Jenna_Jewels blogg

Hur kommer det sig att alla gånger man känner sig snygg och fin är när man är hemma själv? Inte en enda person som man vill visa upp sig attraktiv för finns i närheten för beskådning. Vad är det för ett fenomen? Vilken fysiklag är det som gäller över ens utseende? Du-är-för-egoistisk-och-dum-och-som-bestraffning-vilar-en-förbannelse-så-att-varje-gång-du-försöker-se-snygg-ut-inför-andra-kommer-du-att-misslyckas-så-det-är-lika-bra-att-du-ger-upp-lagen? Så många frågetecken.

Och att det aldrig går att återspegla när man försöker att ta en bild av sig! Efter ett tiotal försök utan att få ett enda bra kort ger man upp och låter sig nedslås av att man inte alls var så attraktiv som man hade trott. Men så passerar man spegeln igen, betraktar sig själv från alla vinklar, ifrågasätter sin synförmåga och vet inte vad man ska tro på längre. Man står rakt framför spegeln och är visst det fin... Jag blir frustrerad! Vilket är det som stämmer? Reflektionen av min spegelbild i huvudet eller kamerans porträttering? Vilken lins visar rätt bild?? Det där har jag undrat över många gånger. Ser andra på mig så som jag gör i spegeln eller ser de så som kameran visar? Gud förbjude om alla andra har kamerasyn... Men jag har för mig att det blir fel i kameran eftersom det inte blir samma linskurva som vi har i ögonen. Öh jag orkar inte med det. Därför föredrar jag verklig interaktion med personer så att man får rätt uppfattning direkt.

Sprang drygt en mil ikväll. Vadå överskottsenergi efter jobbet? Väl ute i spåret började hjärnan kommunicera med mig.

- 11,5 km låter bättre än 6,5 km. Tycker du inte det?
- Jo utan tvekan.
- Ska vi inte köra på det då istället?
- Jo, varför inte.
- Okej, då kör vi.
- Japp, det gör vi.

Hade en förjäääävla träningsvärk i vaderna sedan senaste dagarnas löpturer. Och att inte ha rökt på en vecka känns i lugnorna, fast det blir förbättring efter varje gång. Men jag sa bara "Rätt åt er fjollben och skit på er kuklungor. Fuck you för nu ska jag ut."

Var så satans pissarg och trött imorse när jag vaknade. Jag ville strypa alla som sjöng julsånger med ett rosenrött silkesrep på 1 cm i diameter och tassles i ändarna. Sikket vackert mordvapen va.

Och en sak jag brukar anmärka på under motionsrundorna är hur påklädda annat folk är i jämförelse med mig själv. De springer nästan i utstyrslar, som vad för mig, ser ut som full vintermundering! Hur klarar de av det?? Förstå den värme som alstras inom deras kroppar och som inkapslas under alla klädesplagg! Jag å andra sidan klarar knappt av att ha ett linne under min långtröja utan att förgås av värmeslag.

Så här ser jag ut när jag är ute och springer. Gjorde en gif strax efter att ha kommit in igen. (No tits pga sportbh)


Ser nu förresten att mina fingrar påminner om benen på en brachypelma smithi. Fast lila. Det skulle vara såååå gulligt om de var lila på riktigt ^^ Jag måste skaffa mig en liten sötnos någon gång!

Blev en mindre gråtdag idag. Morsan bröt ihop av frustration över sin jobbsituation och stress. Jag borde nog ha kramat henne eller sagt nå tröstande ord. Det är väl vad folk brukar göra? Krama sin mamma om hon gråter? Jag har inte lärt mig det än. Står alltid tyst och ignorerar hennes tonårsfasoner.

Någon timme senare står hon och skäller ut lillebror Mattias som skulle iväg på juldisco. Hans kläder var inte fina nog. Eller rättare sagt bannade hon över hur fula hans kläder var. Hon tvingade på honom en skjorta och härjade över att han inte hade jeans på sig. Att kläderna han hade var så otroligt fula och som han har på sig varje dag. Det var hennes ord. Han hade ett par turkosblå jeansbyxor och en ljusgul t-shirt med tryck på. Sårad över utskällningen kunde jag se hur Mattias böjde ner huvudet så att håret hängde i ansiktet för att dölja några små tårar medan han knäppte skjortan i tysthet. Hon gormade på om att det såg förjävligt ut med de blå byxorna till. Jag sa att de bara är barn så ingen bryr sig om vad de har på sig. Att eftersom det var blått i skjortan så det gick visst bra med blå byxor till. Att det såg bra ut. De åkte iväg. Jag blev ledsen i hjärtat.

Ikväll har jag och morsan diskuterat hur vi vill ha våra begravningar så som vi emellanåt brukar göra. Det är kostsamt som satan med kistor och gravstenar. När man har dött spelar det ingen roll vilka fina dyra saker man har skaffat åt sig så det är att kasta pengarna i sjön. Hon vill bli spridd på en vacker plats och ha en vanlig enkel stenbumling till minne. Med hennes namn på såklart. Jag tyckte att det vore fint om alla vi i familjen hade våra stenar samlade. En stengrupp, med en namnsten för oss alla. Vi båda började gråta av den tankebilden.

Nyss berättade morsan om att hon höll på att ha kunnat peta sitt öga blint i morse när vår stora fönsterskrapa föll ner och träffade på ögonlocket. Fruktansvärd tur att den inte träffade rakt i ögat! Jag som är trött efter nattpasset och sömnbristen började fnittra över situationen. Apropå berättade hon om min morfars syster som lyckades med att råka fara med huvudet och bli träffad i ögat av bilantennen. Det hade inte gjort ont direkt då så hon gick in till alla andra och de fick sig ju en rejäl chock av åsynen när fastern kom in med sitt skadade öga. Hon fick ha ett av emalj sen. Morbiditeten i den hemskt makabra föreställningen fick mig att börja tokgarva. Morsan skrattade också som tur var men jag försökte verkligen att låta bli! Det är ju horribelt att förlora sin syn och absolut ingenting man skrattar åt. Men det gick verkligen inte!


Min reaktion när man försöker att inte skratta. Hatar när det händer för jag är urusel på att dölja sådant och allra särskildas medan man försöker att säga något. Det lät i stil med "Det är ju fruktansvähähähähääääärrrt!".

Lillebror Nicklas (6år):
- Jag ska få dig att spy! Spy upp allt så att du blir smal!

Svaret jag fick när han stod och pumpade på min mage efter att ha ätit mig mätt och tjock på farsans goda mat. Tack tack lillebror, det var omtänksamt av dig. I get the hint <3 Alltså den ungen är så gulligt engagerad i mitt utseende.
Nog skulle en ätstörning definitivt vara till hjälp för snabbare viktnedgång. Men jag har alltid förespråkat det hälsosamma och långsiktiga tillvägagångssättet. Att springa, promenera, styrketräna och vara allmänt aktiv är grundläggande för mig. Jag måste fan bara göra det ordentligt. Och sluta äta så mycket onyttigt. Det handlar trots allt bara om några få kilon i fettmassa.

Jag skulle verkligen behöva en ordentlig kamera också för bättre bildkvalitet. Inte för att jag har något gediget fotograferingsintresse, jag gillar bara att föreviga de miljöer och vackra himlar jag betraktat i livet. De uppfyller mig med sprudlande lycka och välmående. Horkvalitet som förtar skönheten i minnesbilderna :(

Det här är månskäran och aftonstjärnan (Jupiter) för några kvällar sedan.


Jag ljusade upp bilden för att även hela månens form skulle framträda.


Vår lilla grusväg från huset. Det är snö överallt!!! :D


Solen tittade fram ur molnen. Jag är förtjust i den nästan bibliska känslan över bilden.

Men jag orkar inte med att mina byxor har spruckit upp under hela röven på mig! Aaaaaaahhhahaha... Jag böjde mig ner för att dra igen dragkedjan på skorna så sa det bara rrrrratsch och sprack upp från innersömmen och utåt. Stressad som ett as hann jag inte leta reda på några andra skitbyxor hemma hos morsan och farsan utan det var bara att fara iväg för att att inte missa bussen in till jobbet i alla fall. Hellre sprucken än byxlös.

Som alltid frågade busschauffören mig om jag var ungdom eller vuxen. Vuxen mumlade jag bittert. Att jag aldrig lär mig att säga ungdom istället. Skulle spara nästan en hel tia per resa på det. Det skulle bli många tior efter några gångers åkande. Väl framkomna till stan frågade chauffören vart jag skulle av någonstans. Jag talade om vilken hållplats, den var strax därefter. Trevlig och pratglad som de flesta av vl:s busschaufförer frågade han om min ålder och vad jag skulle göra. Det är nämligen inte många som åker buss den tiden på dygnet in till stan. Jag var till och med den enda passageraren. När jag berättade att jag skulle in till jobbet erbjöd han sig att köra dit mig. "Visst får du göra det om du känner för det" sa jag och skrattade. Den korta lilla bit jag vanligtvis har från hållplatsen till jobbet uppskattar jag att få gå men när mannen var godhjärtad nog att vilja skjutsa mig ända fram till jobbet kunde jag inte förmå mig att vara så otacksam att säga nej. Jorå så att eh, haha aah. Med den stora blåvita vl-bussen blev jag avsläppt direkt utanför jobbet ikväll :)

För övrigt känner jag riktigt riktigt mycket för att brottas och busa just nu. Är på ett förjävla retstickehumör. Gärna med en söt kille please! Eller en rykande het brud. Det skulle jag absolut inte avböja. Fast jo, nog fan skulle jag böja av ryggen bakåt lite på mig då hehe. If you know what I'm saaaaaying. Det kanske är därför mina byxor spricker som de gör. Hmmm.

Det är för tidigt inpå uppvaknandet för att jag ska kunna absorbera morsans kommentarer. Det brukar jag förresten aldrig göra vid närmare eftertanke. Det klagar hon också över. Att jag är precis som farsan, allt man säger är som att hälla vatten på en gås. Hon lyckas då alltid pricka in tidpunkten då jag är som minst kapabel till att göra något motstånd. På morgonen. Orsaken är förvisso att jag är alldeles för väck i huvudet för att kunna nås. Så det blev inga snajdiga svar men det var nog lika bra det för husfridens skull. Morgonrösten är ännu kvar.

Hon gnällde över att mitt hår inte är som det brukade vara.
- Nej mamma jag vet. Det har blivit så med åren sedan jag utvecklat allergi mot hårfärg.

Mina ögonbryn är för tunna och smala.
- De har alltid varit så här tunna. Du ser det bara bättre nu eftersom jag format om dem.

Min bedrövliga hy måste jag göra något åt.
- Jag har skrivit upp att jag ska ringa läkaren idag.

Jag får skylla mig själv när jag sover ute på altanen (inglasad med värme).
- Jag tar allergitabletter men det är ju hö- och dammpartiklar överallt i det här huset...

Hon har fortfarande inte bestämt sig vilket av jobben hon ska välja. Det måste jag lösa åt henne.
- Hmmm jaaa, jag tycker att du ska prova på gruppbostaden så vet du om det var något för dig eller inte. Om du inte provar kommer du att ångra dig som du alltid har gjort med de andra jobben. Det går att lösa så att du får jobba natt igen om du vill det sen.


Allt det lyckades hon spy ur sig under loppet av en kvart. Det låter som att jag ser ut som en fruktansvärt ful varelse som nyss krupit upp ur en äcklig håla. Det kanske är så. Jag får åtminstone sitta ifred med mitt avskyvärda utseende nu gudskelov. Mammamonstret har gått och lagt sig. Jag leker elefantsnorfabrik. Ska snart ut och pulsa i snön med syster Bella och hundarna.

Jag läste mina syskons önskelistor som de suttit upp i vardagsrummet och började gråta. Mina syskon är sannerligen något helt annat än vanliga dumma ungar.

Bror Johannes önskelista (12 år):
1. En ny hårddisk med runt 500 Gigabyte
2. Godis
3. Böckerna "Jakten på WondLa" och "En hjälte för WondLa"
4. Pengar om allt inte blir så dyrt
5. Ett par nya hörlurar
Jag vill mest ha en ny hårddisk eller böckerna i serien.
Men jag blir glad om jag bara får något.

Syster MatildaThereses önskelista (13år):
1. Pokémon X till 3DSx1
2. Pokémon Y till 3DSx1
3. Mandelbiskvier
4. Pengar
5. Gosedjur
6. DS Light laddare
7. Lösgodis (sura, choklad, salt, söta)
8. Mobilskal till LGP500 (helst med något djur)
9. En till kattmask (en sådan jag fick då jag fyllde)
10. Batterier (såna Tamagochis har CR2032)
11. Skumtomtar
12. Headset
Jag ber inte om att få allt men om jag fick något av detta skulle jag bli glad.

Mitt ansiktsuttryck typ.


Jag och Bella har sagt åt morsan och farsan att inte köpa något till oss i jul för vi vill att syskonen ska få fina grejer. Vi är ju så pass gamla att vi har fått så mycket redan och mest uppskattar att få mysa tillsammans.

Jag är megalycklig över att ha mina fyra småbrorsor att leka med förresten. Självklart är det helt underbart att ha mina systrar eftersom vi kan göra tjejsaker och låna varandras grejer ^^ Men att brottas, slåss, spela, och kriga. Det är min melodi. Helt spontant körde vi ett snökrig nu på kvällen.

Rätt blött i huvudet efter snökriget. So worth it :)


Jag är rätt förvånad över mig själv som lägger upp en gif helt osminkad. (I fördelaktig vinkel förvisso). Meeeen vatt dä häll. Folk ska skita i hur jag ser ut. Det är inte som att jag har någon pojkvän att bry mig om. Och smink använder jag enbart för min egen skull ändå.

- Johanna!!! Bestäm åt mig hur jag ska göra! Jag vet inte vilket jobb jag ska ta. Du får välja det åt mig :D

Det första jag får göra när jag vaknat är att agera förälder åt morsan. Min direkta respons var något raspigt zombieliknande grymtljud. "Uuuuuuuh". Sedan sitta i en kvart med att bolla fram och tillbaka, jonglera runt och väga vilket som jag tror skulle vara det hon vill göra. För det vet naturligtvis jag.
Visst kan det ses som smickrande och gulligt hur hon alltid frågar efter min vägledning i beslutsfattning. Värre är de gånger då hon ska skicka sms till någon, statusuppdatera på facebook, inhandla kläder eller egentligen vad som helst. The list can go on fooooreeeeeever and eeveeeer. Ingenting kan hon göra utan att jag har sett, lyssnat och godkänt minst fyra till fem gånger utan att låta minsta irritation framträda i rösten. Det var lite svårt när bror Nicklas samtidigt lekte mänsklig hatt på mitt huvud.
Medan jag drack en liten kopp morgonkaffe stod han och klappade till mig i ansiktet under tiden som bror Johannes var uppe i varv med att diskutera sin senast utlästa bok. Uppfriskande med ett litet oförberett toleranstest på morgonen haha. Ni kan inte ens föreställa er hur resten av dagen har varit :)

Jag råkade trampa på katten! Gick upp för att borsta tänderna och jag tänder ju aldrig lampor i onödan men där låg naturligtvis hon, mitt på golvet och jag snubblade rakt på henne :( Blir helt ledsen i hjärtat. Hon hatar mig säkert nu. Förlååååååååååt.

Morsan ville visa upp en nyinköpt skinnfäll. Den var avskyvärd och jag blir illamående av tanken på att det tidigare har varit huden på en ko som nu ligger på golvet. Hon kryper ner på alla fyra och stryker den.
- Titta! Visst är den fin? Så sköön och mjuuk den är.
- Du och pappa kan ju lägga er nakna på den framför en brasa tillsammans.
- Usch nej, inte med den idiotas.
- Det var ett skämt hahaha! Vet inte vem av er jag skämtade om däremot...

Jag blir på riktigt sjukt förvånad de få gånger jag sett morsan och farsan visat någon form av ömhetsbetygelse. Gapar bara som en fågelholk. Fattar inte hur de människorna har lyckats stå ut i över 20 år och FORTFARANDE sliter och skaver på varandra. Det är så sorgligt hur man kan ha ett sådant förhållande som de har. Men det har fått mig till att se upp till och beundra dem på ett sätt. De är de ihärdigaste personerna jag träffat på. Inte som alla andra som gör slut eller skiljer sig härs och tvärs för minsta lilla dispyt.
Ingen i min familj är som alla andra. Jag gillar det. Så fort jag kommer hem innanför dörren hälsas jag av att minsta lillebror slår till mig. Idag boxade han till mig i magen. I normala fall brukar han klappa till mig i ansiktet. Så jävla gullig unge haha! Varje slag värmer i hjärtat. Det är verkligen min brorsa ^^

Här är min söta lilla jäkel. Även en liten antydan om vilken vacker miljö jag vuxit upp i.