Hemvägen

Min känsla för vad för sorts värme jag tycker om uppenbarade sig för mig redan i slutet på 90talet. Då hängde jag på ett forum för Dragonball-fans, som egentligen inte tyckte så värst mycket om Dragonball, men som stannade för communityns skull. För att dom från början hade byggt upp vänskaper på den sidan och när intresset för serien dog ut så hade dom sig själva som anledning nog att stanna.
Heh.
Redan då fick jag klart för mig hur jag ville börja bete mig mot folk när mitt sociala liv väl skulle börja. Visst fanns det mycket dryga idioter, folk som skrev elakt och kallt och gärna påpekade när man gjorde, eller sa saker fel. Jag var egentligen ganska mobbad på det forumet, men jag fann vänner. Tre av dem bodde jag ihop med i Örebro förra året, och utan det där förbannade forumet hade vårat kollektiv aldrig existerat.

Dom tre är väldigt bra representativt sett nu när jag talar om värme. Deras uttryck i språket har format mitt vokabulär, och deras uttryck i sig själva har gett mig modet att vara lite mer så som jag vill vara. Känner mig inte lika vilsen i vem jag är när jag tänker tillbaka på var jag kommer ifrån. Det känns lite lustigt att inse det nu, att platsen där ens rötter sitter brukade vara ett internetforum. Nu är det bara ett tomrum på internet. Det finns arkiverat nånstans. DBSE är visserligen borta nu, men det är fortfarande mitt hem.