Home Sweet Home

Morsan ville visa upp en nyinköpt skinnfäll. Den var avskyvärd och jag blir illamående av tanken på att det tidigare har varit huden på en ko som nu ligger på golvet. Hon kryper ner på alla fyra och stryker den.
- Titta! Visst är den fin? Så sköön och mjuuk den är.
- Du och pappa kan ju lägga er nakna på den framför en brasa tillsammans.
- Usch nej, inte med den idiotas.
- Det var ett skämt hahaha! Vet inte vem av er jag skämtade om däremot...

Jag blir på riktigt sjukt förvånad de få gånger jag sett morsan och farsan visat någon form av ömhetsbetygelse. Gapar bara som en fågelholk. Fattar inte hur de människorna har lyckats stå ut i över 20 år och FORTFARANDE sliter och skaver på varandra. Det är så sorgligt hur man kan ha ett sådant förhållande som de har. Men det har fått mig till att se upp till och beundra dem på ett sätt. De är de ihärdigaste personerna jag träffat på. Inte som alla andra som gör slut eller skiljer sig härs och tvärs för minsta lilla dispyt.
Ingen i min familj är som alla andra. Jag gillar det. Så fort jag kommer hem innanför dörren hälsas jag av att minsta lillebror slår till mig. Idag boxade han till mig i magen. I normala fall brukar han klappa till mig i ansiktet. Så jävla gullig unge haha! Varje slag värmer i hjärtat. Det är verkligen min brorsa ^^

Här är min söta lilla jäkel. Även en liten antydan om vilken vacker miljö jag vuxit upp i.