Murres blogg

Skolan slutar om två veckor.
Då börjar arbetslöshetsångesten.
Yay.
Sen är det jul också. Sitta och dricka alkohol med en rasistisk familj. Det är ju svinkul. Någon timme kanske, sen blir alla fulla och börjar bråka. Ser inte fram emot det. Alls.
Pricken över i't är ju dock att jag tror att jag börjar falla för en tjej jag aldrig kommer få vara så nära, någonsin.
Hur gör man med det EC? Kan man tvinga hjärnan att inte bli kär?
Kul att börja arbetslösheten med att deppa över något sådant liksom...
Nåväl. Kedjerökningsdags. Ciao, emo-bloggen, min blivande bästis.

Hopplöst.
Har försökt fokusera på skolan. Kan inte.
Nu kommer jag avsluta studierna med ett halvskitet arbete i Svenskan, och hög frånvaro.
Märks att vintern är på väg nu. Ångesten är i full blom. Tomheten känns inte fin den heller.
Att känns sig som ett misslyckande är ju vardag just nu.
Drar mig mer in i mig själv, både i skola och hem.
Vet inte om jag saknar Valerija, eller bara saknar någon.
Sen håller min hjärna på att få mig in i mer skit bara, det är hopplöst.
Egentligen borde jag släppa tankarna, eller iallafall acceptera dem. Det är väl först då man kan börja bearbeta dem.


Men det är så svårt när man blir tröttare för var dag, det blir mörkare och kallare, och snart är man arbetslös.
Vad fan ska man göra av sitt liv sen då?
Inte direkt så jag kan hålla en dygnrytm ändå. Även om jag försöker.
*Suck*
Nä. Vad fan vet jag egentligen.
Jag borde meditera, men det gör jag inte. Hittar ingen motivation, även fast den skriker mig i ansiktet.
Antar att allt känns extra piss idag för att sömnbrist och så. Men då får det vara så.

Kall, trött, ångestig, ensam och vrång.
Bra Måndag där.
Får bli klassisk musik och té fram tills man hittar motivation att somna.
( http://grooveshark.com/#!/masteringthemelody/broadcast Tips. )
Klagoblogg over.

Dagarna blir allt kortare och det märks att vintern är på väg.
Med vintern kommer ångest och kyla.
Dags att gå i ide kanske? Göra som björnen, och bara ge fan i att vara aktiv på vintern.
Tror redan jag börjat. Isolerar mig självt i min lägenhet med allt det goda i världen.
Det enda negativa är väl då isolationen från annat folk, men jo. Ett mynt har alltid två sidor.

Tror bestämt det är dags för höstmys denna vecka dock.
SKall börja direkt jag kommer hem i efm.
Nu snackar vi levande ljus, musik, och te i mängder.
Och filtar. Filtar är viktiga.
Diskussioner är ganska viktiga de med.

On a serious note though.
Jag sover förjävligt och ångesten växer för varje dag.
Har en sista termin i skolan, och kan verkligen inte hålla fokus.
Blir bara mos av hela skiten. Uppgifter som glöms till höger och vänster.
Har tröttnat på min sociala krets igen. Så jag går bara in mer och mer i isolationen.
Det där med att sova dåligt kan ha något med det att göra dock.. Vad vet jag.
Jag är bara ytterligare en själ på en sten igenom rymden.
Känner samma krypande känsla jag gör varje vinter. Ångest och depression.
Hur fan tar man sig ifrån det?

This pretty much sums it up.

http://grooveshark.com/#!/playlist/Random+Skit/58542874

Följ min playlist, den är bäst.

Also; Borde uppdatera min press.
And I got a haircut.

Om du tar en stor portion sömnproblem, med känslomässiga problem vid sidan av, och kryddar flitigt med livsångest så tror jag att du får min livssituation just nu.

Jag kan typ inte sova längre, och känner knappt hunger. Det havererar mig både mentalt och fysiskt.
Kan inte tänka rakt, och det gör inte mina ageringar bättre.
Tror jag har sovit ungefär 8 timmar de senaste fem dagarna, totalt alltså.
Börjar bli allmänt avtrubbad psykiskt, men ändå känner jag mig dragen åt olika håll, och grov rädsla för att trampa fel.
Har tappat suget på livet, gnistan är borta.
Känns som dagarna bara är gråa och avtrubbade, och allt man hör på radion är bara kaos, kaos, kaos.
Jag har ju lägenhet om lite under en vecka, men inte ens det ser jag som ett ljus längre, mer bara en liten låga.
Jag hoppas jag får lägenheten som ett mentalt fort, där jag kan bygga upp mig igen. Just nu är det mest bara fokus på att överleva, bita ihop och kämpa vidare. Vet inte riktigt varför jag bloggar så mörkt just nu, men antar att jag bara behöver skriva av mig, som vanligt.
Det är lite det jag använder bloggen till.

Hatar att känna mig såhär vilse och maktlös. Jag vill ju ta tag i mitt liv, sköta skiten.
Men det är väl bara begrava sig i någon form utav verklighetsflykt tills det är dags att flytta.
Flytten blir min nystart, har jag intalat mig själv. Min tid att bygga upp igen, starta om från grunden.
Bli mig själv.

Ett riktigt jädra klagoinlägg, men behövde skriva av mig.



http://grooveshark.com/#!/album/Lost/9244243

Nu äre helg.
Flydde ut på landet. Behövde ventilera.
Ska inte göra ett piss här. Bara dega, dricka mitt te och se hur stjärnorna vandrar förbi.
Mår lite dåligt över att jag missar århundradets fest, och alla goa människor som skulle vara där. Men det får jag stå ut med, känner att mental hälsa är lite högre prio än "kul".

Skrev på Lägenhetskontrakt igår. Så jag har lägenhet f.om 1'a November. Det känns bra. Fick även besked från CSN idag, beviljades både stöd och lån, så snart har jag pengar också. Egentligen borde jag skutta av glädje, för att livet är på väg någonstans. Speciellt i och med att skolan går bra också. Allt rullar som det ska, men ändå känns allt bara kefft. Och jag är helt av banan.
Kan inte förstå varför. Men det lägger sig väl snart också. Får väl en uppenbarelse eller något.
Måste verkligen ta tag i meditationen. Det skulle låta mig möta den ångest som håller på att gryr runt hörnet. Men jag hittar bara ingen motivation. Alls. För bara ett år sen hade jag all motivation i världen, och då mådde jag ju ännu sämre. Det är skevt det där med psyke.
Hur som helst har jag precis landat här med min kära vän och hans far. Det finns tiotalet olika husdjur och det är liv och stök. Ska försöka fokusera på nuet och bara existera. Det behöver jag, och det vet jag. Men ändå känns allt så upp och ner. Hela veckan har varit ett helvete och jag behöver sova. Nja urk, bara urk. Det är allt jjag kan säga.
Tjingeling!

Han förgyller min kväll.
Han och mitt te.
I livet händer inte mycket för tillfället. Började skolan i Måndags. CSn krånglar. Lägenheten jag kanske skulle få krånglar.
Sömnen blir mindre och mindre. Samma gamla visa, om och om igen.
Och ändå sitter jag här. och bara glider.
Vet inte riktigt om jag vill skratta eller gråta över mitt liv just nu. är nog bara mina sömn-nerver som pratar igen.
Blir så velig utan sömn. Ändå kan jag inte sova.
Skevt det där med sömn.
När man behöver det som mest finns den inte, och när man inte behöver den kryper den upp på en som en jagvetintevad.
Hur som helst så flyter väl livet på, ska förpesta min lever med alkohol i helgen, dränka allt i den beska smaken av sprit och spya.
Det blir säkert finfint.
Har fixat håret också. Borde ta en ordentlig bild på det innan jag ändrar det igen. Men jag har en GIF iallafall.


Nåväl. Nu ska jag stirra på en prick i taket, dricka mitt te och sjunga med Choens ljuva toner.
Godnatter, kära kamrater.

Portishead håller mig sällskap långt in i nattens mörker.


Är mest bara förvirrad.
Haft en helvetes vecka.
Förstår mig inte på mig själv längre, går på autopilot.
Behöver förändring, förnyelse, trygghet. Något utav dem.
Jag vet nog inte ens själv.
Mest av allt kanske jag behöver sova.
Har inte bloggat på EC på evigheter insåg jag nu, men det blir som det blir. Händer ju ibland iallafall.
Vet nog inte ens vad jag ska skriva. Känner att ordbajsade hjälper hur som helst.
Lägenheten i Kumla vore fint. Det skulle sätta allt på rätt spår igen.
Snart är det skolstart dock, det är nog också ett plus. Med en lite fastare ekonomi och en stabil dygnsrytm.
Känns som jag gått in i väggen lite under lovet, även om jag har haft det trevligt och roligt.
Dock har jag tappat mycket som jag tyckte definerade mig, men jag har även tjänat saker jag inte vill förlora.
Jag antar att det är lite så det är att vara mänsklig, att lära sig leva med konstant förändring. Och förändring är ingenting jag motsätter, det är en nödvändig del av livet som jag välkomnar med öppna armar vanligtvis, just nu känns allt bara lite skevt. Speciellt att jag märker att jag tappar mer och mer utav det jag inte hade ens vågat tänka mig ett liv utan för ett år sen. Detta handlar mestadels om tankesett, och hur man hanterar olika situationer, men det har ju ändå också med personlighet att göra.
Vet inte om min stundvis förändrade musiksmak har något med det att göra, om jag ändrar vissa kvalitéer hos mig beroende på vilken musik jag har knarkat under den perioden, eller om det är vice versa. Det är nog relaterat iallafall, på något vis.
Hur som helst är förvirring grund ordet denna period.
Jag är en förvirrad "ungdom". Precis som alla andra.

Godnatt.