Finland...

Jag är nu i Finland med en av mina allra bästa vänner och min familj, och det har varit händelsefullt...

Det började med att jag och Anton(my bud) åkte färjan med syrrans kille Sebastian, och det var rätt badass. Vi fick en mysig fylla som resulterade i en jävligt jobbig bilfärd på 6 timmar dagen därpå... Jag skulle tydligen agera kartläsare, men slutade med att jag sov hela resan och var jävligt bakis.

När vi väl kom fram till landstället utanför Polvijärvi så bar det av till en mormor som fyllt 90, och hon var så glad och uppåt så man blev så varm i själen. Morbror Seppo var som alltid en riktig partydude och livade upp stället. Dans med mormor, reta mina kusiner och bara vara sig själv(det vill säga mysigt full).

Efter ett par dagar i Polvijärvi var det dags att bege sig mot farmor, som ligger döende på sjukhus. Hon kände inte igen mig, vilket var lite jobbigt för tillfället, men sen efter ett tag insåg hon att jag var med och allt löste sig. Att se henne ligga där så virrig kändes overkligt, jag mådde så sjukt dåligt för att jag inte kan göra något åt det, och för att Anton måste vara med när jag är så jävla tjurig...

Ikväll dock, efter allt med farmor och stuff så har vi bastat och vandrat runt i det lilla området vi bor på i Lestijärvi och det har varit sjukt nice. Har varit på så dåligt humör hela resan då jag bara tänkt på farmor och på hur alla ska se mig. Har alltid varit det svarta fåret i släkten på grund av stil och blyghet. Men nu har det släppt! Sitter i en stuga med Anton och njuter av alkohol och bastu. Livet är perfekt just för tillfället. Det enda som fattas är en viss person... Och tror inte hon har någon aning om hur mycket hon skulle behövas eller hur mycket hon är eftersökt av denna sliskiga jävel som då är mig själv... Hade denne varit här, hade mitt liv varit fulländat.

Men nu återgår jag till min vän och det sociala livet, ha det fett!