Progress

Jag har under det senaste åren kämpat ännu hårdare med mig själv.

Det tog mig 23månader att få veta att det faktiskt var något mer fel på mig.
6st inläggningar på 3år, 4försök att försvinna.
Jag drack mig nästan till döds.

Nu är jag till 90% nykter.
Medicinerad någorlunda, ska börja gruppterapi nu om ett par veckor.

Sjukvården har motarbetat mig under alla dessa år.
Det är inget fel på mig sa dom,
Över 25olika mediciner har dom provat, kände mig som en försökskanin, utnyttjad av systemet som bara ville se mig död.

Det har helt enkelt knäckt mig gång på gång på gång.
Man vänder sig till vad som helst för att slippa känna sina egna känslor.
Ångesten äter en levande.

Men nu, 2026.
Folk kan dra åt pipsvängen.
Vården kan sätta sig på en glödgad påle.
Jag tänker inte vara andra till lags.
Folk dömer mig utan att veta vem jag är, vad jag gjort eller vad jag fått igenom för att kunna fortsätta.

Jag är trött men vad ska man annars göra?
Det går inte att sluta kämpa.

En dag till.