Vill bege mig in till Örebro snarast möjligt.
Förhoppningsvis nu imorgon, annars blir det på Torsdag.
Väntar bara på svar från en kamrat.
Jag vill ha pengar så jag slipper känna mig instängs i denna skithåla.
Men jag får nog vänta en månad till eller så.
Ingen som har ett jobb att ge bort?
Skulle underlätta en hel del.
Eller om jag kunde få en lägenhet.
Sjukt nice det skulle vara.
Men det är bara jobba för det tydligen.
Även fast det inte är så lätt att få jobb som ungdom.
Eller när man har lite "alternativt" utseende heller för den delen.
Det suger lite.
Men ja. I grund och botten har jag bara tråkigt.
Och vill till Örebro, otroligt nog.
En ren skitstad egentligen.
Dock har jag vänner boendes där.
Göteborg vore något dock.
Det skulle vara gött.
Det är jag idag.
Dansa kängdans ch dricka öl.
Skiter i army-shortsen dock.
Bara lite småfrächnings upp saker - Fick precis SMS.
Inomhusfest.
Naaaaaaaaaaaice.
Men ja.
Helt besatt i Street Fighter.
Men min TV dog. Så jag kan inte spela längre.
Det är cp.
Ingen som har en TV åt mig?
Jag har såhär extremt tråkigt igen så jag kan lika gärna skriva ett fett inlägg av fettness.
Ska påbörja en jävla kurs i Örebro ang. arbetslöshet för ungdommar.
Dvs. arbetsgaranti-skit.
Det ska bli... Dött.
PiP nästa helg. Känns väl sådär.
Hoppas på att tjäna fet kosing.
Snart fått fullt fungerande Xbox och dylikt. Har själva konsollen. Saknar bara en skärm att spela på, och de spel jag vill ha. Men det är på god väg.
Nu vart det tråkigt.
HAIDÅ
P.S WCR var awesome.
Metaltown var lame.
Men jag har ett par nya kängor.
Det var ett tag sen för mig och emobloggen.
Tur det kanske.
Just nu skriver jag mest för att jag har fan inget bättre för mig. Har så jävla tråkigt så det är sjukt.
Kommande tiden ska bli nice.
Göteborg och WCR samt MT.
Massa öl, och trevligt folk.
Ser man fram emot.
Har egentligen en enorm lust att ta bort tidigare inlägg p.g.a deras emohet, samt att EC fick för sig att ändra om videolänknings grej-jäveln så mina videor jag länkade inte syns längre.
Men vid närmare eftertanke ska de fan vara kvar som minnen.
Kan säkert ge någon ett par goda skratt också.
Nä. nu fan är det vatten och rökpaus som gäller.
Det är så jävla varmt i ett rum utan AC.
För att avrunda det hela får ni lite musikvideos att glo på.
Ett av de få banden som är nyskapande och har ett budskap i sig.
En av mina nya stora musik kärleks objekt.
Ikväll har jag insett att det finns fan ingen som bryr sig om hur jag mår, det är bara mitt ytliga som är viktigt, ingen shock egentligen där.
Har även lyckats fucka upp mitt liv totalt.
Ser ingen mening med att leva, men fortsätter ändå, varför?
Jävla skit allting är.
Hatar mig själv, varför håller jag på som jag gör?
Varför är allt det här på mig?
Jävla helvete säger jag bara.
Önskar jag hade någon äkta vän här istället för ölen.
NU BLIR DET DRICKA MER, SPY, SOVA, OCH VAKNA DEPRIMERAD! :D
Long time no see.
Nu ska vi se om jag kan formulera mig ordentligt.
-
Det är sjukt hur snabbt en tanke kan formas i ditt huvud och vrida hela ditt humör upp och ner. Och den tanken kan startas av en bild, ett jävla minne. Det är sjukt bara.
Facebook existerar på gott och ont.
En enda bild. En hel kväll förstörd.
Nu har jag iallafall chansen att skriva av mig.
Det var mitt livs tid, Min månad of glory. Nu har jag levt den, och har endast resten kvar. finns det mer värt att leva för? Sure, livet är härligt, det finns mycket att se fram emot, men när man redan haft det bästa i sitt liv, är det verkligen värt att fortsätta för att inte ens nå samma nivå av endorfin? Samma glädje? Samma stunder man dyrkar?
Kollektivet var livet. Drömmen. Härligheten i ett.
Det gick i kras, Vi slogs ett tag till, tills du högg mig i ryggen.
Helvete vad ont det gjorde.
Vad ska jag göra av mitt liv nu hade du tänkt? Efter du spelat klart med mig?
Efter du haft din lilla puppetshow, fått dina applåder, och köpt en ny docka?
Vad händer med mig? Mitt liv?
Vad ska jag göra?
Har tappat stinget totalt. förlorade glöden. försöker hitta den igen, men allt jag tänker på är den låga som en gång fanns i våra liv.
Helvete vad jag saknar Dig, och allt vi hade. Allt som hörde till.
Ack, jag är glad att jag fick uppleva detta. jag har börjat komma till acceptans, men fortfarande. as said. Vad fan händer nu?
- Du har ditt liv, dina val, din lycka. du tänker inte på lågan.
- Jag har min öl, mina droger samt mitt Nikotin och Koffein.
Jag har mina ytliga vänner, och dom som inte ens är mina vänner.
Min paranoia och mina röster i huvudet, som hela tiden växer.
Mina drömmar och önskningar om mitt liv och mina brustna framtidsvisioner.
Jag har mina känslor, mina tankar och åsikter.
Min sömnlöshet.
Mitt mörker.
("I am Jacks broken heart."
Btw. Ska läsa Fight Club i din ära.)
Dock öppnade du mina ögon.
Jag kan göra något med mitt liv. Forma det. Jag vet vad jag vill kämpa för, jag vet vad jag står för.
Jag vet vem jag är. Men jag saknar ambition. du tog fan den också, för allt jag vill slåss för just nu är dig.
Jag vill bara slåss, och slåss, och slåss. Eventuellt stupa i strid.
Så många starka känslor slåss över kontrollen av min kropp.
Ilska, Depression, Melankoli.
Antar att jag får sitta här, Filosofera, fundera. Tänka efter, och beräkna.
Hoppas du har det bra och skrattar dig lycklig.
Hoppas du inser att det ytliga du visar inte kommer bli verklighet. Även om du försöker hålla masken 24/7.
Du måste jobba lite också.
Du tackade nej till min hjälp. så jag hoppas du klarar dig själv, för jag såg vart du var på väg.
Hoppas dig verkligen det bästa.
Och jag hoppas du vet att jag finns här när/om du ångrar dig.
I'll always welcome you, and take care of you.
Even if you hate me, you still own my heart.
-----
Helvete vad jag skriver. fingrarna bara flyger. Musiken bara flyter på någonstans bakom mig.
Natten kryper in. Mörkret omfamnar mig, det enda ljuset är den mysiga belysningen från min skärm.
Det är roligt. Vi är så lika, Alla sa det. Alla tyckte vi passade.
Förutom vissa småsaker, och en sak jag tyckte var speciellt underlig.
Du är mörkrädd.
Jag älskar mörkret.
Nu tycker alla att jag är dum i huvudet, och du tog en del utav mina dock-vänner med dig när du köpte den nya dockan. Det är jag som är den malplacerade. Den oönskade. Alla gemensamma vänner vi hade tog din sida. Alla mina vänner tycker jag är patetisk, ett jävla emo. (Kul att skriva på Emocore, höh)
"Trasdockan" - Hahaha... Åh gud, Kollektivet.
Det händer alltid något extremt som får en att inse att ens vänner inte egentligen var det. Detta är en av dom. Så tack för det. Nu inser jag vad vänskap egentligen är värt. Jag värderar kärlek högre. Livet, värderas faktiskt också högre. Det skulle inte vara ett liv utan motgånger, vissa hårdare än de andra. Detta hoppades jag aldrig skulle hända dock. Det kom så oväntat.
Vi skildes åt på morgonen, allt var okej.
På kvällen var det slut. Via SMS.
Fortfarande svårt att förstå det.
Jag hittar fortfarande ingen anledning. Du sa inget till mig.
Vi var lyckliga. Jag var det i alla fall. Du verkade lycklig.
Du sa att du älskade mig fortfarande.
Att du inte känt såhär på massa år.
Allt var nytt för dig.
Sen tog det slut.
Lika snabbt som det blev.
Du var... - Nej. Du är bäst.
Jag kan bara hoppas på att du fortfarande känner samma som jag. Och att det kan bli när vi är redo.
Nåväl. Världen fortsätter.
Vi är bara två utav flera miljarder. Vi är ingenting i det stora hela.
Vi är blott partiklar i en stor snurrande massa.
Allt kan ta slut på en sekund.
Ta vara på sekunderna, minuterna.
Det kan vara dom sista.
Ta ingenting för givet här i världen.
Lev, och kämpa för det du brinner för.
Din frihet. Ditt yrke, Din passion, Din kärlek.
Live hard. Die young. Die happy.
Ångra inte det som har varit.
För när det väl var, så var det det du ville.
Är något fel i ditt liv, så ändra på det!
Var glad för det du haft, och om du saknar det, kämpa för att få det igen.
Lev för stunderna, ta en dag i taget. Och sök glädjen i det lilla ljus som finns.
-----
Fick iaf skriva av mig lite.
Slutar med att rekommendera denna.
Den ger mig så otroligt mycket behövd styrka just nu.
Lyssna noga på texten. Ge den en chans.
Den växer på dig.
Är trött och förbannad och behöver något ställe att bara skrika ut all skit på.
Blir så jävla less på mänskligheten och dess eviga jävla fiasko till existens.
Seriöst. Hela jävla bunten borde utrotas med napalm.
Lackar ur totalt på hur människan kan tro att den är något bra när det egentligen är uppenbart att den bara är en pest.
Våran "evolution" har bara gjort oss till svaga varelser fulla av inkompetens.
Hela jävla samhället är ju för fan en krigszon.
Det är ju för fan ett under att självmordsradion ligger så lågt bland ungdomar.
Jag menar, ju mer tid det går, ju svagare och mer patetisk blir människan.
Det finns ju fan ingen känsla för rätt och fel längre.
Herre jävlar säger jag bara.
Jag hatar mina tankar, jag hatar mina steg.
Det värker i mitt bröst, när jag skriker efter mer.
Jag hatar när du ser mig, föraktar det du ser.
Jag hoppas bara att jag döljer gråten när jag ler.
~
Tackar näsblod för introt som summerar allt jag tänkte skriva i bara några få ord.
Ja. Vad ska jag säga? Det är Emocore. Jag har inte skrivit av mig på länge och det finns en blogg funktion här.
EmoCore + Blogg = EmoBlogg. Right?
Det är iallafall så det är.
Tankar drar mig mot avgrunden.
Ändå är tankar det jag behöver för att klara mig.
Det är en.. vad heter det på svenska?
Sötsur kärlek.
låter mycket fylligare på engelska däremot, något som jag föredrar.
It's Bittersweet.
Jag tänker på gamla dagar. Gamla vänner. Gamla äventyr.
Allt jag kan se i framtiden är depression och mörker-
Alcohol, Nikotin och diverse andra droger för att dämpa smärtan.
Och en helvetes massa depressiv musik.
Jag söker mig tillbaka till det förflutna, och klandrar mig själv för allt jag slängt iväg.
Ändå vet jag att om jag fortsätter såhär kommer jag såra några jag absolut inte vill såra-
Men jag kan inte sluta.
Jag har slutat snacka med folk också, på tal om ingenting.
Jag håller allt inom mig själv och låter det växa till en boll.
En boll jag aldrig kommer sparka iväg. för det som ligger där i ligger mig kärt om hjärtat, även om det endast sårar mig när det väl kommer till kritan.
Fan ska jag säga?
Näsblod sa det så bra.
Jag saknar en person. så mycket.
Alla mina vänner avskyr den personen.
Och när jag väl tänker på det var det enda den gav mig mer smärta.
Men jag saknar den personen endå.
Jag drömmer tillbaka till den personen.
Jag.. är hemsk helt enkelt.
Ska man verkligen tänka såhär när man har en kärlek?
Ska man verkligen vara så jävla kräsen?
Vad I helvete Haase.
Skärp dig.
Väx upp.
Världen är orättvis och mörk.
Det vet du.
Lägg dig i rännstenen bland alla andra.
Fall in i kö och vänta på halshuggning.
Du skall inte vara här ute och vandra.
Jag vill leva mitt liv i nuet.
Göra mitt. vara glad. Leva livet.
Helst inte nykter heller.
Men endå kan jag bara tänka på det som har vart.
Eller det som kommer vara.
Men det är väll mitt liv just nu för er som orkar läsa en ledsen mans EmoBlogg.
Deprimerad med ett leende.
Fake it 'till you make it.
Håller jag charaden kanske det blir ljust i framtiden endå..?
Om jag fortsätter låtsas som att allt är bra kommer kanske allt bli bra..?
Men orkar inte skriva av mig mer.
Ska sitta och tänka, lyssna min "deprimerande" musik och röka skallen av mig.
Sitter här igen.
Klockan 12 på en söndag.
Med musiken och mina tankar svamlandes i mörkret.
det enda som saknas är en ciggaret.
Antar att livet fortsätter som vanligt.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Känner mig bara allmänt tom och helt slut.
Aja. På återseende bloggen, Kommer tillbaka när jag har något vettigt / deprimerande att skriva av mig om.
