Återhämtning och vägskäl

Det går framåt! Är hemma, varit på återbesök och allt ser så mycket bättre ut än jag kunnat hoppas på! Inte som alla andra gånger när det varit en jävla massa infektioner med kurer på kurer av antibiotika, stygn som spruckit upp, skit som läkt fel eller inte läkt alls, enorm smärta och feber och illamående och mer smärta…. Cystorna var inte elaka med cancer, inget blev kvar i kroppen, jag känner mig 100kg lättare och inga komplikationer???

Nej, nu är fan allt bara bra? Är lite förvånad. Kan jag få slippa allt kaos för en gångs skull? Kan det bara få gå bra och rulla på?
För i så fall måste jag fan fira lite! Vågar såklart inte ta ut något i förväg, men det ser ljust ut!

Jag står för övrigt inför ett vägskäl där jag antingen 1) tuffar på som nu i kanske minst två - tre år till, eller 2) börjar plugga i höst, ELLER 3) byter jobb helt till ett närmare men helt ny inriktning. Har fått ett erbjudande nämligen. Svårt val - för det kommer att ändra och påverka min tillvaro rätt brutalt, beroende på vad jag väljer… och vad är det för liv jag FAKTISKT vill leva?

Jag ska försöka landa i något, men är sjukskriven i två veckor till, och behöver ju inte komma fram till ett svar här och nu. Det viktiga är att jag tänker igenom det här väldigt noga. Ett av valen ”tar mig tillbaka” lite till ”mig själv” och ”mitt ursprung”, vilket jag på vissa sätt har sett fram emot - samtidigt som en del av mig tycker att jag har ”gått vidare” och ”lämnat” den delen bakom mig. Att ”den nya jag” inte har något kvar av den delen längre. Men är det så?
Viktiga frågor att komma fram till grundade svar på. Ska meditera lite på det hela och se om jag kan hitta min väg…. Saker och ting brukar klarna när jag är och rotar i mitt undermedvetna.