ToraCollitas blogg

Bara trött och läxan klar. Ibland är det lite nere att man bor hos en värdfamilj och man har eftermiddagslektioner. Hoppas till helgen få gå omkring mer i Akihabara. Eller åka nån annanstans. Vill så gärna se Hachikô-statyn...

Nej, nej, inte Harry Potter (visserligen älskar jag böckerna och sönderläst alla 7). Utan Bella, Weeds enda dotter, i Ginga Densetsu Weed Orion. Men det är först slutet av dagen. ;)

Idag har allt känns mycket lättare, fick en uppläxning av min vän via Skype, som fick mig vakna till lite. Så idag har känts mycket bättre. Få se hur det ser ut imorgon.

Menmen, på väg mot tåget hem med en klasskamrat som också bor hos en värdfamilj, fick vi in i en bok affär. Som misstänkt, ingen manga av Yoshihiro Takahashi därinne. Men min kamrat föreslog att jag kunde skicka namnet via FB på den manga jag saknar; Ginga Densetsu Weed Orion 26, så skulle han kolla i en affär med mycket manga för halva pris och sånt, i närheten av där han bor. Och ja, han är en svensk. Dock var just den volymen slut även där... *suck*
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen! Gjorde inte mig nåt! För på tåget hem, så såg jag en äldre herre läsa manga Goraku, en veckomanga där nya kapitel från olika serier kommer ut i, och hans läste GDWO!! Kunde inte låta bli att titta och ta lite smygfoton. Och upptäckte Bella var med!! Var så många volymer sedan man såg henne. Så innan jag hoppade på bussen skannade jag på 7eleven efter Goraku OCH HITTADE DEN! Ingen tvekan, den köpte jag + det godis sensei lät oss smaka på lektionen och jag blev förtjust i.
Ska köpa nästa Goraku på fredag, då är det förmodligen avslutning på denna saga i Orion. Få se om det är på hela Ginga sagan, eller om en ny berättelse med nytt "arc" börjar. Bara vänta och se.

Sedan har jag nu sett klart på Powerpuff Girls Z på YT. Var bara en halva jag var tvungen att se på med engelsk dubb, hittade nämligen inte den med text, hur mycket jag än letade.

Åter igen hamnade jag i en neråtspiral. Det som verkade så bra till att börja med, att alla svenskar skulle träffas tillsammans i ett klassrum (alla länder träffade de från sitt land) första lektionen. Blev glad och så, men jag blev den enda som inte pratade med nån. Och när jag lyssnade på de andra visste jag att jag inte delar deras intresse. De som var för det mesta av dem var att spela och spelhallarna, och vet också att de flesta gillar att dricka. Trots vi var minst 15 stycken har jag aldrig känt mig så ensam....

Tog mig igenom lektionerna tills de tog slut. Pratade lite med några utanför men begav mig hemåt till värdfamiljen. Nu var det första gången jag inte kunde hålla tårarna borta innan jag kom till mitt rum, utan de började rinna redan på tåget. Var glad jag hade min keps och kunde dölja. Innan jag hoppade på bussen köpte jag en pocky, som jag åt halva av näör jag kom till mitt rum, där det brast. Tröstäta är nåt jag inte vill göra, men vet att det hjälper lugna ner mig. Även under middagen hade jag svårt hålla tårarna inne.

Varför känner jag ens såhär?! Jag är ju i Japan för tusan!! Jag borde vara glad... Men det är inte hemlängtan jag känner, utan avsaknad av en vän. Denna ensamhet jag känner inombords tär på mig. Varannan dag kan det gå att jag känner mig okej, men än så länge inte vart en dag jag verkligen känt mig överlycklig! Denna berg-och-dal-bana av känslor, jag vet inte vad jag ska ta mig till, än att härda ut. Får många fina ord av mina vänner i Sverige, men det hjälper bara en bråkdel. Många är avundsjuka att jag åkt hit, jag vet det. Men jag kan inte vara överlycklig, då dessa känslor av ensamhet kommer över mig hela tiden.

Jag vill bara få en vän jag kan vara med. Det var det här jag var rädd för, det var det här jag bröt ihop för den 4 april, dan innan skolan.

Idag hade jag bestämt mig att inte sitta inne hela dagen. Stod inte ut med det! Så jag och en av klasskamraterna möttes upp vid skolan och gick i Akihabara (ja, går ofta där). Vi tittade in i olika butiker. I Shosen Book Tower på sjätte våningen fann jag tillslut det jag letat efter; nämligen Ginga Densetsu Weed Orion! Har redan upp till vol 24 i Sverige, och vol 28 köpte jag första dagen jag kom hit. Så behövde 25, 26 och 27. De hade inte vol 26, men 25 och 27 köpte jag. <3
Sedan gick vi två och åt lunch. Hmm, åt visst tre gånger idag... ^^;
Blev fläsk med ris och curry *mums*. Curryn var lite stark, men so what! Gott var det. Sedan skulle min vän köpa nätverkskabel eller wifi-nånting. Det blev wifi-nånting för honom. Sedan skildes vi åt och jag åkte hem.
Snart har jag alla GDWO, och jag kommer köpa den senaste så fort den kommer ut. Vilket borde vara i maj nångång. ^^

Nån som vet vad manga Goraku är??

Nu har det gått två veckor sedan jag anlände till Japan. Känslorna har gått upp och ner. Har varit i botten av känslorna, men aldrig på toppen. Inte förrns jag når tid kommer jag att känna att min tid i Japan är bra. Vill ha en vän eller vänner här som jag kan prata med, gå på bio med, gå på Disneyland och hitta på saker. Annat än spela och dricka, det är inget för mig. Men de flesta av tonåringarna, är det drickandet det vill ha efter skolan, eller spela i spelhallarna.
Inte förrns jag hittar den vännen eller vännerna kommer jag alltid vara smått nere och ha lätt till tårar.

Jag borde kanske inte säga sånt här, jag är ju i Japan för sjutton! Men jag är inte den starka personen jag trodde jag blivit genom konventen. Eller det kanske jag är om jag har en vän vid min sida. Men är jag själv, ensam så känns det så bortkastat! Har upptäckt jag är i behov av att chatta, får prata, så jag inte förgås av mina känslor. På ett sett är det bra att inga läser min blogg, känner att jag kan uttrycka mig här.

Låg i min säng och drog mig innan jag skulle gå upp. Då kände jag det skaka i rummet, en liten jordbävning. Kunde inte låta bli att tycka det var mysigt. ^^

Idag har jag varit lite trött och bara nere. Att jag missar Kerberas spelning i Kalmar känns mycket i mig. Visst jag skickar dit min mor, men såsom jag verkligen vetat att en spelning av nåt av de band jag följer ska spela i Kalmar, och så är jag så oändligt långt bort...
Visst jag är i Japan, nåt jag drömt om så länge. Men under det senaste året, under ett år!, har jag vart med om så mycket, fått nya vänner som kommit mig nära, som jag verkligen öppnat mig för. Det gör att jag känner mig så ensam i Japan, så vilsen inombords. Inte har jag fått nån vän här som jag känner jag kan prata med. Visst, prata med svenskarna och så, men inte på den nivå där jag är. Har alltid känt mig ensam på min nivå. Men de senaste året har jag funnit andra, och det är det som gör så ont i mig. Att när jag väl hittat dem, så väljer jag att ta det åt sidan. Varför, varför gör jag såhär?

Det enda positiva idag är att den sensei jag hade idag, läste GDW förr.

Igår var jag riktigt nedstämd och allt bara kändes pest. Idag däremot flöt allt på bra.
Vaknade nån timma tidigare idag, då min värdmor skulle ge sig av vid 9-tiden. Behövde egentligen inte, men gjorde det ändå. Efter frukost räknade jag mina mynt då pengarna på mitt buss/tågkort var slut (för att åka buss, tåg har jag i månadskort på det). Jag bestämde mig för att ge mig av en timma tidigare än vanligt. Väl vid busshållplatsen så upptäckte jag jag gått på tok för tidigt, var ju hela 20 minuter kvar! Så bestämde mig för att gå. Warabi stationen är ju bara raksträcka att gå, medans Nishikawaguchi är lite krångel och längre, så gick mot Warabi. Var inga problem, tog ca en halvtimme. Väl där valde jag att gå upp för trapporna istället för rulltrappan, och gick mot biljettautomaterna för att sätta in pengar så jag bara behöver hålla kortet mot plattan. Det gick som smort, även om jag såg att man kunde klicka på "English" halvvägs in i det hela. XD

Så var framme vid skolan typ innan tolv. Lektionerna börjar vid 13:25, så hade en del tid. En av svenskarna var där och gjorde läxorna till dagen. När han var klar gick vi till 7eleven, där jag handlade en god glass han rekommenderade (är ju så varmt!). Jag och en annan svensk lyckades sänka temperaturen i klassrummet, var ju på tok för varmt där inne.

Efter skolan gick vi svenskar, åtta av oss, mot Akihabara. Då jag förlorat en reservladdare till min iPhone 4s när resväskan kom, så köpte jag en ny här. Samt att jag köpte maidkakor. Kunde inte låta bli! Måste in på ett Maidcafé och testa det. ^_^

Så dagen har idag varit lyckad. Då kan jag förstå varför gårdagen kändes som den gjorde. Haha! XD

I grund är jag väldigt känslig, och och ytterst lätt till tårar. Räcker med nåt litet oftast då blir jag gråtfärdig. Jag håller gärna mina rädslor och problem inne, så en droppe kan få det att svämma över. Visserligen bryter jag inte ihop framför folk, utan är tyst och dämpad tills jag blir själv. Där brister det, och tårarna strömmar. Som förra veckan kvällen/natten innan skolan började, grät mig till sömns då känslorna tog överhanden.
Idag var den droppen att mina pengar på busskortet tog slut. Det som kändes var att jag dröjde bussen innan jag klev av. Och gillar inte vara den som för folk att vänta, mår dåligt att vara anledningen. Sedan vet jag inte hur det går med mitt Insurence Health Card heller. Så just nu är jag i upplösningstillstånd och tårar rinner ner...

Känns även fel att känna såhär. Syrran fyller 21 hemma i Sverige nu. Kan inte få fira henne. Så ikväll är jag nere, dämpad, ledsen. Ikväll är känslor av saknad, inte räcka till, inte vara bra nog, vara anledning att andra får vänta, överväldigande... Skär i hjärtat.

Nu har man varit i Japan en vecka. Trots oro och lite besvär har det gått bra. Vet jag tvivlar mycket på mig själv, och det var det som fick mig bryta ihop i måndags. Vi svenskar har skapat en egen grupp på FB där vi håller kontakten med varandra. Det känns bra på så vis. Men känner mig ändå lite utanför då jag bor en bit bort från skolan, och de flesta bor nära...

Imorgon ska jag skaffa en japansk mobil. Och kommer betala allt på en gång för de två år jag är bunden till bolaget. På så vis kommer jag slippa tänka på det när jag väl kommer till Sverige igen. Ska bara få tag på han som jag var med i fredags för att få mobil. En iPhone 5s 32 GB blir det (ja, jag är för iPhones. Ska nog även skaffa en iPad under året, då de är billigare här än hemma i Sverige).