tankebubblor

Har umgåtts med svante och hanna, ätit falafel och tittat på film. Det har varit världsbäst. Nu är jag hemma och vill bara springa in till köket och kramas, men det känns förbjudet. Jag hoppas allt blir bra sen. Ska fråga sen. Såg på scott pilgrim vs the world och det kändes skönt att se den med just hanna eftersom hon tycker om den lika mycket som jag. Sen pratade vi om uppsala och hon sa att det var skönt att jag skulle komma och hälsa på snart. Det gav mig riktigt lätta skor. Jag känner mig uppsvälld jämt. När jag skulle gå hem fick jag låna en jacka av svante så att jag inte skulle frysa. Han fick en kram. Han kramas väldigt ärligt, på något sätt. Hela han känns väldigt ärlig nu när jag väl tänker på det. Jag har lärt mig, och har får lära mig så mycket av att bo här. Bygger jag inte upp hela min karaktär på att just, lära mig, så går jag sönder. Det gör ont att svälja bristen men det bara VIBRERAR, om än nervöst, inom mig om att det finns hopp för en bättre självkänsla. Det här är vägen att gå. Imorgon ska jag gå till skolan for a change, och nu ska jag fan börja prata mer med svante. Han har redan tagit initiativet och börjat prata musik med mig lite då och då. Jag vill ju bli bättre polare med honom, så what the walrus am I waiting for? Nu låter det som att dom pratar om gladare saker där inne, det gör mig gott att tro.

(Förresten råkade jag skriva Get gav mig riktigt lätta skor istället för Det, men jag var snabb på att ändra det.)