människan

Skuggorna dansar i hallen medan vi ljuger och förstör
vi sjunger snabbare medan Gud släpper taget om oss
jag skrek att jag ger upp medan du gömde dig i förvirring
skuggorna följde efter oss när vi dansade igenom kaos
runt vi dansade, längs med kanten på jorden
vi ropade och skrek medan leenden prydde oss
Gud släpper oss helt nu, vi är själva, lämnade
han öppnar vårt låsta fönster
stänger vår öppna dörr
Skriker åt oss att vi är en besvikelse, att han inte är vår far
Jesus släpper en tår medan hans far slänger skam på oss

Skuggorna dansar medan vi ljuger och förstör
Vi dansar medan vår Fader slänger hat på oss
Människan hånler emot framtiden och kastar sin stolthet framför vägen

Vi är en besvikelse, men alla älskvärda varelser är det ibland