SSDD ~

Hade precis den värsta sammandrabbningen jag haft på länge.
Sugen att självmutilera var så jävla stort att jag är glad över att jag inte kunde hitta kniven.
Och eftersom ingen av mina polare är vakna får jag skriva av mig på en bloggjävel som folk kan läsa av och skratta åt sen.
Jag stör mig bara så otroligt mycket på mänsklig idioti. Folk gör saker som dom tror skall vara okej för att jag inte har yttrat något om det. Visst, det ligger en poäng i det. Man kan ju inte veta om jag inte säger något.
Men sen är ju även det fallet att det är så jävla uppenbart på mig att det inte är okej, och dom gör det ändp med ursäkten att jag inte sagt något, då kunde ju inte dom veta.
Varför kan inte människor bara sluta vara så jävla egocentriska och faktiskt försöka bry sig om sina nära vänner? Jag vet inte hur många dolkar det känns som jag fått i ryggen de senaste två dagarna.
Jag vet bara att det känns som hela världen går emot mig för att jag tydligen inte är bra nog.
Jag vill bara gå ut och slå sönder något oskyldigt jävla barn för att världen är fan inte så ljus som den kan verka.
Det är en mörk jävla håla fylld med egocentriska idioter.
Varför i helvete kan de man kallar sina närmsta vända sig och och hugga en i ryggen på det viset de gör? Varför i helvete ska jag alltid behöva förklara allting som redan är så uppenbart för att folk är för blinda för att kunna se att det som de gör är bara helt jävla fel?
Egocentriska jävla känslokalla fittor är de man har som närmsta vänner känns det som. Och det är fan ingen trevlig känsla och inse att alla ens närmsta egentligen inte bryr sig om en.
Jag har inga ord för den vrede jag känner just nu.
Vill bara gå och dränka mig så jag slipper handskas med denna jävla skitvärld. Det är så jävla mycket jag vill ändra på som inte går. Varför leker människor bara med mig?
Varför känner vissa att dom för göra vad fan de vill, men om jag gör något de inte helt håller med på ska de börja störa och väsnas som att jorden håller på att gå under.
Det som stör mig mest av allt är nog dock att en människa man släpper så nära intill man bara kan verkar spendera hela resterande tiden med att göra det ett levande helvete för en.
Eller att när det kommer till att få ligga så har killar verkligen inga kränser över vad som är okej eller inte, det är ju bara fittan som räknas.
Fy helvete för mänskligheten och dess jävla charader och lekar.
Åt helvete med allting som har med social levnad att göra.
Åt helvete med alla "koder" i våran samhälle.
Åt helvete med det mesta.
Det jag behöver mest av allt nu kan jag aldrig få.
Och det jag mår dåligt av finns i överflöd.
Jag försöker hitta någon stabil mellanpunkt, men det slutar bara med att en liten pelare rasar och jag faller ner i hålet igen.
Det blir ju inte bättre utav att det man behöver för att klara sig gör allt för att förstöra för en. Eller bara helt enkelt är för idiotiska för att inse att det som de gör är fel, oavsett hur rak man är mot dem.
Jag vill inte leva i denna verklighet längre.
Istället för lycka så bjuder jag på grogg.