Natt-filosofi.

Jaså. Då sitter man uppe såhär sent igen.
Andra veckan i rad.
Isolerad med tankarna och den evigt ändrande stämningen.
I någon form utav medveten hypnos av tankar och känslor.
En ljus dimma av medvetenhet dold under ytan.
En form utav högre medvetenhet som i slutändan sänker en lägre än man har varit.
En slingrig stig av ord som formas och försvinner ut i dimman.
Bilder som lyser av färger som sedan dämpas till svart igen.
Allt i någon form utav perfekt kaos, där ingenting är regelbundet och allt är i evig förändring.

Här sitter jag helt stilla.
en beundrare av det som finns runtomkring oss. Inom oss.
Det som är oss och formar oss, men som vi ändå aldrig märker av.
Och här lär jag förbli, som en förkroppslighet av det kollektiva medvetandet som universum besitter.
Stilla, och tyst.
Evigt beundrande.