Medicinerna vill ta mitt liv

Jag orka inte nått jag sover typ 18 timmar om dygnet och gråter mej till sömns varje natt. Har så ont i varje del av min kropp, vill inte röra mej. Spyr flera gånger om dagen och tänker mest bara på hur jag ska skära mej på minst synligt sett, hur folk skulle se världen om jag dog.
Räcker med att någon kolla på mej med fel blick så känns det som dom hata mej. Ser mej själv som ett äckel. Jag vill skada mej, tänker hela tiden hur man kan skada sej, sluta äta?, skära sej?, sälja sex?, ta droger? Kan knappt andas längre vill sluta andas ändå med vill inte ändå.
Jag vet att medicinerna leker med min hjärna där av gör jag inget för det ända som gör mej stark. Men jag är ändå så jävla rädd för jag orka inte att plågas så här mer. Tänk om (när) jag ger efter? Vad händer då?
Jag vill må bra men det finns inget som ta bort allt de dåliga. Jag biter ihop och ler varje dag men man kan inte de hur länge som hellst. Jag vet inte vems axel jag ska gråta på för jag vet inte någon som vill ta den skiten som vill hålla om mej i några minuter åh bara låta mej gråta, för jag behöver de. Att gråta själv är inget allternativ, jag ser mej bara som en äcklig jävla u ge som inte kan något och då kommer tankarna om att skada sej tillbaka starkare än någonsin.