We can't fail if we never start..

Sitter jag här igen.
Ytterligare en natt, Ytterligare en kväll då jag sitter i ett rökfyllt rum, ångrar mitt liv, och klagar på allt som har med kärlek och göra.
Bygger mitt liv på lögner verkar det som. sårar alla som står mig nära.
Och river alla i bitar som vill mig positivt.
Vill bara att allt ska få ett ljus snart, men kollar jag upp ur mörkret blir det bara värre.
Jävla skitgrejer. Jävla skitliv. Jävla helvetes förbanande helvetes skit alltihopa.
Ska kämpa nu, nu när jag fått ett litet ljus, men om inget är bra efter sommarlovet tar jag nog fan och hänger mig.
Jag pallar verkligen inte mer av detta.



Varför kan du inte bara öppna ögonen och se?
Varför kan du inte rädda mig ur mitt mörker?
Varför kan jag inte göra rätt ifrån början och fixa allt?
Varför, Varför, Varför.
Den ständiga frågan från den patetiska mänskligheten.
Har något svaret?
Tror fan inte det.
Finns bara ett svar.
"för att du är människa."
Patetiska varelse.
Ge mig ett nytt skal.
Eller förmågan att bestämma hur människor mår och känner.



Jag har alltid velat ha dig.
Du kommer aldrig vilja ha mig
Varför är jag fast här?
Jag hatar att det är såhär.
Men jag antar att man får vad man förtjänar..


Varför kan du bara inte älska mig?