Till er som fallit.

Satt igår och lyssnade lite på Lastkaj 14.
Framförallt låten *Till alla er*

Det är en låt som verkligen träffar rakt in i hjärtat,
För många år sen förlorade jag en vän till självmord och just den personen var väldigt viktig i mitt liv.
Han gjorde aldrig en fluga förnär, han ställde upp för andra och man kunde inte se detta komma.

Jag lider med alla er som förlorat någon oavsett om det är självmord eller bara förlorat någon.
Man läker aldrig riktigt och senare i livet hade jag liknande tankar.
Jag har varit på botten väldigt många gånger, har legat inlagd på vak för mitt mående.

Jag är inte säker på om jag var nära då.
Men jag tror att jag var det ändå,
Flera olika störningar utvecklades; ätstörningar, självskadebeteende, tappade kontakten med verkligheten.

Idag ser jag på mina ärr och en del av mig skäms för dom men jag ser dom som en påminnelse, för trots allt jag har varit med om, så står jag kvar.

Nu förstår, jag hade en hemsk uppväxt med enorma trauman som skapades.
Misshandel, både psykiskt och fysiskt
Jag blev inmatad med att killar visar inga känslor.

Senare i livet träffade jag en kvinna som jag gifte mig med.
Dom första åren var kanon verkligen men sen skedde något med henne tack vare hennes mediciner, hon fick en personlighetsstörning och började utnyttja det faktum att jag mådde dåligt.
Hon uppmuntrade mig till att skriva avskedsbrev och såg till att hon fick mig att må sämre än henne.

Jag har barn vilka jag älskar oerhört.
Därav att jag stannade kvar i livet.
Bara tanken på vad dom skulle behöva leva med om deras pappa försvann gjorde att jag mådde dåligt över det istället.

Idag försöker jag använda mina inlärda beteenden för att på något sätt försöka påverka där jag kan för att sprida awareness.
Jag har svårt för att lita på människor.

Men blunda inte för dessa signaler, håll era vänner nära.
Vårda vänskapen för det är ofta väldigt svårt att se om man inte vet vad man letar efter.
Finns där, hör dom, stötta dom och framförallt berätta för dom hur mycket bra dom gör för sig själva och andra. Om dom nu gör det förstås.

Alldeles för många tappar viljan, gnistan och orken att fortsätta, man ser sig själv som väldigt ensam i det här men det är man inte.
Väldigt många människor fungerar inte, dom mår extremt dåligt, har dom inget stöd av sin familj och sina vänner. Vad ska dom tro då?

En dag till, jag är stolt över dej.
I love you for it, that you keep on going.
Remember, just one more day, a day at the time

Believe.