Frustrationen av att vara frisk, men inte tillräckligt frisk

Ja, precis som rubriken antyder så känner jag frustration. När jag har en lugn tillvaro så mår jag bra och kan göra det jag älskar mest - att forska. Men om stressen blir för stor så får jag psykos. Då kan jag inte göra det jag älskar att göra. Denna insikt har tärt på mig. Det kanske kan liknas vid ett avsnitt i Rick and Morty, där djävulen delar ut en förbannelse till mr. Goldenfold - en aftershave som gör honom oemotståndlig för tjejer men som också gör honom impotent... Jag vill egentligen bara tuta och köra när jag mår bra, men så fort jag börjar röra mig framåt i en takt så att jag kan uppnå mina drömmar, då kommer symtomen tillbaka. Alla längs med vägen har sagt, "du måste hitta en balans". Jag förstår det, samtidigt kommer det att vara omöjligt för mig att göra det eftersom att jag är en framåtsträvande människa som går in helhjärtat för allt jag gör. Det finns inget mellanting