Either I'm Good Looking Or Just Good At Looking

Hur kommer det sig att alla gånger man känner sig snygg och fin är när man är hemma själv? Inte en enda person som man vill visa upp sig attraktiv för finns i närheten för beskådning. Vad är det för ett fenomen? Vilken fysiklag är det som gäller över ens utseende? Du-är-för-egoistisk-och-dum-och-som-bestraffning-vilar-en-förbannelse-så-att-varje-gång-du-försöker-se-snygg-ut-inför-andra-kommer-du-att-misslyckas-så-det-är-lika-bra-att-du-ger-upp-lagen? Så många frågetecken.

Och att det aldrig går att återspegla när man försöker att ta en bild av sig! Efter ett tiotal försök utan att få ett enda bra kort ger man upp och låter sig nedslås av att man inte alls var så attraktiv som man hade trott. Men så passerar man spegeln igen, betraktar sig själv från alla vinklar, ifrågasätter sin synförmåga och vet inte vad man ska tro på längre. Man står rakt framför spegeln och är visst det fin... Jag blir frustrerad! Vilket är det som stämmer? Reflektionen av min spegelbild i huvudet eller kamerans porträttering? Vilken lins visar rätt bild?? Det där har jag undrat över många gånger. Ser andra på mig så som jag gör i spegeln eller ser de så som kameran visar? Gud förbjude om alla andra har kamerasyn... Men jag har för mig att det blir fel i kameran eftersom det inte blir samma linskurva som vi har i ögonen. Öh jag orkar inte med det. Därför föredrar jag verklig interaktion med personer så att man får rätt uppfattning direkt.