Testade att försöka skriva någonting som kändes lite spoken word. Hör gärna synpunkter om ni har några!
Texten handlar om självacceptans och besattheten av att känna sig egen och unik.
*
övertyga din röst med honung, det ska inte behöva vara så svårt att förstå
att känslan av mjukhet
passerar förbi när du ljuger, du ska inte behöva stå på tå
för att ejukalera, känslan av att bara finnas till,
"du är fin som du är"
finner du en rofylld tanke, fyll den inte med besvär
bara för att den inte är genuint din.
kan du specifiera
utan att modifiera
alla vibrationer i ditt kikarsikte?
det är din tur att må bra, att få vara fin och bara känna av
att du imponerar, och framförallt fabricerar
trovärdig värme i mitt duntäcke
och det är allt som räcker för att jag ska känna mig hel,
fantasifull och inte längre så jävla fel.
Idag har jag gjort i princip ingenting förutom att spela Zelda och titta på Dr Who. I skolan finns det inte så mycket att göra just nu eftersom det inte finns något material att färglägga ännu. Blir rastlös.
regnsmatter,
i mitt vardagsrum.
regnsmatter,
smatter,
ljud,
vibrationer,
i mitt vardagsrum.
känslan,
i mitt vardagsrum.
närvaron,
mjukheten,
acceptansen,
i mitt vardagsrum.
i väntan på att tiden skulle stanna,
föll regnet.
i väntan på att allting skulle börja,
förstod jag.
..
*ung och svår 21 år*
hur har eran helg varit? Min har varit riktigt bra! Jag har tittat på film och haft årets längsta msnkonvo med kongo. Tittade på Lady Vengeance när alla andra stod ute och sjöng vid elden. Gick förbi där lite snabbt påvägen till mataffären, och det var ganska schysst faktiskt! Folk stod vid slottet och var glada, och vid vattnet var det en stor eld. Jag har aldrig riktigt tyckt att majbrasor varit något sådär jättespeciellt, men jag stod ändå kvar en liten stund och lät atmosfären sjunka in i mig lite.
Just nu tittar jag på det första avsnittet av den nya Dr Who-serien. Tog en liten paus nu bara för att jag ville skriva lite och lyssna på en bob hund-låt. Lyssnar på 'Stanna klocka stanna' som ska finnas på deras kommande album och blir helt cpglad i kroppen. Det låter som gamla bob hund och det gör mig så glad. Det lilla och det mjuka finns där. Det senaste albumet var en ganska mörk och synthbaserad historia, vilket inte gör mig något alls - har bara saknat de hoppfulla melodierna lite.
Det gör mig därför till en extremt lätt person när bob hund säger att deras nästa kapitel kommer definitivt vara ett ljusare sådant än det föregågna.
Har umgåtts med svante och hanna, ätit falafel och tittat på film. Det har varit världsbäst. Nu är jag hemma och vill bara springa in till köket och kramas, men det känns förbjudet. Jag hoppas allt blir bra sen. Ska fråga sen. Såg på scott pilgrim vs the world och det kändes skönt att se den med just hanna eftersom hon tycker om den lika mycket som jag. Sen pratade vi om uppsala och hon sa att det var skönt att jag skulle komma och hälsa på snart. Det gav mig riktigt lätta skor. Jag känner mig uppsvälld jämt. När jag skulle gå hem fick jag låna en jacka av svante så att jag inte skulle frysa. Han fick en kram. Han kramas väldigt ärligt, på något sätt. Hela han känns väldigt ärlig nu när jag väl tänker på det. Jag har lärt mig, och har får lära mig så mycket av att bo här. Bygger jag inte upp hela min karaktär på att just, lära mig, så går jag sönder. Det gör ont att svälja bristen men det bara VIBRERAR, om än nervöst, inom mig om att det finns hopp för en bättre självkänsla. Det här är vägen att gå. Imorgon ska jag gå till skolan for a change, och nu ska jag fan börja prata mer med svante. Han har redan tagit initiativet och börjat prata musik med mig lite då och då. Jag vill ju bli bättre polare med honom, så what the walrus am I waiting for? Nu låter det som att dom pratar om gladare saker där inne, det gör mig gott att tro.
(Förresten råkade jag skriva Get gav mig riktigt lätta skor istället för Det, men jag var snabb på att ändra det.)
Har tankat hem alla Harry Potter-böcker i ljudform med Stephen Fry. Uppenbarligen så är Harry Potter and the half-blood prince 783 timmar i ljudboksform. Sista boken är inte sämre, den är 3 timmar längre. Jag fattar inte.
har INTENSIV LYSSNING DÅ framför mig med andra ord
förrens jag har gått och lagt mig och vaknat igen.
Såg just på Super och grät lite i slutet. ): Tycker det var en verklighetstrogen film. Även om mycket var rätt flippat kändes det verkligen som att allt kunde ha hänt i verkligheten (förutom hej-nu-öppnar-vi-hjärnan-och-ger-dig-krafter-scenen i början, vilket känns som en sak han bara fantiserat ihop i sitt huvud, med tanke på vilka glimtar man får se av hans livliga fantasi under filmens gång).
Slutet kändes inte på något sätt krystat eller sådär halvklychigt face-the-reality-bitch-tjafsigt. Vilket förstärkte känslan av vemod blandat med någonting odefinerbart just nu.
Halu!
Jag har en ny mobil, och av någon anledning så ville den inte kopiera alla nummer till simkortet. Så eh - skicka ett sms till mitt nummer med ditt namn! De som inte har mitt nummer men borde ha det och vill ha det kan fråga efter det här <:
