Svart och svår.

Om du tar en stor portion sömnproblem, med känslomässiga problem vid sidan av, och kryddar flitigt med livsångest så tror jag att du får min livssituation just nu.

Jag kan typ inte sova längre, och känner knappt hunger. Det havererar mig både mentalt och fysiskt.
Kan inte tänka rakt, och det gör inte mina ageringar bättre.
Tror jag har sovit ungefär 8 timmar de senaste fem dagarna, totalt alltså.
Börjar bli allmänt avtrubbad psykiskt, men ändå känner jag mig dragen åt olika håll, och grov rädsla för att trampa fel.
Har tappat suget på livet, gnistan är borta.
Känns som dagarna bara är gråa och avtrubbade, och allt man hör på radion är bara kaos, kaos, kaos.
Jag har ju lägenhet om lite under en vecka, men inte ens det ser jag som ett ljus längre, mer bara en liten låga.
Jag hoppas jag får lägenheten som ett mentalt fort, där jag kan bygga upp mig igen. Just nu är det mest bara fokus på att överleva, bita ihop och kämpa vidare. Vet inte riktigt varför jag bloggar så mörkt just nu, men antar att jag bara behöver skriva av mig, som vanligt.
Det är lite det jag använder bloggen till.

Hatar att känna mig såhär vilse och maktlös. Jag vill ju ta tag i mitt liv, sköta skiten.
Men det är väl bara begrava sig i någon form utav verklighetsflykt tills det är dags att flytta.
Flytten blir min nystart, har jag intalat mig själv. Min tid att bygga upp igen, starta om från grunden.
Bli mig själv.

Ett riktigt jädra klagoinlägg, men behövde skriva av mig.



http://grooveshark.com/#!/album/Lost/9244243