tjugofemte februari

En viktig nyckel i socialt samspel är värme. Det upplevde jag när jag var på veganmiddag denna kväll med ett par kompisar, samt ett litet gäng människor jag inte kände. Det var verkligen jättemysigt och jag kände mig entusiatisk och glad. Och det fick mig att förstå en grej om mig själv, hur jag funkar rent socialt och vad det är som främjar mig samt får mig att krypa in i isolationsskalet.

Snackade med en tjej från tyskland, som var väldigt frisläppt och hade ett väldigt öppet och glatt kroppsspråk. Hon berörde mig inte pga det hon sa utan hur hon skrattade tills man inte längre kunde förstå vad hon sa. Jag tyckte mig inse vikten av att inte vara rädd för att vara glad. Visst har jag alltid förstått i mitt HUVUD att det aldrig är coolt att spela cool och hålla tillbaka sina känslor, men trots det har det suttit en liten försvarsmekanism - en liten skittöntig rädsla - som håller tillbaka en liten del av mig själv.

En bör förstå att det inte är så livet bör vara.
En bör istället förstå genom att bara låta sina känslor vara, dvs låta dem komma ut, att det på så vis kan leda till inspirerande känslor hos andra samtidigt som man kryper närmare en varmare inställning hos sig själv.

Jag börjar förstå hur jag kan bygga upp min självkänsla. Det är skitbra, fan.