Förvirrad.

Portishead håller mig sällskap långt in i nattens mörker.


Är mest bara förvirrad.
Haft en helvetes vecka.
Förstår mig inte på mig själv längre, går på autopilot.
Behöver förändring, förnyelse, trygghet. Något utav dem.
Jag vet nog inte ens själv.
Mest av allt kanske jag behöver sova.
Har inte bloggat på EC på evigheter insåg jag nu, men det blir som det blir. Händer ju ibland iallafall.
Vet nog inte ens vad jag ska skriva. Känner att ordbajsade hjälper hur som helst.
Lägenheten i Kumla vore fint. Det skulle sätta allt på rätt spår igen.
Snart är det skolstart dock, det är nog också ett plus. Med en lite fastare ekonomi och en stabil dygnsrytm.
Känns som jag gått in i väggen lite under lovet, även om jag har haft det trevligt och roligt.
Dock har jag tappat mycket som jag tyckte definerade mig, men jag har även tjänat saker jag inte vill förlora.
Jag antar att det är lite så det är att vara mänsklig, att lära sig leva med konstant förändring. Och förändring är ingenting jag motsätter, det är en nödvändig del av livet som jag välkomnar med öppna armar vanligtvis, just nu känns allt bara lite skevt. Speciellt att jag märker att jag tappar mer och mer utav det jag inte hade ens vågat tänka mig ett liv utan för ett år sen. Detta handlar mestadels om tankesett, och hur man hanterar olika situationer, men det har ju ändå också med personlighet att göra.
Vet inte om min stundvis förändrade musiksmak har något med det att göra, om jag ändrar vissa kvalitéer hos mig beroende på vilken musik jag har knarkat under den perioden, eller om det är vice versa. Det är nog relaterat iallafall, på något vis.
Hur som helst är förvirring grund ordet denna period.
Jag är en förvirrad "ungdom". Precis som alla andra.

Godnatt.