Riktigt namn:
louise Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Poesi
Bor:
Kartong
Politik:
Anti-allt
Dricker:
Diverse
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2009-04-09
Sveriges system om hur lagar fungerar är galet.
Jag förstår inte hur de kan säga att allt ska vara på ett sätt, men se till att det är på ett helt annat.
Fy skäms på er i era viktiga stolar.
Usch på er som förstör så mycket.
Jag vill hänga upp politikerna i näsan, låta de hänga tills de förstått vad de
gör för fel.
Jag vill bränna deras tår och titta på de medan jag skrattar
Jag vill ge tillbaka deras egna medicin och se hur mycket de skrattar.
Allt prat om ungdomars trygghet och deras säkerhet, vilka lögner
usch på er
allt prat om att ungdomar ska få bestämma själva, vilket sätt
fy skäms
Sveriges lagar är galna, Sveriges system om hur ungdomar ska behandlas
är upp och ner.
Nej, fy skäms på er, jag hoppas att era män och fruar hänger upp er i näsan,
dumma politiker.
Med elever och en lärare sitter jag i klassen och inväntar någon form av spänning. Någon som kastar sig in genom fönstret, skriker att denne behöver min hjälp för att rädda världen. Sedan åker jag iväg som en flicka och tillbaka som en hjälte.
Men eftersom att jag inte riktigt kan förvänta mig detta så sitter jag och har det så trevligt som jag kan i skolan. För nu har jag börjat igen, på riktigt. Efter tre veckor så går jag i skolan igen som vem som helst. Spännande, roligt och lite lugnande.
På ungdomshemmet, Kampen, stormtrivs jag. Kan nog inte beskriva hur glad jag är att jag hamnade där. Helt plötsligt känns det som att den där "lyckliga i alla sina dar" sagan kanske får ett lyckligt slut.
- Även om det inte blir det planerade slutet som alla läsare förväntar sig.
Men jag har nog lärt mig att vara nöjd så länge jag fortsätter växa med ett leende i ansiktet i stället för tårar. Sen får det kvitta.
Jag ska till sälen om snart en vecka, med de på kampen, längtar. Skidor och mysiga kvällar. Jag hoppas på det bästa medan jag skakar om frisyren och svänger till sådär som jag brukar.
Min viktigaste lärdom har nog varit att det finns en utväg bara man vill. Man hör det alltid men det är så svårt att lyssna, men jag har nog lärt mig att lyssna mer nu.
I Kalmar med okända människor känner jag mig glad
På en resturang utan gnabb känner jag mig trygg
Det är konstigt hur jag kan känna mig trygg och glad med två människor jag nyss träffat, mina kontaktpersoner, de beställer mat och här sitter jag lugn och förundrad
Det är intressant hur några få ord kan ändra ens syn på en person helt, hur en kram kan få en att känna sig lila trygg som i mammas famn, jag känner mig, för första gången på länge, genuint omtyckt och omhändertagen.
Det är de två bästa känslorna i hela världen i min mening.
Så jag tänker fortsätta med detta nu, maten väntar
Jag frågar Gud varför, skriker ut det i all min makt
Jag skriker att jag ger upp nu, nu får det vara nog
Mina tårar tar inte slut, för jag slösar inga
Jag undrar om jag förtjänar det, frågar Gud igen
Jag dansar igenom mitt kaos, med en klänning av lycka
Jag sjunger om förlåtelse och en ny början
Jag sjunger om lögner och svek
Jag sjunger om mina tankar som verkar ha tappat vettet helt
Jag har tappat allt som heter vett
Jag frågar Gud vad jag gjorde fel, med min raraste av röst
Min kropp skriker ifrån, den orkar inte mera nu
Min själ går sönder och jag undrar om den håller en gång till
Med en sorgsen röst undrar jag varför jag inte förtjänar mer
Jag bättrade mig, tyckte jag
Men Gudarna vet att jag gjorde fel
Jag dansar igenom mitt egna kaos i en vacker klänning
Väntar tills klockan slår tolv, då ska blodet spillas
och sveket bevisas
Skadan ska bli gjord och en ny början ska ske
Min bal har börjat ännu en gång och jag frågar varför
Jag skriker och gråter och undrar varför
Vad gjorde jag nu, vad gjorde jag som var så fel
Men jag har ingen meningsfull mening att uttala
Så jag tar på mig min klänning ännu en gång
Gör mig extra fin och låter klockan ticka
Kanske bara denna gång så kommer prinsen
Det gör mig ledsen att veta att allt jobb för förgäves
Men det gör mig lycklig att veta att jag kan börja om
Det gör mig sorgsen att ingen uppskattade mitt arbete
Men det gör mig glad att ingen påpekade alla mina misstag
Min bal närmar sig ännu en gång, hur ska det gå denna gång?
Med nyfikenhet sätter jag mig ner och packar det sista inför min flytt
Funderar på min bal, planerar och arrangerar
Jag tänker att nu får det vara nog
Jag säger att nu ger jag upp
Jag hissar den vita flaggan
och hoppas att någon ser.
Hör du mig min Älskade? Hör du mitt rop på hjälp?`
Hjälp ifrån dig?
Nej, för du lyssnar inte, du vill inte höra
Så jag tar hjälp av häxan i min saga
Tänker att allt är ditt fel medans jag tar
ett bett av det där förgiftade äpplet
Viskar farväl och tänker på din förvirring
Jag sitter i mitt kalla rum, med täcket upp till öronen och filtar överallt. Fortfarande fryser jag. Om det ändå hade funnits en "ogilla" knapp för livet. om ändå facebook varit livet. Oh wait, det är det ju, eller vaddå?
ska lägga mig tidigt idag, bara så att jag vaknar imorgon och kan flytta. Bara någon timme kvar, bara en stund till. Sen blir allt bättre. Jag väntar på stunden då jag får in detta i huvudet, jag väntar på minuten då jag kommer härifrån. jag väntar nog fortfarande på dagen då allt blir lite bättre. Åh min älskling, kan du inte ge mig denna dag lite snabbare? Bara lite.
ska ta två sömntabletter, så att jag inte vaknar inatt, vill att morgondagen ska komma så snabbt som det går. Så bli inte förvånad om jag tvingar alla mina vänner att konversera med mig även om de har lektion. Usch. Måste hålla mig sysselsatt innan jag gräver ner mig igen.
Uppdaterar facebook, vill hitta en "ogilla" knapp. I stället tar jag mig samman, hämtar en macka och trycker på "gilla"
Distraktion. Distrahera mig själv. Distrahera hjärnan.
- Det bästa knepet emot depression och ångestattacker.
hoppa upp och ner
ta en macka
dansa
sjung
skriv
headbanga
distrahera dig innan du förstör dig själv.
Åh vad flummigt allt är. förstår ni ett ord av vad jag skriver? ni måste tro att jag blivit galen, men det var länge sedan det hände ska ni veta. just nu har jag bara ett litet sammanbrott, men på ett bra sätt. Jag lär mig. Det är okej, jag är glad, ivrig, men glad
Skuggorna dansar i hallen medan vi ljuger och förstör
vi sjunger snabbare medan Gud släpper taget om oss
jag skrek att jag ger upp medan du gömde dig i förvirring
skuggorna följde efter oss när vi dansade igenom kaos
runt vi dansade, längs med kanten på jorden
vi ropade och skrek medan leenden prydde oss
Gud släpper oss helt nu, vi är själva, lämnade
han öppnar vårt låsta fönster
stänger vår öppna dörr
Skriker åt oss att vi är en besvikelse, att han inte är vår far
Jesus släpper en tår medan hans far slänger skam på oss
Skuggorna dansar medan vi ljuger och förstör
Vi dansar medan vår Fader slänger hat på oss
Människan hånler emot framtiden och kastar sin stolthet framför vägen
Vi är en besvikelse, men alla älskvärda varelser är det ibland
Helvete va tomt mitt rum är. fan vilket kaos. Helvete. Hittar ingenting. allt är nerpackat.
fan va konstigt det känns.
Samtidigt känns det inte alls, för jag har nog inte förstått det ännu.
-Ungdomshem, det klingar lätt i öronen på mig. Klingar sådär harmoniskt. För det är så det är planerat att mitt liv ska bli nu, harmonisk. Så jag lyssnar på klingan och fortsätter att packa.
För övrigt funderar jag på att pierca sidan av läppen med. skulle varit nice. kanske blir till att göra det om några veckor, how knows?
Imorgon, exakt klockan halv ett, då ska allting försvinna från mitt rum och in i ett annat. Helvete. Gissa hur mycket den förvirrade bruden undrar över nu?
Men samtidigt ska det bli väldigt spännande och jag längtar. Sen är jag rätt pepp på att fixa rummet med. Det är något utav det bästa jag vet, att möblera och fixa.
Piercing.... mhmm.... vill.....
Disturbed dunkar i huvudet på mig. känns rätt trevligt. hade suttit fint med lite håkan hellström men jag är för lat för att leta upp honom på datorn.
Med en suck avslutar jag detta inlägg, fortsätter med packandet och allt annat småfix för imorgon. Men jag gör det med ett nervöst leende, för jag längtar, men helvete va nervös jag är. Kanske spricker jag snart. Men det är helt okej, för nu ska jag lägga över massvis med musik på min mobil. Kanske spricker den i stället för mig?
*hoppas*
Min käraste har blivit galen
Världen har blivit galen
Så jag vänder andra kinden till
Låter min älskade göra det bara en gång till
Jag låter den ena kinden läka
Du har blivit galen.
Du går på marken men tänker i skyn
Min käraste smakar med huvudet
och tänker med munnen
Du säger att du är du, men jag ser hur du är någon helt annan.
Du sa att du va du, men sedan såg jag att det inte var du
Du sa att jag betydde allt, sen betydde helheten ingenting längre.
Världen har blivit galen.
Jag har blivit galen.
Du har blivit galen.
Vi har alla helt tokiga, men det gör inget.
För alla bra personer är det.