Guess who's back.

Jag hatar mina tankar, jag hatar mina steg.
Det värker i mitt bröst, när jag skriker efter mer.
Jag hatar när du ser mig, föraktar det du ser.
Jag hoppas bara att jag döljer gråten när jag ler.

~

Tackar näsblod för introt som summerar allt jag tänkte skriva i bara några få ord.
Ja. Vad ska jag säga? Det är Emocore. Jag har inte skrivit av mig på länge och det finns en blogg funktion här.

EmoCore + Blogg = EmoBlogg. Right?

Det är iallafall så det är.
Tankar drar mig mot avgrunden.
Ändå är tankar det jag behöver för att klara mig.
Det är en.. vad heter det på svenska?
Sötsur kärlek.
låter mycket fylligare på engelska däremot, något som jag föredrar.

It's Bittersweet.

Jag tänker på gamla dagar. Gamla vänner. Gamla äventyr.
Allt jag kan se i framtiden är depression och mörker-
Alcohol, Nikotin och diverse andra droger för att dämpa smärtan.
Och en helvetes massa depressiv musik.

Jag söker mig tillbaka till det förflutna, och klandrar mig själv för allt jag slängt iväg.
Ändå vet jag att om jag fortsätter såhär kommer jag såra några jag absolut inte vill såra-
Men jag kan inte sluta.

Jag har slutat snacka med folk också, på tal om ingenting.
Jag håller allt inom mig själv och låter det växa till en boll.
En boll jag aldrig kommer sparka iväg. för det som ligger där i ligger mig kärt om hjärtat, även om det endast sårar mig när det väl kommer till kritan.

Fan ska jag säga?
Näsblod sa det så bra.
Jag saknar en person. så mycket.
Alla mina vänner avskyr den personen.
Och när jag väl tänker på det var det enda den gav mig mer smärta.
Men jag saknar den personen endå.
Jag drömmer tillbaka till den personen.
Jag.. är hemsk helt enkelt.

Ska man verkligen tänka såhär när man har en kärlek?
Ska man verkligen vara så jävla kräsen?

Vad I helvete Haase.
Skärp dig.
Väx upp.
Världen är orättvis och mörk.
Det vet du.
Lägg dig i rännstenen bland alla andra.
Fall in i kö och vänta på halshuggning.
Du skall inte vara här ute och vandra.

Jag vill leva mitt liv i nuet.
Göra mitt. vara glad. Leva livet.
Helst inte nykter heller.
Men endå kan jag bara tänka på det som har vart.
Eller det som kommer vara.

Men det är väll mitt liv just nu för er som orkar läsa en ledsen mans EmoBlogg.

Deprimerad med ett leende.
Fake it 'till you make it.

Håller jag charaden kanske det blir ljust i framtiden endå..?
Om jag fortsätter låtsas som att allt är bra kommer kanske allt bli bra..?




Men orkar inte skriva av mig mer.
Ska sitta och tänka, lyssna min "deprimerande" musik och röka skallen av mig.

Farväl bloggen.
Lämnar denna hos dig.


<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/rDWkbDhri28&hl=sv_SE&fs=1?rel=0&color1=0x3a3a3a&color2=0x999999"><param name="allowFullScreen" value="true"><param name="allow&s;criptaccess" value="always"><embed src="http://www.youtube.com/v/rDWkbDhri28&hl=sv_SE&fs=1?rel=0&color1=0x3a3a3a&color2=0x999999" type="application/x-shockwave-flash" allow&s;criptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344">