Suck.

Hopplöst.
Har försökt fokusera på skolan. Kan inte.
Nu kommer jag avsluta studierna med ett halvskitet arbete i Svenskan, och hög frånvaro.
Märks att vintern är på väg nu. Ångesten är i full blom. Tomheten känns inte fin den heller.
Att känns sig som ett misslyckande är ju vardag just nu.
Drar mig mer in i mig själv, både i skola och hem.
Vet inte om jag saknar Valerija, eller bara saknar någon.
Sen håller min hjärna på att få mig in i mer skit bara, det är hopplöst.
Egentligen borde jag släppa tankarna, eller iallafall acceptera dem. Det är väl först då man kan börja bearbeta dem.


Men det är så svårt när man blir tröttare för var dag, det blir mörkare och kallare, och snart är man arbetslös.
Vad fan ska man göra av sitt liv sen då?
Inte direkt så jag kan hålla en dygnrytm ändå. Även om jag försöker.
*Suck*
Nä. Vad fan vet jag egentligen.
Jag borde meditera, men det gör jag inte. Hittar ingen motivation, även fast den skriker mig i ansiktet.
Antar att allt känns extra piss idag för att sömnbrist och så. Men då får det vara så.

Kall, trött, ångestig, ensam och vrång.
Bra Måndag där.
Får bli klassisk musik och té fram tills man hittar motivation att somna.
( http://grooveshark.com/#!/masteringthemelody/broadcast Tips. )
Klagoblogg over.