wtf blubb hei ja e robot blip arrggh boom

Jag tror saker börjar gå över. Mitt äckel börjar tyna bort. Mitt satans jävla äckel-jag börjar tyna bort och saker börjar hända. Vet inte riktigt vad det är som sker, men sålänge jag är medveten om att något är på gång: då kan det hända. Jag kan tänka mig karismatisk, jag kan börja våga artikulera orden med min mun. Istället för mummel; social bekvämlighet. Och själslig bekvämlighet. Bekvämlighet i rumstemperatur.

bLaH BlaH blah

Vad händer nu?!
Dags att vara!
Dags att göra saker. Typ som: försöka vara lite snällare, gå på Cosmonova, gå på Tom Tits, kramas, tillåta sig själv ett inre lugn.

Tycker jag fortfarande skriver som ett prettomongo. Men det gör inget. Det är bara mina ~*känslor*~, och mina känslor har allt en tendens att låta lite pretto till det yttre.

Meneh... jag antar att jag vill låta lite smart också. Fan, jag älskar att låta smart. Jag tror dom flesta tycker om att verka lite clever and kloka. Tycker vi inte om att snygga till oss framför människor via looks så gör vi det via text eller annat medium. Är det inte så vi funkar? Kanske? Alltid är det någon vi ska snygga till oss inför. Är det inte någon, så är det inför oss själva. Och det är okej, tycker jag.

Men ibland vill man ju bara släppa taget OCH BALLA LOSS OCH SLITA SIG IFRÅN ALLA KUKARS KÖKSMONGONASRRRGHSADASJKDSADSGH HHHH SKITA I GRAMMATIKEN SKITA I ATT VARA PK OCH AARRRGGHHH JA IBLAND VILL MAN BARA DANSA
TA ALL DEN SPRIT NI BEHÖVER
TA ALL DET KNARK NI BEHÖVER
IKVÄLL LEVER NI NÅGRA MINUTER TILL
Fast alltså ibland kan ju att dansa vara att dricka lite te också ute på ens balkong.
Och ibland kan chips vara knarket.
Eller att springa ute i en skog
Eller bara det man känner passar för tillfället.