Stiftelsens blogg

Våga vägra köra utan bälte!
Idag kom jag försent till skolan på grund av att tåget denna morgon var inställt, tur va att en lärare väntade på mej på station eftersom vi hade körning i Bröckling idag. Och utav denna försening så fick jag ta en av dom maskiner som var kvar en Volvo L50, inte alls fy och skam tycker jag att få köra denna maskin :3 MEN! Eftersom dom just satt in en ny stol i hjullastaren och ej fäst något bälte ännu i den så fick jag hoppa över det där med säkerheten just för stund, vi skulle ju inte köra särskilt fort eftersom vi var många på ett litet utrymme.

Men när jag nu for runt och skottade snö i ganska hög fart så tog det tvär stopp utav en osynlig sten under snön. Jag som inte hade något bälte flög in i rutan.. Det kändes som att köra in i en vägg nästan, blev as rädd och chockad. Men jag körde vidare och tog två skopor till med snö innan jag insåg att det rann blod ur både näsa och mun. Gick in torkade bort det och satte mej i traktorn i ca 5 minuter innan jag såg mer blod även från pannan denna gång .-. Så gick in och faktiskt kollade i spegeln så hade jag ett jack i pannan och sedan slagit ut min näs piercing.
Nästa gång ska jag faktiskt se till att använda bälte eller vägra köra om jag inte hittar något bälte! Har ganska ont i nacke och huvud just nu, inte värt det .-.

har legat deppad nu i några dagar, min kära Ådi har fått stryk av nån när han stått utanför skolan upptäckte jag i onsdags. Självklart gjorde jag en polisanmälan på detta och skadorna skulle inte dra iväg i så mycket pengar som tur är men på fredag kom en vänn inspringandes på morgonen i skolan och sa det va åter fotspår på min motorhuv. Och när jag fann bilen hade jag inga lysen kvar och inga blinkers och backspeglarna var in sparkade och dom hade även försökt bryta upp min motorhuv. Med gråten i halsen ringde jag åter igen och gjorde en polisanmälan, och fick lov att ställa Ådi i verkstan för att undvika mer skador under helgen. I slutet av skoldagen skulle vi gräva fram min lilla bil för att det va en hel del snö bakom på grund av att det snöt kraftigt i några dagar och tro det eller ej så har denna idiot som förstört min bil även skurit sönder mina däck!
Försäkringsbolaget tänker inte täcka skadorna överhuvudtaget på några som helst omständigheter efter som det finns inga tecken på försök till inbrott i bilen. Alltså måste jag lägga ut alla pengar själv och räknat så är det ca 5000 tusen och sen är det ju kvar saker som ja redan planerat att köpa så han skulle kunna klara en besiktning. Så allt som allt kommer jag måsta lägga ut minst 7000 innan juni på denna bil bara för att idioter inte kan skilja på ditt och mitt.

Måste dela med mej om något som jag är stolt över, lovade en av mina närmsta vänner att jag inte skulle skära mej något mer och vet ni vad? idag är det 60 dagar sedan jag skar mej för en sista gång!
Jag har använt det som självmedicinering mot min depression, nu idag må jag dubbelt så bra som jag gjort på allt för länge och de är sen jag slutade skära mej. Är otroligt glad över detta beslut och jag är evigt tacksam till världens bästa vänn som satte ner en fot och visade att det inte var okej. Han var tvungen att vända mej ryggen och gå iväg, nu idag är han tbx som vänn vid min sida. Men han stanna bara kvar om jag inte leker med rakbladen igen, det är den bästa sporren någonsin.
Önskar er alla en så fin vänn som jag har, för utan honom skulle jag va kvar i min egen onda cirkel. Har även efter 5 år lärt mej att inte skämmas över mina ärr. Dom är en del av mej och min historia genom åren. Känns som jag tagit 10 steg framåt och jag tänker inte gå tbx :')

Asså idag är en sån dag jag har svängt något otroligt i humör, effektivitet och allt vad man nu kan ha delade tankar. Otroligt jobbigt, har gått från jätte pigg till att somna redan efter skolan och nu sitter jag och kämpar för att ha ögonen öppna över huvud taget.
Jag och kissen har iaf flyttat hem till min pappa och det bästa med att bo här är att så länge jag håller ordning och fixar mitt rum så har jag inte så mycket mer ansvar. och pågrund av detta har jag faktiskt bestämt att denna vecka ska jag faktiskt otroligt nog ta tag i min träning igen som legat på is eftersom jag mått så dåligt i flera månaders tid. Känner mej fett duktig :3

Känner mej lika glad idag som igår, en tripp te stan idag med två stycken jerrys, även fast till mesta dels sov jag i bilen på väg dit så va det trevligt. Länge sen jag såg den andra Jerry så det va skojsigt :3
Resterande delen av helgen ha jag spela arma med hjärtat och bara tagit det lugnt och käka typ 1 kg godis. Jag må så jävla bra och känner mej otroligt positiv inställd till veckan som kommer även fast skolan känns tuff, dessa helger jag haft nu i 3 veckors tid är det som hållit mej på fötterna. Känns verkligen så tryggt att veta att det finns någon som hjälper en upp nu när annat sviktar.

Detta börjar gå överstyr på skolan, vill nästan hoppa av nu redan efter ett halvår. Jag måste ha en utbildning jag vill ha ett jobb i framtiden men är så jävla less på att va ensam tjej i klassen. Nu lär ju andra tjejen (som i övrigt aldrig ändå är på skolan) hoppa av, jag känner mej nästan lite ensam då killarna i min klass knappt snackar med mej om jag inte gjort något fel så dem har en anledning att hacka på mej lite extra. Usch bli fan less.
Tog och sov det första jag gjorde när jag kom hem känns inte alls så effektivt, jag vill ju vara det, effektiv.

På måndag bli jag ledig tack och lov, behöver verkligen en extra lång helg och återhämta mej efter denna helvetes vecka. Ska in på sjukhuset och prata med läkarna, psykologen och hela skaran en sista gång!! Helt underbart, äntligen börja medicineringen gå mot sitt slut och man får börja med nästa steg efter närmare ett halv år av illamående och psykiska sammanbrott. Nu ska jag läggas in på Umeå i några dagar i februari sen invänta vi ännu nästa steg, men nu ska allt troligen ske ganska fort och allt lär va klar i april.

Hur fan kan nån man hata så mycket så man nästan inte ens klarar av att tänka på den?, men ändå så delas denna känsla till en dubbelmoral så när tårarna rinner vet man inte om man gråter för man hatar den personen eller om det är för att man är snuskigt jävla kär.
Hur kan man springa runt med känslan att man låssas som inget har hänt men man vet att hela världen har rasat samman nu när denna vackra människa inte håller en uppe längre. Man vet att denna person kan få tillbaka en bara genom skriva orden ''Kom hit, jag sakna dej''. Man skulle hoppa direkt in i bilen eller ta första tåget som går till platsen man ska mötas.

Efter en riktigt hemsk dag i skolan är jag äntligen hemma. Hatar verkligen när jag är ända tjejen i klassen, är ju tydligen väldigt kul att trycka ner mej när det gäller vårat praktiska arbete. Idag slutade det med att jag kände mej väldigt kränkt så blev faktiskt lite nere och orkade inte ens va kvar i verkstaden. Visst jag är inte alls särskilt duktig på att bygga med brädor och spik, men vet att jag är bättre än många killar i klassen att köra maskinerna men ändå hackar dom på just mej äve i dem ämnena?, lätt åtkomlig när man stå där ensam.
Men Blev lite lika som igår när jag väl var hemma, tvättade 3 maskiner till, duschade och även lite dator. Men idag var jag lite mer effektiv så han att laga middag göra smoothie och gå ut och gå ca 30 minuter.

Så i slutändan är jag ganska nöjd med dagen. ^_^
Fast tråkigt nog så ska jag fortsätta bygga på vindskyddet imorrn med grabbarna, så det känns tyvärr jävligt tufft.

Tänkte bjuda på några bättre bilder på håret ^^