rumstemperatur.

bLaH BlaH blah

Vad händer nu?!
Dags att vara!
Dags att göra saker. Typ som: försöka vara lite snällare, gå på Cosmonova, gå på Tom Tits, kramas, tillåta sig själv ett inre lugn.

Tycker jag fortfarande skriver som ett prettomongo. Men det gör inget. Det är bara mina ~*känslor*~, och mina känslor har allt en tendens att låta lite pretto till det yttre.

Meneh... jag antar att jag vill låta lite smart också. Fan, jag älskar att låta smart. Jag tror dom flesta tycker om att verka lite clever and kloka. Tycker vi inte om att snygga till oss framför människor via looks så gör vi det via text eller annat medium. Är det inte så vi funkar? Kanske? Alltid är det någon vi ska snygga till oss inför. Är det inte någon, så är det inför oss själva. Och det är okej, tycker jag.

Men ibland vill man ju bara släppa taget OCH BALLA LOSS OCH SLITA SIG IFRÅN ALLA KUKARS KÖKSMONGONASRRRGHSADASJKDSADSGH HHHH SKITA I GRAMMATIKEN SKITA I ATT VARA PK OCH AARRRGGHHH JA IBLAND VILL MAN BARA DANSA
TA ALL DEN SPRIT NI BEHÖVER
TA ALL DET KNARK NI BEHÖVER
IKVÄLL LEVER NI NÅGRA MINUTER TILL
Fast alltså ibland kan ju att dansa vara att dricka lite te också ute på ens balkong.
Och ibland kan chips vara knarket.
Eller att springa ute i en skog
Eller bara det man känner passar för tillfället.

Hei jag ska sälja min serie under det här eventet:
http://www.facebook.com/#!/events/229782377109612/
26-29 april. Kulturhuset. Stockholm. Gratis inträde.

Omslag:


Typ introduktion:


Baksida:


Pris kommer när jag bestämt det :DDDD :)))) :>

Snackade med en schysst kille i en tebutik igår. Nu vill jag starta upp en tebutik. Vad som är lägligt är att vi har en företagarkurs i skolan just nu där vi går igenom precis dom frågor jag har i mitt huvud just nu.

Men alltså, det är väl inte så mycket som krävs att ta reda på egentligen? Efterfrågan, målgrupp, ekonomisk lösning lala. Lokal...

Första steget blir hursomhelst att
* fundera på om detta är vad jag vill göra. Ta mig tid att tänka helt enkelt.
* Prata med folk. En bra grej att börja med kan ju vara bara gå in i tebutiker, handla, och konversera lite om hur det är att ha en tebutik. Fråga hur det gick till för dem, och hur mycket det är att ta hand om och hålla reda på. Hur gynnsamt det är i en storstad respektive småstad. Etc.

Jag är i en fas i mitt liv då jag håller på att bestämma mig. Var rätt inne på bildlärare ett tag men börjar bli osäker på om jag vill syssla med nåt som kräver att min kreativa sida alltid ställer upp. Jag måste tänka. Te är ingenting kreativt för mig, men jag har ändå en viss passion för det.