Things are looking up

For those who are used to my sad and depressing texts, lm afraid that l need to tell you to bugger of, cuz it´s not going to be anything like that.

Jag mår faktiskt bra, trots att en nalkande nationella i matte D börjar närma sig (oh ja, det är så illa att jag för första gången är rädd att få ett IG O.0).
Tiden börja rinna oss ur händerna, snart har tre år gått på gymnasiet. Det känns jätte skumt när man tittar tillbaka på det, men jag ångrar ingenting på dessa år. Vägen hit har kanske varit ganska så... ja, ojämn om man säger så. Jag har haft ALLDELES för mkt kärleksproblem än vad jag behövt, och jag har skapat minnen för livet (Som när vi tog kort för Teknis lords of randomnes i skolkatalogen. Yepp lm half naked in the katalog that ALL ppl in örebro can see eller sista teknis fighten som vår klass vann eller borgen by night där pontus blue såg dagens första ljus eller att JAG var den första tjejen som fick söka till gosskören PRICELESS!)

Det här är den bästa tiden i mitt liv! Jag har vänner, som bryr sig om, som stödjer mig, alla på sitt egna speciella sätt och jag känner ärligt talat att denna vänskap som ändå byggts upp under dessa tre korta år, kommer att hålla betydligt längre än den tid som det har tagit för att skapa den.

Jag har, vad som verkar, ett stadigt förhållande, trots att jag ALDRIG hade sett mig själv att våga satsa på ett förhållande där det var lång distans (inte för att vi inte träffas ofta, jag menar det gör vi. Det brukar inte gå mer än 2 veckor innan vi ses).
Men han är värd den risken som lång distans ger, som jag så länge har fruktat. Han är vad jag så länge har sökt efter i en kille. Han erkänner mig, oss i ett förhållande.
Vi snackar varje dag, och det känns FEL då man inte har smsat godnatt till varandra. Det här känns seriöst och det känns verkligen som om vi har känt varandra i en evighet fast det bara har varit den här sommaren (rättare sagt sen i maj xD)

Måns, du får mig att le när jag helst vill gråta. Du kämpar för mig, när jag själv har gett upp. Jag kan inte stå emot ditt sexiga skratt och din humor som jag inte själv förstår men inte kan låta bli att skratta tillsammans med dig.
Jag älskar stunder som dessa, när vi stannar uppe och egentligen inte pratar om nåt speciellt, men ändå underhåller varandra <3
Du bryr dig alltid, även om de små sakerna. Som hur örat känns efter att jag legat på ditt bröst en stund, och du kommer ihåg saker om mig, som jag själv för länge sedan glömt bort xD
Bara att lyssna på dig just nu... ah, jag kan inte få nog. Ditt filosofiska tänkande i tidigare händelser, ditt engelska tal (som du så sällan använder, men som jag på senaste tiden försöker att få dig att använda ändå, för du får det att låta så fint<3)

Okej jag är en glad och kär flicka, som inte kan sluta le när jag tänker på dig. So enough of that, you guys get the point ;)

Så kärleken går bra, check.
Vänskapen går bra, check.
Studierna, tja... lite fler MVG skulle inte skada xD
Familjen...

Familjen, well, det är ju ett annat kapitel, fortfarande jätte klyftor emellan varje medlem, men med tanke på mina studier så kommer jag flytta ut, så jag kommer iaf inte bidra till klyftorna, jag kommer vara fri ifrån den förgiftade miljön och börja skapa min egna framtid.

Min framtid är också lite vajigt, bollar mellan tandhygianist och tandtekniker, men ska helt klart jobba inom tandvården. Jag menar, respekten man får, alla är rädd för en, och jag har alltid varit den som gillat att skrämma folk ;)
Om inte annat försöka komma över min egna rädsla över tandläkare.
Så utbildningarna blir antingen i stockholm och bo tillsammans med släkten eller göteborg och bo i ett kollektiv tillsammans med kompisarna ifrån gymnasiet... eller tja, några av dom. Om de inte sparkar ut mig för att de vill ha sin "ungkarlslya" xD

så även fast jag har panik över hur jag ska skaffa en lägenhet inför universitetet så ser saker väldigt bra ut, och jag är ändå nöjd över mig själv. Jag har inte den där vandrande tanken att jag ska misslyckas med saker, utan jag tar allt med nya tag :2