Lärdommar

Med elever och en lärare sitter jag i klassen och inväntar någon form av spänning. Någon som kastar sig in genom fönstret, skriker att denne behöver min hjälp för att rädda världen. Sedan åker jag iväg som en flicka och tillbaka som en hjälte.

Men eftersom att jag inte riktigt kan förvänta mig detta så sitter jag och har det så trevligt som jag kan i skolan. För nu har jag börjat igen, på riktigt. Efter tre veckor så går jag i skolan igen som vem som helst. Spännande, roligt och lite lugnande.

På ungdomshemmet, Kampen, stormtrivs jag. Kan nog inte beskriva hur glad jag är att jag hamnade där. Helt plötsligt känns det som att den där "lyckliga i alla sina dar" sagan kanske får ett lyckligt slut.
- Även om det inte blir det planerade slutet som alla läsare förväntar sig.

Men jag har nog lärt mig att vara nöjd så länge jag fortsätter växa med ett leende i ansiktet i stället för tårar. Sen får det kvitta.

Jag ska till sälen om snart en vecka, med de på kampen, längtar. Skidor och mysiga kvällar. Jag hoppas på det bästa medan jag skakar om frisyren och svänger till sådär som jag brukar.

Min viktigaste lärdom har nog varit att det finns en utväg bara man vill. Man hör det alltid men det är så svårt att lyssna, men jag har nog lärt mig att lyssna mer nu.