tjugoåttonde februari

Ibland får jag för mig att jag inte alls vill syssla yrkesmässigt med det jag gillar. Excusez-moi? Jag är bara rädd att förlora det roliga i det, vill inte bli den som tröttnar på det jag tycker är roligast i världen. Av samma anledning tycker jag ibland att det är roligare att fantisera än att uppleva. Att fantisera är gratis och ger mig så otroligt mycket åt min annars vardagliga robotsituation.

Btw!

Att komma hem från stockholm och vara så trött att man bara sätter på golvet bredvid sin säng framför sin bokhylla för att sedan ganska så slumpmässigt dra fram "Extremely loud and incredibly close" och läsa första sidan för att väl då uppleva världens bästa nostalgikänslor trots att jag läste boken på svenska från början.

Riktigt najs.

"Det är ett lurigt ord, fantasi. Det kan se väldigt fånigt ut. Det borde finnas fler ord att välja mellan. Vad jag menar med att vara drömmare är inte någon som sitter i mysiga byxor och gör vattenfallsteckningar. Det är inte det det handlar om, utan mer vardagliga, fundamentala saker. Du kan sitta på en busshållplats, höra ett ljud eller känna en lukt och plötsligt fyllas av intressanta tankar. Det är något som aktiveras. Eller du kanske sitter och läser, missuppfattar det du läser och tanken börjar plötsligt accelerera i dragstershastighet åt ett oväntat håll. Det är en annan sida av ordet fantasi."
- Thomas Öberg