Det är de små sakerna, som gör som störst betydelse. Man spelar, och man hjälper en vän att vinna en kill eller vinna matchen, eller saker som man kommer ihåg ifrån en annan tidsålder :D <3
"I wish that you are to feel better as you wake up, and I hope you have wonderful dreams this night. The truth is, I can't wait to see you this Friday, so please don't feel ill. I here by, from the power invested in me, cleanse you from any bad dreams and illnesses you may get. This morning to come you will feel well and it will last the weekend out so that I may see your beautiful smile again"
Jag kanske vill spara det så länge som möjligt, när det kommer öga till öga, eftersom det borde vara ett speciellt tillfälle (åh ja, jag är naiv igen, men vissa saker förlorar sin mening annars!) men här är min trygghets zon, och jag tror att jag älskar dig, väldigt mycket <3
For those who are used to my sad and depressing texts, lm afraid that l need to tell you to bugger of, cuz it´s not going to be anything like that.
Jag mår faktiskt bra, trots att en nalkande nationella i matte D börjar närma sig (oh ja, det är så illa att jag för första gången är rädd att få ett IG O.0).
Tiden börja rinna oss ur händerna, snart har tre år gått på gymnasiet. Det känns jätte skumt när man tittar tillbaka på det, men jag ångrar ingenting på dessa år. Vägen hit har kanske varit ganska så... ja, ojämn om man säger så. Jag har haft ALLDELES för mkt kärleksproblem än vad jag behövt, och jag har skapat minnen för livet (Som när vi tog kort för Teknis lords of randomnes i skolkatalogen. Yepp lm half naked in the katalog that ALL ppl in örebro can see eller sista teknis fighten som vår klass vann eller borgen by night där pontus blue såg dagens första ljus eller att JAG var den första tjejen som fick söka till gosskören PRICELESS!)
Det här är den bästa tiden i mitt liv! Jag har vänner, som bryr sig om, som stödjer mig, alla på sitt egna speciella sätt och jag känner ärligt talat att denna vänskap som ändå byggts upp under dessa tre korta år, kommer att hålla betydligt längre än den tid som det har tagit för att skapa den.
Jag har, vad som verkar, ett stadigt förhållande, trots att jag ALDRIG hade sett mig själv att våga satsa på ett förhållande där det var lång distans (inte för att vi inte träffas ofta, jag menar det gör vi. Det brukar inte gå mer än 2 veckor innan vi ses).
Men han är värd den risken som lång distans ger, som jag så länge har fruktat. Han är vad jag så länge har sökt efter i en kille. Han erkänner mig, oss i ett förhållande.
Vi snackar varje dag, och det känns FEL då man inte har smsat godnatt till varandra. Det här känns seriöst och det känns verkligen som om vi har känt varandra i en evighet fast det bara har varit den här sommaren (rättare sagt sen i maj xD)
Måns, du får mig att le när jag helst vill gråta. Du kämpar för mig, när jag själv har gett upp. Jag kan inte stå emot ditt sexiga skratt och din humor som jag inte själv förstår men inte kan låta bli att skratta tillsammans med dig.
Jag älskar stunder som dessa, när vi stannar uppe och egentligen inte pratar om nåt speciellt, men ändå underhåller varandra <3
Du bryr dig alltid, även om de små sakerna. Som hur örat känns efter att jag legat på ditt bröst en stund, och du kommer ihåg saker om mig, som jag själv för länge sedan glömt bort xD
Bara att lyssna på dig just nu... ah, jag kan inte få nog. Ditt filosofiska tänkande i tidigare händelser, ditt engelska tal (som du så sällan använder, men som jag på senaste tiden försöker att få dig att använda ändå, för du får det att låta så fint<3)
Okej jag är en glad och kär flicka, som inte kan sluta le när jag tänker på dig. So enough of that, you guys get the point ;)
Så kärleken går bra, check.
Vänskapen går bra, check.
Studierna, tja... lite fler MVG skulle inte skada xD
Familjen...
Familjen, well, det är ju ett annat kapitel, fortfarande jätte klyftor emellan varje medlem, men med tanke på mina studier så kommer jag flytta ut, så jag kommer iaf inte bidra till klyftorna, jag kommer vara fri ifrån den förgiftade miljön och börja skapa min egna framtid.
Min framtid är också lite vajigt, bollar mellan tandhygianist och tandtekniker, men ska helt klart jobba inom tandvården. Jag menar, respekten man får, alla är rädd för en, och jag har alltid varit den som gillat att skrämma folk ;)
Om inte annat försöka komma över min egna rädsla över tandläkare.
Så utbildningarna blir antingen i stockholm och bo tillsammans med släkten eller göteborg och bo i ett kollektiv tillsammans med kompisarna ifrån gymnasiet... eller tja, några av dom. Om de inte sparkar ut mig för att de vill ha sin "ungkarlslya" xD
så även fast jag har panik över hur jag ska skaffa en lägenhet inför universitetet så ser saker väldigt bra ut, och jag är ändå nöjd över mig själv. Jag har inte den där vandrande tanken att jag ska misslyckas med saker, utan jag tar allt med nya tag :2
Your Presence, like spring
has broken through the cold barren ice and like a miracle,the air once again feels fresh
All around,in the faces of all smiles of life
newness and revival, the smell of lillies, roses allamandas..
Windows opening up to let out the suffocating are
This same ground once covered
Now hurries to melt out the snow like candle-like tears drying out after runnin for so long.
Your beautiful voice like the freshness of spring
have come,hardly after the snow
bringing in the tenderness of the earth
Suddenly,
Hibernating flowers spring forthwith liberty,love and beauty too hard to understand.
The undeniable work of God- a reminder of life after death
Of survival and the conquest of love
Of survival and the conquest of love
Just like the spring- you ve stepped into my world
And suddenly, the heaviness of my heart melt away
Detta har absolut ingenting med NÅT att göra, behöver bara ha den nånstans tills vidare eftersom mitt fb acc är nerlagt. För de som undrar är det min prolog till den enda berättelsen som jag faktiskt skrivit klart, som såklart är om zombies, är inspirerat ifrån stephen king ;3
Den värsta farsoten som någonsin skulle inträffa U.S.A. började inte särskilt märkvärdigt. Det började med rök ifrån kloaksystemen i Louisiana. Inte den vanliga vattenångan (som new york bor var vana med) utan en sorts grönaktig rök. Lokal befolkningen skrev klagobrev till staten, uppmanade dem att göra något åt saken. Men staten ansåg röken som en bagatell och ansåg sig ha viktigare ärenden än att lösa än Louisanas gas problem. Men när staten efter några månader förlorade kontakten med Louisana, kunde de inte längre blunda inför problemet.
När staten äntligen skickade hjälp, var det redan försent. Röken hade spridit sig över hela staden som en grön tjock dimma. De första männen som skickades in i Louisiana återfanns aldrig, men folk uppger att de hade hört skrik några timmar senare. Lägret som soldaterna hade rest några km utanför staten blev snart också det drabbat utav röken, och försvann ur tiden.
I ett desperat försök till att stoppa rökens framfart, reste staten upp en mur omkring Louisiana, i hopp om att kunna hålla röken och dess befolkning i schack. Och så en dag, lättade den gröna dimman så pass mycket att soldaterna som patrullerade muren kunde känna igen det forna Louisiana. Synen de möttes av chockade dem så djupt att hälften av dem svimmade vid blotta synen. Ur dimman kunde de urskilja brinnande hus och bilar och vägarna var fulla utav avslitna människodelar men det värsta var synen utav de forna louse befolkningen. Soldaterna kunde se hur de långsamt gled över vägarna, ignorant till de kropps delar de gick över. Människorna var gröna till färgen liksom dimman de levde i, långa till växten, minst två meter och tentakler som dolde deras mänskliga drag. De var minst fem stycken utav dem på gatan som hade samma gemensamma mål: äta människor. De kunde se hur de glupskt åt på en kropp, som de kände vid sig av en av de soldater som hade försvunnit vid lägret. Efter det kunde de inte längre kontrollera dimman. Den spred sig som en löpeld igenom hela landet, tillräckligt tjock för att förmörka solen. Det var vid rapporterna om att soldaterna som patrullerat muren hade insjuknat och omvandlats till dessa varelser som presidenten tog tag i situationen. Han bestämde sig för att försöka hitta ett antivirus och satte landets bästa forskare på jobbet. För han visste om att ifall de inte snabbt hittade ett antivirus, skulle det vara slutet för Amerika
It is TRULY a grey day today. But I didn't notice it before you left. I've cried some tears of the days event and just hope that I don't need in the future.
I want us to make laughter and not a silent war. Yes, l am afraid, afraid to lose propably my best friend. But only time can tell...
Well hai there, Missed my comment and texts? Well that was because lm was all FINE and Happy. But hell no, that can´t stay, we must make this little girl suffer.
Well just fuck...!
Va fan hände med killar som ville ha ett förhållande och ha en snygg tjej, och hålla hennes hand och säga: det här är MIN tjej? Lever jag i en naiv värld för att jag vill ha just detta? Varför är det så att de flesta killarna är precis TVÄRTOM, och vill hålla mig som deras "dirty secret" in some closet.
Vad är det för fel på mig? Varför känner killar behovet av att gömma mig? Jag är så LEDSEN och ARG och RÄDD att det sa fortsätta så här.
Varför känns det bara som att alla utnyttjar mig, att bara ta det positiva ur ett förhållande och trycka bort det offentliga? Man får hela paketet. Nuthing more, nuthing less...
Then why is it so hard to follow? Cuz then l would stay single for ever.... Just fuck off..
Varför känns det som om alla killar jag bryr mig om, lyckas få mig att gråta? Är det så här det ska gå till när man är kär? Inte undra på att man börjar fundera på om det är värt besväret.
Jag vill inte vara naiv, bara ha ett förhållande där båda parterna känner lika starkt för varandra. Men detta, mina vänner, är tydligen mer sällsynt än man trodde ifrån början!
Varför?
Att så mkt kan ändras på en vecka. En vecka som känns som en evighet. Ifrån lycklig till ledsen, ifrån mig själv till nåt galet.
Meh vad kärleken gör med en. Jag saknar, det är allt. Men utan något som fyller behovet, känns allt fan så mkt värre. Det är tur att jag har något att luta mig tillbaka emot :3
hej *vinkar till den enda som FAKTISKT följer min blogg, ni andra är bara snyltare xD*
Tycker synd om er som bara har läst deprimerande inlägg som inte alltid är så lätt att förstå sig på. Man, l don´t always know the fuck l write sometimes xD
Så för ovanligheternas skull tänkte jag vara lite glad och framåt, eftersom det är en del utav min personlighet oxå (även om det oftast kan vara svårt att tro på)
Jag mår JÄKLIGT bra faktiskt, trots att det där med kärleken kan lätt trassla ihop sig, men man kan inte låta en sak sänka en, eller hur?
Ser fram emot sommarlovet, trots att jag vet att det kommer bli väldigt mycket död tid för mig. Men förhoppningsvis kommer det motivera mig att skriva på mina berättelser, så man har en grund om man verkligen vågar satsa på författarskapet någon gång i framtiden. Jag menar, vad tusan, rasmus ser mig ju som en investering, så då kan man inte vara SÅ dålig.
Och framsida på en bok kan man, om man inte själv vågar ge sig på det, få hjälp av sina vänner, som Gajana och Måns till att måla.
Har jag sagt att jag älskar mina vänner? Detta har nog varit den bästa perioden i mitt liv, trots stressen i skolan. Jag har ändå haft något att luta emot, riktiga vänner, som jag känt har saknas en LÅNG stund. Ser fram emot ett år till med hela gänget <3
Men ja, gläds med mig, och skriv lite med mig, så blir jag så glad :3
