Mom Thinks I'm Ugly

Det är för tidigt inpå uppvaknandet för att jag ska kunna absorbera morsans kommentarer. Det brukar jag förresten aldrig göra vid närmare eftertanke. Det klagar hon också över. Att jag är precis som farsan, allt man säger är som att hälla vatten på en gås. Hon lyckas då alltid pricka in tidpunkten då jag är som minst kapabel till att göra något motstånd. På morgonen. Orsaken är förvisso att jag är alldeles för väck i huvudet för att kunna nås. Så det blev inga snajdiga svar men det var nog lika bra det för husfridens skull. Morgonrösten är ännu kvar.

Hon gnällde över att mitt hår inte är som det brukade vara.
- Nej mamma jag vet. Det har blivit så med åren sedan jag utvecklat allergi mot hårfärg.

Mina ögonbryn är för tunna och smala.
- De har alltid varit så här tunna. Du ser det bara bättre nu eftersom jag format om dem.

Min bedrövliga hy måste jag göra något åt.
- Jag har skrivit upp att jag ska ringa läkaren idag.

Jag får skylla mig själv när jag sover ute på altanen (inglasad med värme).
- Jag tar allergitabletter men det är ju hö- och dammpartiklar överallt i det här huset...

Hon har fortfarande inte bestämt sig vilket av jobben hon ska välja. Det måste jag lösa åt henne.
- Hmmm jaaa, jag tycker att du ska prova på gruppbostaden så vet du om det var något för dig eller inte. Om du inte provar kommer du att ångra dig som du alltid har gjort med de andra jobben. Det går att lösa så att du får jobba natt igen om du vill det sen.


Allt det lyckades hon spy ur sig under loppet av en kvart. Det låter som att jag ser ut som en fruktansvärt ful varelse som nyss krupit upp ur en äcklig håla. Det kanske är så. Jag får åtminstone sitta ifred med mitt avskyvärda utseende nu gudskelov. Mammamonstret har gått och lagt sig. Jag leker elefantsnorfabrik. Ska snart ut och pulsa i snön med syster Bella och hundarna.