Två veckor i Japan

Nu har det gått två veckor sedan jag anlände till Japan. Känslorna har gått upp och ner. Har varit i botten av känslorna, men aldrig på toppen. Inte förrns jag når tid kommer jag att känna att min tid i Japan är bra. Vill ha en vän eller vänner här som jag kan prata med, gå på bio med, gå på Disneyland och hitta på saker. Annat än spela och dricka, det är inget för mig. Men de flesta av tonåringarna, är det drickandet det vill ha efter skolan, eller spela i spelhallarna.
Inte förrns jag hittar den vännen eller vännerna kommer jag alltid vara smått nere och ha lätt till tårar.

Jag borde kanske inte säga sånt här, jag är ju i Japan för sjutton! Men jag är inte den starka personen jag trodde jag blivit genom konventen. Eller det kanske jag är om jag har en vän vid min sida. Men är jag själv, ensam så känns det så bortkastat! Har upptäckt jag är i behov av att chatta, får prata, så jag inte förgås av mina känslor. På ett sett är det bra att inga läser min blogg, känner att jag kan uttrycka mig här.