Goodbyes

Gah, varför är det alltid så jobbigt att säga hejdå när man lämnar Fidde? Det är löjligt att man blir rörd till tårar varje gång när man tar avsked. Ja, visst att det är speciella förhållanden när det är distans, men jag kommer inte ihåg att det var så här jobbigt tidigare. Men jag kommer inte ihåg att det tog typ en månad emellan träffarna heller...
Jag vet att det började i somras efter att vi tillbringat en hel sommar ihop och sen var tvungna att gå våra skilda vägar, men enda sen dess så är det alltid lite jobbigt att ta avsked. Nu kanske den känslan förstärks eftersom jag inte trivs så jätte bra på utbildningen, eftersom det bara är misslyckande efter misslyckande med omtentor som läggs på hög.
Jag har ALDRIG behövt tagit ett omprov förrän nu, och nu kommer dom en efter en och jag får världens ångest och mår dåligt på grund av det där. Så hos Fidde är det liksom min fristad och jag slipper tänka på allt ansvar och stress och känna mig älskad. Att lämna det och komma tillbaka till allt det andra... Det kanske inte är så konstigt att man känner sig rätt så olustig?
Det är lite jobbigt med tjejer oxå--- Jag menar det är inte att jag inte litar på honom... Det är bara att tidigare för inga tjejer några problem, jag hade faktiskt inga baktankar alls om det, men nu... Nu blir jag alltid lite illa till mods när han är bland andra tjejer. Och jag kan finna mig själv sökandes efter tjejen som faktiskt stötte på honom, utan nåt resultat såklart, inte för att jag vet VAD jag skulle göra om jag listade ut det. Jag är ALLDELES för impulsiv för att kunna räkna ut det, men troligtvis mest bara bli ledsen och fråga varför.

Hm, verkar inte som om chansen är så stor att han tillbringar sommaren här heller. That makes me sad. I enjoyed that and it actually worked out fine. Now... Now l´ll be alone...