Riktigt namn:
Tora Civilstatus:
Singel
Läggning:
Osäker
Intresse:
Umgås
Bor:
Med någon
Politik:
Miljö
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2013-08-05
Landade klockan 19 lördagen den 28 mars på svensk mark igen, efter mellanlanding/byte i Köpenhamn. Och det var där mina tre väskor som bagage fastnade. De kom först dagen efter, och jag hade tur att vara kvar på Arlanda tills måndagen för att vinka av syrran måndag morgon då hon flög till Japan för att studera ett år. Åkte förbi via Katrineholm och sov över hos min vän jag ska flytta ihop med nångång i år. Och på tisdagen via Örebro och hämta mina grejjer hos min vän som hälsade på mig kring nyår. Sedan var det äntligen av hemmåt till Kalmar.
Efter ett helt år helt utan aktter, återförenades jag med Smulan och Mysan. Mest Smulan. Hon kunde knappt tro att det var jag. <3 Saknat henne så!
Började jobba dan därefter, och jobbade bara två dar, då det är påsk i helgen. Så på påskdagen hade jag bjudit in två bronies för att kolla på MLP säsong 5 premiären. Och vi hade lyckats undvika spoilers. Så få se vad veckan blir nu, vet bara om FairyCon till helgen. ^^
Idag var det avslutningsceremoni för de som slutar plugga på Interculture Institute of Japan. Så sista skoldagen var igår. HAR DET GÅTT ETT ÅR?! JAG ÅKER HEM PÅ LÖRDAG TILL SVERIGE!!
Hade faktiskt igår shoppat kläder (hör och häpna), för att jag ville se fin ut på ceremonin. Behövde ett par byxor, och även en tröja. Så gick med min vän, då shoppa själv gör jag verkligen i inte när jag väl gör det. Behöver råd då att bry sig om hur kläder ser ut på mig inte går i mina tankar liksom. Är för van att bara ha arbetskläder hemma i Sverige och sedan sticka hem. Och här i Japan har det mest varit det jag själv känner för, av det lilla jag har. Så vaknade faktiskt efter första gången mobilen ringde, och snoozade inte en timme som jag brukar. Och fixade mig genom att sätta upp håret, ta på mig halsband, clipsörhängen, och pannband som jag satt en liten plastbukett med sakura på.
Heh, lärarna tycket mitt hår var fint, mest för att jag haft keps på mig under hela året under lektionerna. Den typen av komplimanger tar jag åt mig, på rätt sätt också.
Och då jag har haft 98% närvaro så fick jag ta emot ett extra diplom för det, så upp på scen. Sedan efter fått det vanliga diplomet, så skulle klasserna för sig gå upp på scen och säga kort nånting. Jag sa att året vart roligt och att jag vill bli översättare. Sedan bad jag klasskamrater ta foto på mig, och postade på FB. Har banne mig fått nästan 50 gilla!! Fasen aldrig fått det förr. ^^
-------------
Jag kopplar Japan till MLP FiM. Varför? Därför att det är här jag träffat och lärt känna flest bronies. Varit på PonyCon, och de bronies jag lärt känna har haft egna meetup.
Under en av dessa meetup, fredagen den 13 februari i år, var första gången såsom jag minns det. Möttes i Yokohama och åt middag (jag ensam tjej då, lol). Efter det åkte de flesta hem, men jag och tre andra (en jag känt längst från Ryssland, och två från US Navy) var kvar och spelade kort med MLP motiv som ryssen hade. Tillslut var det dags att dra sig tillbaka. Mitt tågkort ville inte funka först! Men visade sig att den av nån underlig anledning inte hade kommit i kontakt och sagt att jag gått ut på den tågstationen, trots att jag lade kortet som vanligt. Hade tydligen lyckats ta mig ut med den som gick före mig. Så det löste sig.
Ett par veckor senare, tog en av de som var i US Navy kontakt med mig (självklart lagt till som vän på FB innan). Då jag är som jag är, märkte jag inte, eller tänkte inte på, att han flörtade med mig. Är ju 24 år, är ju van att få frågan om jag har pojkvän eller sånt vid det här laget... Så när jag tittar tillbaka, ser jag att mer skämtade undan dem. Men efter ca en månad med smått chattande, så såg han igenom mig med "you dont flirt much do you?". Heh, så nästa fråga blev om jag gillade att mysa/gosa (cuddle). Blev först tagen av den frågan, men svarade ärligt med att jag aldrig gjort det förr, utom med mina hundar och katter, så visste inte. Blev åter att han såg igenom då han tog det som att jag aldrig blivit kysst. Vilket var sant. Mer chattande förflöt och han kom fram till att jag är helt oskuld, på alla sätt. Och jag skäms inte för det heller, är ju bara faktum. Visst kände jag mig skrämd med frågorna, men klargjorde med det han sa att om det skulle vara så för att bli av med det, så skulle det vara med nån jag kände och litade tillräckligt på. Sa aldrig nej till honom, bara att det hade varit annorlunda om vi känt varandra ett tag, för inte tala om träffats mer än en gång. Han accepterade villkoren iallafall, och då kände jag mig lugnare (även om jag kände ibland att jag var för ärlig för mitt eget bästa). Men då jag snart skulle åka hem, ville jag att han åtminstone skulle träffa min vän, så han kollade upp när han hade ledig dag så han kunde komma till Akihabara, vilket blev idag den 25 mars, en onsdag.
Så efter avslutningsceremonin, mötte jag upp honom och min vän vid Akihabara station. Vi gick runt lite innan vi gick och åt. Sedan letade vi efter den andre US Navy som kommit tillbaka till Japan idag. Tog nån timme att hitta honom. XD
Men tillslut så. Vi gick och fika och satt och prata. Sedan åkte min vän hem, och jag gick runt med de andra två då de skulle leta reda på vad han som kom idag ställt bilen (parkeringar i Japan är inte som i Sverige), är ju sån vill se till att alla kommer iväg ordentligt typ. Vi gick runt ett tag, men sedan gick han som hade bilen in i en massagebutik för att fråga om var, medans jag och han jag chattat med stod utanför. Hade faktiskt känt lite under kvällen, med tanke på våra chattar. Så det där med kyss kom upp igen. Skämtade som vana bort det lite i början, men man kan säga han nådde mig. Då han inte skulle göra det utan att han fått medgivande från mig. Då min kropp längtade (snarare skrek efter det) efter den närhet den aldrig fått, samt att mitt sinne ville överväga först, så funkade inte min röst liksom. Så var mer ryckande på axlarna tills sinnet bestämt sig, och jag gav en nick. Och fick min första kyss.
Måste säga jag tror jag tänkte för mycket eller nåt, då jag inte kände den dära glöden så stark så att säga... Men kroppen drog sig närmare när kyssarna var över (var ju kyligt med vinden som blåste). Anledning att det tog sån tid för han med bilen där inne var för att de skulle få kontakt med parkeringen, då den tydligen stängde vid kl 22 (klockan var typ 20 över då). Sedan hittade vi parkeringen, och tack och lov för dem så var det kvar folk, så han som hade bilen gick in och hämta, och jag blev kysst åter igen innan de åkte. Så gick sedan tillbaka till mig.
Vem mer känner till denna? Var ca 15 år sedan jag hörde denna på kassettband, och gjorde teater av den på fritids och mimade till den. Först nu, så många år senare, som jag fått tag på den. Hur? En vän, som visar sig vi har mer och mer gemensamt, hade den på sin dator. Och gav den till mig dan efter vi råkat få denna att komma på tal. Så har nu lyssnat om och om och om och om igen på den nu!!! Åh, vad jag saknat den!! Med denna har jag bara några få bra minnen från den tiden på skolan...
Vad handlar den om då?
Ja, handlar om systrarna Märta och Berta och deras kusin Emilia. De berättar hur de fick tag på månstenarna, genom att åter ge Mångudinnan tillbaka hennes halsband efter att ha hört om detta från Vita Frun.
På resan dit möter de Bleke Greven som har sitt huvud under armen, den vimsiga fröken Susegård, Kraken, och Bäckahästen.
Det började med att Emilia får sina kusiner att säga en särskild ramsa:
Gunga, gunga av och an
Smyga bakåt om du kan
Blunda hårt
Och ett, tu, tre
Vänd dig om så får du se
Sex vargar skjutna i Sverige nu... Mår rent av dåligt att det händer... När kan dessa nöjesjägare börja fatta att vargen är en del av naturen, en naturligt del i svensk natur, att den behövs som vilket annat rovdjur som helst? När ska de tänka på näringskedjan, hur naturen faktiskt funkar?
Vargar är flockar uppbyggda av en familj. Skjuter man föräldrarna så blir valparna utan nån som visar en vägen i livet, hur man jagar rätt, och dessa ungvargar får klara sig själva bäst de kan och det är då de blir närgångna till lätta byten i hagar som inte kan fly. Och väl där tar jaktinstinkten över just för att när de fällt ett byte kan inte de andra fly och de för oväsen, och det blir en ond cirkel av det hela. Allt på grund av MÄNNISKAN, och då av dessa NÖJESJÄGARE!!
Blir så arg, vill så gärna vara där ute och hjälpa vargarna på nåt sätt. De har rätt att leva. De är rovdjur så de äter kött. Jag ser inget fel att äta kött. Att döda för föda är naturens gång, har alltid varit och kommer alltid att vara. Och döda i självförsvar om någon eller något anfaller en är också att förstå. Men denna nöjesjakt med blodlust på grund av ett hat mot vargen denna art inte ens förtjänar får mig att må illa! Kommer aldrig att förstå NÖJET att döda nåt. Det ska inte vara ett nöje. Att döda för föda är för man måste för att överleva för de flesta djur. Människan är ett undantag. Men vi är ändå fortfarande allätare och kan välja kött och växter.
Då är man inte ensam på 10 dagar sammanlagt. Visserligen har 3 av de dagarna redan gått. XD
Men så skönt. Vi har vandrat alla dagar, och fötterna och benmusklerna börjar protestera att allt plötsliga mycket gående. Nerför trappor är värst. Så imorgon tar vi det lugnt. Men blir att sticka till 80's Café på kvällen. Missar inte en tisdag alltså. ^^
Efter att ett bra tag trott att jag skulle få fira ensam på mitt rum. Så firade jag tillslut med en klasskamrat och hans två vänner på The Hub i Akihabara vid tolvslaget. Tog alla fyra alkoholfria drinkar de hade. Hehe. En två gånger till och med. Sedan stack vi till Asakusa Sensoji-templet. Så mycket folk!! Inte undra på resten av Tokyo var tomt, alla är vid de olika templen. Haha!!
Så, somnade efter kl 6 på morgonen, orkade inte vara uppe och fira med familjen via Skype, var för trött. Så vaknade ca 14 och har städat rummet inför Wolfie som kommer imorgon. Då hon landar kl 10 imorgon, lär det inte bli nån sömn inatt. Lär sticka härifrån mellan 8 och 9 mot Narita Airport för att hämta upp henne.
Måltid idag har bara vart Tacos, fast använde kyckling istället för köttfärs. Och gjorde tacoröra. Mums.
Åker ju hem till Sverige snart, den 28:e mars, och tanken har alltid varit att jag ska flytta till Katrineholm. men vara nån vecka hos mor så jag får packat alla saker och sånt. Men nu har det kommit upp att jag har kvar min anställning på KBF, fast inget har sagts till mig. Så nu är mor på mig att jag ska jobba kvar och samtidigt söka jobb i Katrineholm, och pendla på helgerna. Men vad fan! Jag vill inte bli fast i Kalmar igen! Kalmar är ett avslutat kapitel för mig, åtminstone boendemässigt. Chattade lite med mamma om det, men jag är just nu i upplösningstillstånd känslomässigt på grund av det här.
Hade tänkt dra till Lilla Dalarna i Roppongi och käka svenskt julbord, men när jag kom dit visade det sig man hade behövt boka. Men det hade det inte stått på det jag sett. Det var verkligen droppen som fick bägaren att rinna över. Kan inte sluta gråta. Och såg verkligen så ledsen ut att nån på tåget tillbaka erbjöd sig näsdukar. Gråter fortfarande. Just nu vet jag ärligt inte hur jag ska sluta. Har inte ätit nåt än, och såsom jag mår, är jag inte hungrig för tillfället.
Imorgon är det julafton, och har aldrig varit ensam.
Jaha, var ett tag sedan nu jag skrev här. Hade tänkt skriva antingen innan det stora provet, eller strax efter. Men inget blev av, haha.
Nåväl. I korta drag så är stora provet avklarat, och om jag förstått det hela rätt, har jag klarat mig! Vilket känns enormt skönt. Vill verkligen inte gå om Level 2 en tredje gång. Kändes ju även bra när jag jag hade gjort klart det innan jag fick tillbaka det. Men lektionerna har inte slutat där, nejnej. Har ett "litet" prov till nästa vecka på måndagen. Ledig på tisdagen och kort intervju på julafton. Ja, julafton. Men sedan är det banne mig nästan hela tre veckors ledighet. Ska bli så skönt!!
Skrev jag om Hobbit och ett femhäraslag? Tydligen. Var nämligen och såg den ikväll med några vänner här i Japan. Glad att få se den, Mockingjay del 1 kommer först i maj när jag återvänt hem till Sverige där den redan då kommit på DVD. Ironiskt. Gillade den, visst lite lite av Smaug, men det var ju å andra sidan väntat. De gjorde bra slut för honom. Femgäraslaget då? Jo, orcher (eller orker, hur man vill stava dem), dvärgar, alver, människor och så en hobbit i det hela. Är så glad de gjorde så man fick se striderna, kändes som att i boken nämndes det bara i förbigående.
