Jag skulle ju dö?

Igår låg jag vaken ända till klockan 4 på morgonen och låg bara där och fundera på vad jag gjort med mitt liv och vad jag skulle ha gjort. Känns inte som jag gjort mycket..., iaf inte mycket som är bra. Visst har jag blivit bättre dom senaste månaderna sen jag börja med medicineringen.
L
åg och tänkte på att jag skulle kunnat tagit studenten i år om jag inte hade fuckat med skolan så som jag gjort.
Jag skulle kunna haft så många fler vänner
Jag skulle kunna resit.
Jag skulle kunna gjort något för att synas.
Jag skulle kunna haft ett arbete,
en lägenhet,
en familj,
Till slut kände jag mej så dålig på att faktiskt bara leva, leva ett lärorikt glatt liv. Jag börja fundera på saker jag egentligen lovat mej att göra innan jag fyller 18. Alla bra saker jag hade lovat mej själv, sen alla dåliga.
Jag minns när jag va 14-15 år när jag mådde som sämst, då jag ville dö men ändå fanns det en ända sak i livet som lyckades hålla mej kvar, något jag inte ville lämna. Men jag lovade mej att jag skulle ge det några år till med min ''lycka'', men jag SKULLE dö innan jag fyllde 18.

Inser nu dagen innan min 18:onde födelsedag att jag är så glad att jag inte hållit allt jag lovat. JAg är så glad att jag lever idag, även fast deppritionen tar övertaget och trycker ner mej är jag glad att jag är kvar. Om jag skulle dött den dagen jag sa jag skulle dö skulle jag aldrig mött min pojkvänn som jag har nu idag, jag skulle inte lärt mej saker jag kan idag, och så mycket mer jag skulle missa. Så jag är så jävla helvetes fucking glad över att jag inte höll vad jag lova!