WhereIsNickes blogg

Ja det råkar vara så här:

Jag slutade vid 14 tiden idag, för att jag jobbade fett bäst, och skulle hem och ta en liten tupplur. Den tuppluren varade i 11 timmar. Så nu är min fredag borta och har ingenting att göra. I stort sätt inlåst på mitt rum också då mor och moster super i köket, och vill inte ge ett tecken på liv för då kanske dom vill tvinga med mig.

Så jag tänker så här:

Vill någon skriva antingen här eller på snapchat, så vore det superguld.
Adda Remesaho på snap, eller skriv här, vad som helst!

Den 30:e kör vi i Strykenine vår första spelning på nya Harry B, så kom och skaka rumpa, huvud och ölglas med oss!

Jajamen! Snart är det äntligen dags igen...
Första "semestern" på ett år, och alltså shit dude det ska spenderas ute på ett fält med massa tält, människor, musik och alkohol. Damn I deserve this fucking break. Någon annan som ska ner och ska hänga på grisen? Hojta till så ska jag försöka bjuda dig på en bärs!

Fucking Aerosmith och RATT, det är galet! Lost Society, Warlock, Metal Church, Scorpions, bara jävla massa bra helt enkelt! In Flames hade varit kul om dom inte gått och blivit som dom blivit(får man säga så på ec? Eller blir alla förBANNADE?). Milda makaroner vad bra detta ska bli!


Bandet håller på för full rulle att spela in, vi ska släppa nytt men det är osäkert när det kommer ut. Vi har jobbat hårt, och vi har stora prylar på gång ska ni veta!

(Vill ni köpa tröja btw? Hör av er till mig så ska jag kolla hur lagret ser ut!)

Måste sälja lite, K?

Kommer ihåg när alla gick ute och lyssnade på Pan!c At The Disco, Fallout Boy och Nickleback i parken i Södertälje, när 50 Cent var kungen enligt alla i Hovsjö, eller när alla var så hypade på D'espairs Ray och Miyavi när det dök upp en poster på gatan i Stockholm. Men alltså det känns som att ingen lyssnar på det idag. Jag var inget stort fan av något av det egentligen, har liksom alltid kört på min 60/70/80-tals rock som favoriter. Absolut lyssnar jag på så mycket mer än så, men har ingen koll om vad ni andra lyssnar på. Det finns så mycket jag inte lyssnat på märker jag efter att ha läst i forum och andras bloggar. Jag trodde jag var bred som lyssnar på jazz, blues, reggae och hårdrock, men märker att jag är extremt okunniga inom music då jag knappt har koll på annat.

Så alltså länka musik till mig, det ni gillar bäst! Oavsett genre ifall det är Trance, rap, trap, hårdrock, black metal, soul, latin eller vad fan som! Är bara intresserad av vad folk lyssnar på idag, då det nästan var uppenbart att se vad en annan lyssnade på av att bara gå förbi någon för 10 år sedan.


Jag kan fan börja med att länka lite av det jag tycker är kanon!



















Blev lite mer än lite, men I don't care

And I barely made it out alive.

Efter mycket om och men med bakfyllan, så lyckades jag till sist tackla den omfamnande sängen och ta mig med mina långsamma och skeva steg till förrådet och plockade fram den värsta fienden i mitt dåvarande tillstånd: Dammsugaren

När jag plockade fram det skrämmande städverktyget så kände jag redan att det var en dum idé, men att jag kommit för långt för att ge upp.

Jag började med att plocka upp ett antal sprit-dränkta kläder och smutsiga strumpor och slängde dom i tvättkorgen. Sedan samla ihop panten i påsar och bli smått oroad över min konsumtion av energidryck och finsk öl.

Och det var strax efter det, som jag skulle inse att jag begått mitt största misstag på länge...

Jag kopplar in dammsugaren, och känner hur huvudet bara bultar och får känslan av att ögonen ska flyga ut ur huvudet med hjärnan flygandes direkt efter i ren panik och protest. Sen kom nådastöten.. Drygt två minuter in i dammsugandet, trampar jag på något som får mig på fall snabbare än gårdagens tequila. Jag hade trampat på ett jävla chips, och jag började blöda. När jag satt på arslet och insåg vad som hade hänt, kunde jag inte undgå från att lägga mig på golvet och skratta. Jag var så överraskad, min nivå av klantighet var tragiskt nog högre än vad jag trott. Haaaaah I suck.

So, I learned that you should never clean when you're hungover. Take notes, so you don't get attacked by sharp LantChips.

Nu är det så att jag har riktigt jävla tråkigt, och har endast legat i sängen och sovit hela dagen.
Jag vaknade nyss svettig och anfådd, och känner för att göra något annat än att fundera över varför jag gjorde det.

Så jag tänkte kolla vilka(om någon) ska på Sweden Rock nästa år!

Ska ni campa?
Vilken camping funderar ni på?
Vilka dagar ska ni vara där?
Vilka åker ni för?
Har ni/behöver ni sällskap?


Personligen kör jag griscampingen(Festivalcampingen) som vanligt, lär bli fem dagar där borta igen och åker hittills dit för Aerosmith, Y&T, Warlock och Lost Society. Sällskap har jag, men halva grejen är fan att träffa nya människor så om ni ska dit får ni gärna hojta till! Let's have a drink, or five, or fifthy!

Min största gitarrförebild, Randy Rhoads (gitarrist i Ozzy Osbourne + pre Quiet Riot), hade fyllt 60 år idag. Så idag firar jag inte bara hemlandets självständighetsdag, utan även min idols födelsedag.

RIP Randy 1956-1982.

Här har ni lite av hans mästerverk! (låtarna jag tänkt visa fanns inte på youtube, så det sket sig):

Hur mycket jag än vill, så kan jag inte vara arg på dig... Eller dig... Eller någon av er för den delen.

Hur mycket jag än vill, så kan jag inte sluta skylla det du gör på mig.

Hur mycket jag än vill, så är det inte dig jag hatar.

Allt blir i slutändan mitt fel.

Alltså fuck man, jag har varit så sjukt jävla trött på människor och så kallade "vänner". Relateable?
Hur mycket man än varit där, hur mycket man än ger och hur mycket man än ÄR där för människan, så får man inte ens höra ett enkelt jävla "tack".
Blir så trött på att ens tänka på att försöka.
Vad jag kräver tillbaka från dig, som går och förväntar dig att jag ska hjälpa dig med allt hela jävla tiden, är ett minsta lilla tecken på uppskattning.

Måste börja sätta mig själv först, istället för att hjälpa alla andra... Jag glorifierar mig inte, tycker det är patetiskt att jag inte kan hålla en jämn nivå av att ta hand om andra och mig själv på samma gång. Men alla andra har alltid gått före, och mitt välmående är raka störtloppsbacken.

Jag är också ett svin ibland, tro inte att jag är oskyldig.

Jag ska dock inte påstå att jag inte har människor runt mig som bryr sig, det har jag verkligen. Men jag är inte den som pratar om hur jag mår med dom.
Ärr som många andra, och säger inte hur jag mår om ingen tvingar fram det. Går aldrig till någon och säger "jag behöver prata" eller "kan du komma över/kan jag komma över?", jag skäms för mycket för det. Den finska finskheten är inpräglad i huvudet på mig. "Det finns inga problem, känslor ska man inte prata om för allt är bra som det är".

Detta kan tolkas på ett rop på hjälp, med det är det inte. Det kan även tolkas som ett rop på uppmärksamhet, men jag skiter fullständigt i uppmärksamheten.
Jag vet inte ens vad jag ska skriva, eller vad jag skriver, allt är så jävla mosigt... Men jag kände att jag var tvungen att skriva något.
Jag är så jävla förvirrad... Mesta dels för att jag läser igenom det jag skrivit.

Whatevs.

... That went well