Tankar TW

Lider av självmordstankar i perioder. Inget nytt. Tankarna är ju väldigt invasiva, tar över och infekterar det mesta… Ibland är det inte direkt jobbigt med själva tankarna för att jag vet att jag inte kommer att agera på dem - utan mer för att jag tvångsmässigt går igenom exakt hur det ska gå till, som om det vore på riktigt.

Hade en rätt tung episod idag. Önskar att man kunde styra sånt här och sluta skada sig själv så brutalt… men jag har ju bara fått lära mig leva med det, och fått verktyg hur jag ska hantera det.

Det är länge sedan jag skadade mig själv fysiskt i alla fall, men tänker tillbaka mycket på mitt liv och hur illa jag kunde göra det som barn/ungdom… så det blir ju ändå bättre med tiden. Har gjort stora framsteg, och lever ju än! Det är de små vinsterna…

Samtidigt som jag inte kan sluta tänka att det någonstans vore skönt att äntligen få kasta in handduken. Jag är fan trött…. Levt ett betydligt mycket längre liv än jag någonsin kunnat drömma om, och så jävla mycket coola grejer jag fått uppleva!
Det är helt ok om det får ta slut. Jag är tacksam, men också ganska färdig… Folk brukade ju leva tills de va typ 35 förr i tiden. Är ju ett jävla påhitt att vi ska behöva leva så jävla länge nu?

Tror inte att jag har så mycket mer att ge…. Vill skriva klart mina böcker förstås, men asså ingen kommer ju läsa dem hahaha… Det är ju mer för MIN skull - och mamma. Lovade henne.
Aja, ska skriva lite nu då. Ju förr jag blir klar med den, desto snabbare kan jag gå i graven!
Och oroa er inte. Är inte direkt ledsen nu. Bara likgiltig, fast det kanske iofs är värre…..