CW tankar

Inget nytt.. Som vanligt svårt att hantera de där mörka tankarna när de kommer.
Impulsen att kasta sig fram när tåget kommer eller att bara kliva ur bilen i farten. Klättra över staketet och hoppa när man går över en bro. Sådana jobbiga scenarion som tränger sig på, även om man lärt sig att bara låta det vara..
Slutar dock aldrig tära. Fattar inte varför det ens ska behöva vara så? Tycker att det borde vara fundamentalt i oss som människor att tvärt om ha instinkter som stoppar sådana tankar.

Jag är inte olycklig. Jag är nog bara sjuk.. Är väl någonting med mina diagnoser som spökar som vanligt, men man blir liksom aldrig van trots att man levt typ hela sitt liv på samma sätt. Det går i omgångar, och man kan slippa skiten i ett par månader - men det kommer ju för fan alltid tillbaka.

Jävla dumt.