diskodrifts blogg

Tittar på gamla bilder på mig själv och blir trött. Så typiskt mig, även. Just att låta mig fortfarande påverkas av gammalt skroll.

Solen har varit snäll mot mig de senaste dagarna. Det är nästan att man vill skriva en dikt!

Livet är genomförbart
först när jag lägger av
Allting går att rymmas
i ett litet litet hav
Flytande och transparant
och ändå känns livet markant
Främlingskär och konstant
och mitt andetag blir kompakt

(Skrev ingen dikt, ändrade bara lite ord på en gammal)

Det där kändes ganska pretentiöst, men det gör inget. Just nu sitter jag i skolan och borde arbeta på förarbetet till vårat projekt. Ska göra lite skisser på zombiehänder. Men det gör jag inte, av någon anledning, mest troligt för att jag är dumb-strucked och inte numb-strucked, alltså: dum i huvudet. Istället tänker jag göra en liten lista på saker jag lärt mig på sistone.

En liten lista:
Våga inkludera mer värme i dina sociala uttryck. Det är så du funkar, Robin, och det är bara fånigt att du ibland håller undan det.
Lita inte på människor utan några omdömden på Tradera. Gör du det blir du lurad på datorer.
När du animerar stop motion, planera dina arbetsstationer bättre. Det blir bättre då.
Earl grey cream är jättegott.

Efter att jag spontant slagit på en slumpmässig radiokanal och fått en livekonsert av Yelle spelad för mig medan jag låg i badet så kan jag väl nu säga att jag är en trogen lyssnare av P3.

Aright, min dator är officiellt trasig nu ): Sitter på skolans dator as I write. Får inte heller tag på traderakillen och antar att jag blivit lurad på datorn jag väntat på i över en månad. Med det är det väl ganska legitimt att påstå att everything does suck.



Nä, nu ljuger jag bara, men jag tycker om att överdramatisera.

Ska jobba ikväll till klockan ett. Tänker jobba så jävla duktigt och känna mig så jävla bra när jag slänger jag menar kastar nä, när jag body slammar mig ner i sängen sen inatt.

Dagen började med att jag smsade min lärare Thaer och ljög. Jag var påväg att säga att jag var sjuk och inte mådde så bra, vilket är två fjärdedelar sant, men jag ville inte stanna hemma hela dagen så jag sa att jag skulle till tandläkaren. Han svarade "då är vi två" och jag somnade om.
Vid tolv gick jag upp, och till en början såg jag ingen mening att kliva upp, tills jag insåg att jag inte vill falla i ett mönster och att jag faktiskt har ett ansvar. Jag satte mig i min fåtölj och stirrade lite in i spegeln vilket jag gör varje morgon innan jag går och äter frukost. Det är en ganska meningslös morgonrutin och jag försöker sluta med den. Jag har ingen anledning att påminnas om glansig hy varje morgon.

Jag bredde lite örtkräm på ett par mackor och funderade på vilka kläder jag skulle ha på mig. Medan jag åt funderade jag på att sätta igång en bob hund-skiva. Jag har börjat köpa skivor istället för att ladda ner dem vilket är en sak som gör mig glad. Jag satte inte igång skivan.
Satte mig vid spegeln igen och drog av mig min sovtröja. Såg att jag hade finnar på min bröstkorg, som vanligt, vilket sänkte mitt självförtroende lite. Drog på mig en blå tshirt och mina, enligt Kims mening, bondagebyxor, och ett par olikfärgade strumpor. Fixade håret för första gången sen jag rakade sidorna och tyckte det såg helt okej ut. Sen tittade jag mig i två speglar och såg min nacke och blev less. Asymmetri skapar småknotiga känslor i min mage.
Känslor och tankar strömmade på i vanlig rytm och jag började nynna på en melodi. Now I'm home for less than twenty-four hours / That's hardly time to take a shower. Sympatiserade med texten medan jag nynnade.

Drog på mig min fina töntmössa för första gången på en vecka och började i samma veva dra på mig resten av ytterkläderna. Jag velade lite över vilka skor jag skulle ha på mig. På senare tid har jag oftast på mig mina vita skateskor (som jag kallar för sköldpaddeskor) eftersom de är så bekväma, men jag ville känna mig åtminstonde lite fin, så jag tog mina snyggskor. De är vinröda med en vertikal kedja och andra spexiga attribut.

När jag kom till halsduken gick jag in på toaletten fram till spegeln eftersom jag har en fixidé för hur jag vevar runt min halsduk och hur det ser ut. Det är en sak jag avskyr med mig själv. Stundvis glömmer jag bort att leva sådär vilket gör mina skor lättare, men det vore skönt om jag hade glömde bort den livsstilen permanent. Det är något jag jobbar på. Efter att ha knytit om min halsduk två gånger och skrikit otroligt högt åt mig själv går jag utanför dörren och bestämmer mig för att ringa killen jag köpte datorn av på tradera för över en månad sen. Han svarar fortfarande inte.

Medan jag gick till bussen lyssnade jag på soundracket från Juno och tyckte att solen var mjuk mot mig. Kimya Dawson och Belle & Sebastian och vårsol måste vara riktigt bra vänner, tänkte jag. Hann med bussen jag tänkte ta och for iväg mot skolan. Nära skolan finns det en lång raksträcka. Jag bestämde mig för att stänga ögonen och försöka gå rakt fram och bara fokusera på musiken, för fokuserar jag på mina ben så kommer jag bara att gå snett. Jag tänkte på musiken men gick snett ändå.

Haha, hittade den andre hälften av datorladdaren! Det blev en kortvarig seperation. Men seriöst, jag måste börja sätta fast senilsnören på allt jag äger. Jag är mästare på att förlägga saker.

I'm back internet.

hej hej

ville bara meddela att jag inte har någon fungerande dator just på ett ganska bra tag antagligen. Eftersom internet är ~*tidsfördrivet of the year*~, så skulle jag uppskatta om folk smsade. Jag kommer ha så tråkigt annars. Jag kommer spela mitt favorittvspel för 24:e gången och gå en tråkig promenad för 242:e gången och jag kommer förbanna just DIG just då som inte unnar mig ett sms.
Nä.
Men jag är verkligen den en kan smsa om en bara är ute efter en konversation eller en syn på nån sak eller kanske lite trams. Jag älskar sånt och tycker det sker för sällan i min lilla inkorg.

Det känns lite risky att lägga ut ens nummer på en sådan här sida, men jag känner mig inte så rädd just nu för bombhot och sånt.

nummer för eventuella bombhot: 070 22 56 104

*
Jag skrev en dikt i min sms-utkorg förresten.


Livet är genomförbart
först när jag lägger av
Allting går att rymmas
i ett litet litet hav
Flytande och transparant
gör att livet känns markant
Flytande och konstant
gör andetaget kompakt


< / end of horerier >

Ibland får jag för mig att jag inte alls vill syssla yrkesmässigt med det jag gillar. Excusez-moi? Jag är bara rädd att förlora det roliga i det, vill inte bli den som tröttnar på det jag tycker är roligast i världen. Av samma anledning tycker jag ibland att det är roligare att fantisera än att uppleva. Att fantisera är gratis och ger mig så otroligt mycket åt min annars vardagliga robotsituation.

Btw!

Att komma hem från stockholm och vara så trött att man bara sätter på golvet bredvid sin säng framför sin bokhylla för att sedan ganska så slumpmässigt dra fram "Extremely loud and incredibly close" och läsa första sidan för att väl då uppleva världens bästa nostalgikänslor trots att jag läste boken på svenska från början.

Riktigt najs.

"Det är ett lurigt ord, fantasi. Det kan se väldigt fånigt ut. Det borde finnas fler ord att välja mellan. Vad jag menar med att vara drömmare är inte någon som sitter i mysiga byxor och gör vattenfallsteckningar. Det är inte det det handlar om, utan mer vardagliga, fundamentala saker. Du kan sitta på en busshållplats, höra ett ljud eller känna en lukt och plötsligt fyllas av intressanta tankar. Det är något som aktiveras. Eller du kanske sitter och läser, missuppfattar det du läser och tanken börjar plötsligt accelerera i dragstershastighet åt ett oväntat håll. Det är en annan sida av ordet fantasi."
- Thomas Öberg

En viktig nyckel i socialt samspel är värme. Det upplevde jag när jag var på veganmiddag denna kväll med ett par kompisar, samt ett litet gäng människor jag inte kände. Det var verkligen jättemysigt och jag kände mig entusiatisk och glad. Och det fick mig att förstå en grej om mig själv, hur jag funkar rent socialt och vad det är som främjar mig samt får mig att krypa in i isolationsskalet.

Snackade med en tjej från tyskland, som var väldigt frisläppt och hade ett väldigt öppet och glatt kroppsspråk. Hon berörde mig inte pga det hon sa utan hur hon skrattade tills man inte längre kunde förstå vad hon sa. Jag tyckte mig inse vikten av att inte vara rädd för att vara glad. Visst har jag alltid förstått i mitt HUVUD att det aldrig är coolt att spela cool och hålla tillbaka sina känslor, men trots det har det suttit en liten försvarsmekanism - en liten skittöntig rädsla - som håller tillbaka en liten del av mig själv.

En bör förstå att det inte är så livet bör vara.
En bör istället förstå genom att bara låta sina känslor vara, dvs låta dem komma ut, att det på så vis kan leda till inspirerande känslor hos andra samtidigt som man kryper närmare en varmare inställning hos sig själv.

Jag börjar förstå hur jag kan bygga upp min självkänsla. Det är skitbra, fan.

Jag är så trött på att sitta i diskussionsgrupper tillsammans med människor fulla av inprogrammerade reakioner och spexiga uttryck. Dessutom får man aldrig plats och det gör att man ibland känner sig tvungen att tvätta håret mer än vanligt, bara för att känna sig snygg, när man egentligen innerst inne vet att det slutar i att man avlägsnar sig från gruppen för att åka hem, sitta vid datorn, och äta pepparkaksdeg.