Gah, varför är det alltid så jobbigt att säga hejdå när man lämnar Fidde? Det är löjligt att man blir rörd till tårar varje gång när man tar avsked. Ja, visst att det är speciella förhållanden när det är distans, men jag kommer inte ihåg att det var så här jobbigt tidigare. Men jag kommer inte ihåg att det tog typ en månad emellan träffarna heller...
Jag vet att det började i somras efter att vi tillbringat en hel sommar ihop och sen var tvungna att gå våra skilda vägar, men enda sen dess så är det alltid lite jobbigt att ta avsked. Nu kanske den känslan förstärks eftersom jag inte trivs så jätte bra på utbildningen, eftersom det bara är misslyckande efter misslyckande med omtentor som läggs på hög.
Jag har ALDRIG behövt tagit ett omprov förrän nu, och nu kommer dom en efter en och jag får världens ångest och mår dåligt på grund av det där. Så hos Fidde är det liksom min fristad och jag slipper tänka på allt ansvar och stress och känna mig älskad. Att lämna det och komma tillbaka till allt det andra... Det kanske inte är så konstigt att man känner sig rätt så olustig?
Det är lite jobbigt med tjejer oxå--- Jag menar det är inte att jag inte litar på honom... Det är bara att tidigare för inga tjejer några problem, jag hade faktiskt inga baktankar alls om det, men nu... Nu blir jag alltid lite illa till mods när han är bland andra tjejer. Och jag kan finna mig själv sökandes efter tjejen som faktiskt stötte på honom, utan nåt resultat såklart, inte för att jag vet VAD jag skulle göra om jag listade ut det. Jag är ALLDELES för impulsiv för att kunna räkna ut det, men troligtvis mest bara bli ledsen och fråga varför.
Hm, verkar inte som om chansen är så stor att han tillbringar sommaren här heller. That makes me sad. I enjoyed that and it actually worked out fine. Now... Now l´ll be alone...
Så... Ingen är väl immun, jag menar med tanke på att det snart har gått ett år med Fidde så är det klart att nåt måste hända så inget är perfekt. Något för att testa ens förhållande lite. Inte för att jag säger att det är så illa när jag tittar tillbaka på det, men vid det tillfället så mådde jag rätt så dåligt.
Okey, so this happened.
Fidde var som vanligt ute med klassen och spelade magic med klassen efter skolan. Han hade dåligt batteri på mobilen, men han skickar några meddelanden till mig när han är på väg ifrån skolan, till vad jag trodde var hem till sig.
Morgonen därpå vaknade jag utav ett långt sms ifrån Fidde som löd:
"I think l broke a girls heart.... Hon var med och spelade magic... Följde med henne hem och vi käkade popcorn och såg på serier...sen började hon bli klängig och jag sa inte ifrån direkt...så hon bara tog det som att det var fritt fram... Jag gick hem och hon verkade ledsen... Jag känner mig som ett svin och jag gav antagligen fel förhoppningar och hon blev förstörd... I dont wanna make anyone sad. Älskar dig... Du är min bästa kompis... därför berättar jag för dig <3"
Jag vet inte men de två värsta sakerna med smset, var först att han inte hade sagt ifrån klängigheten (om det ens är ett ord... Hmm, den röda texten säger till mig att det inte är ett riktigt ord) så på HONOM lät det ändå som om han TILLÄT något att på hända och OVANPÅ det så lät det mer som om han värnade om HENNES känslor än att han hade tänkt på att han hade sårat mig.
För att vara så smart så kan han verkligen vara väldigt dense när det kommer till tjejer, Tycker i själva historien att det var ganska uppenbart att hon gillade honom. Men så fort hon lutade sig in för kyssen så undvek han den och blev arg. Så som en kompis påpekade, jag kan inte vara arg för att Fidde gjorde rätt och lämnade.
Jag menar jag har kommit över det här, jag skriver inte det här för att jag är upprörd, utan mer som en påminnelse att jobbiga saker kommer hända, men det går att komma över
Jag vet, så jäkla inspirerande, men jag såg nån på facebook göra det, så jag ville också skriva upp det nånstans och se vad jag kan komma på för saker
- Ta mig till Nya Zeeland
- Jag vill fria (Behöver inte vara med Fidde, det kan vara vem som helst, jag vill bara veta att jag tror på förhållandet så pass mkt att jag är den som gör det)
- Jag vill gå på nån con, comiccon, blizzardcon, whatever, l gon do it someday, son!
- Jag vill cosplaya
- Vore coolt att skriva nåt och få det publicerat
- Ha min konst utställd
- Gå på disneyworld i USA
- Åka till Island
- Bo nån annanstans
- Vara en del utav ett spel
- Ha en AWESOME samling (Kan vara vad som helst, hatar, böcker, starwars, jag vill vara en riktig nörd så det syns)
- Ha ett exotiskt djur
-Gå på bal
- Se norrsken
Gaaah, jag tror jag håller på att bli galen på mig själv- I just need... to do something, so l won´t think. Vanligtvis brukar det hjälpa att spela, but its just as much gaming you can do, until you´re sick and tired of it!
Jag vill inte tänka, jag behöver inte tänka, tänka får mig bara att förstöra för mig själv och göra mig ledsen. I don´t need that shit. Damn... I really sound bad.
Har jag sagt att jag ogillar distansförhållande? Cus it is true! (Får kolla gamla blogginlägg för att se om jag klagade på det när jag var ihop med Måns..)
Påtala om...(Jag blev inspirerad när jag kollade åt höger) Jag har ju faktiskt sakta, men säkert börjat måla igen. Lite för Fidde är inspiration men också min utbildning. Däremot har jag märkt ett genomgående tema att jag är rätt duktig på att inte bli riktigt klart med något projekt... Iaf när det gäller i själva blocket. Känns som jag har runt 3-4 teckningar jag har startat på, men inte riktigt avslutat.
I don´t really know why... Nån som vill analysera? xD
Inte riktigt samma sak med cenvas, dom vill jag nästan bli klar med direkt, TROTS att dom behöver mer tid på sig, för att torka osv. Håller iaf på med en bröstkorg just nu, inte alls särskilt anatomiskt korrekt, men på min fritid så bryr jag mig faktiskt inte. Högkonstrast bilder på thorax är rätt så häftiga faktiskt, man ser massor av blodkärl på bilder, vilket inspirera mig till att göra en kosmisk bild utav detta.
Jag hoppas det blir fint iaf. Har inte riktigt bestämt mig om jag ska ha med nebulosor, eller om det bara ska innehålla stjärnor... Kom just på mig att jag skulle nog ha målat nån annanstans med blått, bara för att testa hur det HADE sett ut om jag försökte mig på att måla nåt annat häftigt utan att förstöra den riktiga bilden. Annars får jag väl bara lära mig att gilla det ändå, det är ju typ vad jag få göra med Joker/harley collaget :/ (Aja, den ser ju RÄTT så okej bredvid harley...)
Hm, tror faktiskt det hjälpte mig lite, även fast jag ändå var tvungen att skriva ner den där saken till Fidde. FAN, jag förstörde just min terapi. Dålig Linette :(
Jag undrar om jag verkligen är så psykisk stabil som jag tror. Jag menar det är inte så att vi inte har fall av folk som är bipolära i släkten... Såg oxå den där länken när de hade målat olika psykiska sjukdomar som monster. Kände mig lite träffad på en av dom. Hm, kanske borde leta upp den (lika bra att lite hjärnan få göra nåt aktivt och inte tänka på att han slutade svara, när jag inte svara...)
Jag har kunnat identifierat mig med älvor och sånt, för dom är små magiska väsen, men just oxå för att dom kan bara ha en känsla i taget (för att de är så små)
Det är lite så jag känner, jag är rätt emotionell, men det är bara EN riktigt stark känsla i taget. Blir jag distraherad så kan jag manipulera att välja vilken känsla jag BÖR hamna på. Typ som nu, jag skriver för att vara fokucerad, istället för ensam men när jag slutar så blir jag ledsen igen. På samma sätt som jag försöker dra ett skämt för att bli glad, SOM FAKTISKT funkar för stunden. That is kinda wierd, riiiiiight?
Well, är man lycklig, så är man :D
Varit ihop med fidde mer än ett halvår nu och jag är lika kär i honom som jag var första dagen som jag träffade honom. I mean does it feel right, the other things comes rather fast. Det var iaf en sån historia mina föräldrar hade när dom träffade varandra. De flyttade typ ihop efter ett halvår eller mindre.
Im not sayin that we will (even tho lm kinda excited for that too if it would happen) but right now, today we´re atleast looking for rings. Fick också veta att han kollat på ringar redan i sommras <3
Men jag menar, det är ju inte riktigt som om det kommer som en överraskning. Vi har länge skämtat och pratat väldigt öppet om giftermål och så, men det blev lite verklighet när vi faktiskt tog oss tid att kolla lite :3
Men ja, bara länka lite av de ringarna jag gillade bäst :D
http://www.ebay.com/itm/Engagement-Wedding-Natural-Solid-18K-Rose-Gold-Diamond-Tourmaline-Gemstone-Ring-/171852769852?hash=item2803392a3c (Min personliga favorit till mig själv. Den är så underbar <3)
Lalalala. Kan någon förklara för mig varför det är så extra svårt att plugga när man närmar sig slutet? Jag har min sista tenta här den 3:e juni och jag har verkligen inte mage att sätta mig att plugga på det. Och det är mycket som behöver pluggas, det är inte lätta grejer som jag lägger åt sidan och mer blir det men drivet har liksom försvunnit ur mig. Jag ORKAR inte plugga just nu.
Grejen är ju att jag troligtvis inte kommer orka göra en omtenta om det skulle komma till det heller, särskilt med tanke på att våra omprov alltid är svårare än original tentan. Det borde vara en tillräckligt bra anledning ATT plugga, men nej, inte just nu. Gör inte saken bättre att man är ledig en hel del heller, hamnar så lätt framför datorn eller tvn och slösar bort dagen.
Gah jag blir less på mig själv ibland :(
Nu har jag varit sådär stygg och inte skrivit på år och dar igen när jag egentligen har massa att skriva om. Fy Linette, fy. Jag måste bli bättre... Eller ja... Det är ju inte direkt att jag har nån som följer alla dessa inlägg, men för mig är det viktigt. Så ja... 2k14 är över och nu regerar 2015.
Så vad gav 2014 mig?
- Jag hade ett biträdande vårdbiträde på ett äldre boende, där personalen uppskattade mig och jag umgicks med folk i min egna ålder. Dock var det inget arbete som var för MIG, jag kände alltid att det bara var tillfälligt.
- Jag blev för tredje gången ihop med Hampus till min stora förvåning och jag motiverade det alltid med att man aldrig växer ifrån sin första kärlek. Vi rymde ifrån våra familjer för en stund för oss själva till Tyskland, där vi bodde i Kiel i hans farmors lägenhet och tillbringade dagarna i sängen och kollade på film och lagade mat tillsammans.
Det slutade med att vi flyttade tillsammans till Fjugesta, utan att jag riktigt förvarnade familjen (Kommunikation är verkligen min svaghet här i livet) Hampus började jobba på ett dotterbolag för securitas, som installatör och hade ständig ångest för hur han presterade på jobbet och pratade alltid om att han ville sluta.
Han blir på sämre humör och är alltid trött när han kommer hem och tycker inte att jag jobbar lika hårt eller ofta som honom. Smygande kommer fler pikar emot mig, något jag inte riktigt reagerar på i början eftersom han är väldigt skämtsam, men som tiden går tycker jag att han säger "bitch" och "gaylord" lite för ofta emot mig vilket jag meddelar min familj.
- Jag blir intagen till universitet i Örebro som röntgensjuksköterska. Jag blev väldigt besviken på mig själv, då det är andra året som jag misslyckas med att komma in på en linje inom tandvården. Dock hade jag den underbara Simon som vänder på infallsvinkeln och säger att jag har lyckas med att komma in på röntgen utbildningen, att det är det häftigaste jag kunnat bli!
- Hemflytt efter en sommar i lägenheten tillsammans med Hampus, eftersom jag vägrade ta lån och jobba samtidigt som jag pluggar och inte har råd att betala 5k i månaden som vi brukade betala till hyran.
- Universitet livet startar och får genast höra att jag inte pluggar och att jag inte träffar honom tillräckligt ofta. Vi gör slut efter en månad, då han är här hemma och pappa hör hur han pratar nedlåtande till mig, vilket Hampus reagerar på och lämnar huset för att lämna av alla saker som jag hade i lägenheten tillsammans.
- Universitetslivet går förvånansvärt bra. Lyckas få VG på min första tenta och hittat en tjej ett år yngre än mig som är så där "textbook" vänlig. Säger alltid de räta sakerna och bryr sig, även fast jag ibland inte riktigt tycker att det finns nåt djup där efter (Är jag en hemsk människa som tycker det!?)
- Får ihop henne tillsammans med Hampus och min gemensamma kompis Tobbe. De har varit ihop i 5 månader nu, så jag tro nog att de trivs, även fast jag har tappat kontakten med Tobbe pga uppbrottet med Hampus.
- Jag är inte riktigt uppriven över uppbrottet och kände mig faktiskt ganska fri, så jag började flörta lite överallt på nätet (För att de få killar som vi hade i klassen var alla upptagna och verkade ändå inte lägga märke till mig. Plus en kille påminde mig en del om Måns, så det var svårt att hantera första månaden).
- Hittar några stycken varav en faktisk fick min facebook. Jag förstod inte riktigt ifrån början varför, för jag tyckte inte att vi hade så bra konversationer. Lite random påstående där och vanliga "lär- känna" frågor, inget riktigt som fångade mitt intresse. Men han fortsätta prata med mig trots detta och frågade om vi kunde träffas någon gång (eller om det var jag? Jag kan ju vara på en hel del xD) för han bodde inte så långt borta. Impulsiv som jag är så sa jag ja till detta förslag.
- Vi träffas. Den där typiska långa gatan då jag redan har sett honom, men han är osäker på om det är jag och försöker smsa mig innan jag når fram för en reaktion, or something. Han ville se Örebro och jag visar honom slottet, mitt gymnasium och skippade svampen, för det är ALLDELES FÖR LÅNGT DIT och går bara omkring istället. Han säger såna där right cheezy kommentarer om att han inte kunde ta ögonen ifrån mig, att jag såg bättre ut i verkligheten, var länge än han trodde och att jag hade en mörkare röst än han hade förväntat sig. Just till cheezy kommentarer vet jag ju inte vart jag ska ta vägen, jag bara tackar och tar emot.
- Nån gång längst vägen blir väl jag hungrig och vi går till McDonalds. Vi beställer och min mat tar som vanligt lite längre tid, för ingen äter chicken burgaren så de måste göra den ifrån scratch. Killen valde att hämta maten och jag kommer just ihåg när han kom tillbaka hur han klagade på att servitrisen flörtade med honom och jag frågade varför han störde sig så mkt på det.
"För ikväll har jag bara ögon för en tjej" var hans svar, lika självklart som att himlen var blå.
Vi äter och jag vet inte, jag var väl frusen eller nåt sånt för det fanns fortfarande snö ute, men han typ tar min hand och värmer den och flyttar sig närmare mig och börjar typ krama mig. Påminnelse, detta var FÖRSTA GÅNGEN vi träffades och vi hade inte ens pratat särskilt länge. Varför gjorde jag inget för att stoppa honom? Well, det är ju inte så att jag INTE ville att han skulle göra det. Det var riktigt mysigt, däremot hade jag en ståndpunkt. Vi skulle inte pussas för första gången på ett McDonalds.
- Så dagen lider mot sitt slut och vi går tillbaka till hans bil varav vi kyss. Det första jag sa var "Du var en bra kyssare!" vilket vi fortsätter lite till. It felt good, it felt right och jag menar berusad på alla känslor så bjuder jag med honom hem (Något han hade bett om tidigare, så han kunde se mig i min naturliga miljö. Yep, det är vad han sa, doesn´t sound wierd at all...)
- Familjen tas lite på sängen, det var ju inte direkt planerat att jag skulle ta med någon hem. Men han sköter sig bra, hälsar på hela familjen och visar intresse. Detta var såklart helgen för melodifestivalen, and that is kind of a big thing in my family. Så alla är samlade runt tvn plus brorsans kompisar som ha LAN. Och jag kommer ihåg hur imponerad jag var utav honom, som satt så lugnt med familjen som om han passade in, han sprang inte iväg i skräck för att vi kollade på melodifestivalen och jag kunde inte mer än le som en dum idiot när jag kollade på honom. Inte för att jag tror att det var något han märkte, utan för att han var för koncentrerad på musiken eller att sköta sig, du vet första mötet med familjen och allt.
- Ahh, vi kommer till den delen utav den här dejten som, ahhh, jag vet inte, känns så olikt mig? Som inte direkt uppskattas i ögonen på folk. But yeah... Han imponerade mig så mkt att jag bad honom att stanna för natten men jag sa att han inte borde ha några förhoppningar på... Yeah you know. Well.....
- Tror på nån nivå att det var ett test för oss båda, för mig just om jag skulle falla för frestelsen, vilket jag gjorde men också testa honom ifall han skulle stanna så det inte skulle bli ett typiskt "one night stand" (Ohhh hatar att skriva ner det där, jag kanske ångrar mig och raderar det....)
- But he stayed. And have stayed for 3 month now and l couldn´t be happier. Finally things are going my way :D
- Sen dess har inte så mkt hänt. Jag har träffat hans familj och ingen har klagat på mig... Än. Vi pratar om framtiden lite då och då och trivs i varandras sällskap även när vi sitter och gör vårt eget.
- Universitetet rullar på. Massor med tentor att plugga inför men otroligt nog så har jag hållit mig flytande förutom en omrapport på EKG jag måste få gjord under sommaren. And that is all for now.
Har ingenting med något att göra, bara blivit att vi har pratat en del om barn namn, så tänkte bara skriva ner dom, eftersom mobilen är för opålitlig att ha det på. Och nej, jag är inte gravid eller nåt men ibland är det kul att tänka på framtiden och planera lite :3
Guuurl name
Zeraphina
Enya
Nemi
Gwen
Annie
Majken
Lori
Annika
Arwen
Freya
Noor
Luna
Nova
Booi Name
Tor
Tristan
Frej
Adrian
Morgan
Axel
Loke
Ahren
Birk
Xander
Okej, många asguda namn, men de är fiiina och används inte så ofta just nu :3
Så ja, du har man startat sin universitetstid och den första tiden var inte så illa. Jovisst att man var ganska osocial och inte var med på nollningen, men jag menar bor man en timme bort så går det åt två timmar MINST att åka framåt och tillbaka bara för att man vill fixa sig inför alla aktiviteter and frankly l don´t care that much to do so.
Har inte riktigt funnit min person i klassen. Utan har en rent allmänt trevlig tjej som jag pratar lite extra med som är helt okej. Men som vanligt försöker jag nässla in mig hos killarna och i början kände det väldigt påtvingat och att killarna inte lade märke till en, men nu (efter typ 10 veckor..) så börjar det kännas mer okej och att jag kan hänga liiite med dom iaf, så det är ett steg åt rätt håll :D
Men skolan handlar ju inte bara om umgänge, även fast det är en viktig del. Neh det var ju det där med att plugga oxå och ta det här som ett bevis. Jag sitter här och bloggar istället för att plugga till min tenta jag har imorgon. Ja du såg rätt, IMORGON!
Jag har förvisso läst igenom boken en gång idag, men det är allt som jag har presterat idag och jag har lyckats tappa bort sidan där de gamla tentorna var. GREAT...
Dock så känns det som om jag har tillräckligt koll på det här för att klara tentan. Vad värre blir nästa vecka när det blir både statistik och vetenskaps teori. Hängde ni med där? Mjo, det är en del universitetsord som man bara vill vricka huvudet på att tänka på. I will be fine, in the end l guess.
btw, hatar mitt tangentbord som hoppar upp i meningar när jag skriver. Har hänt 4-5 gånger nu genom hela den här texten. Min dator håller verkligen på att bli gammal..
Jaha... Ja, jag tänker börja min blogg med samma ord som rubriken, för allt känns bara "Jaha". Det känns som om det är redan hopplöst. Jag bor här, tillsammans med Hampus men allt med att bo tillsammans är "jaha".
*Suck*
Antar att det är min tur att känna att vad jag än gör så är det fel. And it sucks, but frankly, do l really care anymore? Kan vara skönt att bara få komma hem igen, skita i det här och satsa på pluggandet.
Det ser hemskt att se så här på svart och vitt. Men det är inte så bra att leva i det heller. Vi sitter liksom i varsitt håll och varken ser på varandra eller pratar. Vart försvann gnistan? Vart försvann liksom vänskapen som skapade allt som vårt förhållande alltid varit byggd på.
Nu är det bara att vi väntar på att hugga varandra vid närmaste tillfället vi får. Jag har alltid den där rösten "Gör så där, för annars kommer Hampus bli irriterad och jag orkar inte bråka mer!` Och vissa gånger känner jag att han gör fel enligt sina egna regler men inte gör nåt åt det! Jag blir sur, men då är det fortfarande att jag vill inte ta fighten, så jag låter det bara vara.
Jag är SÅ trött. Ibland känns det som om jag bor med en unge. Han vill alltid retas för att få en reaktion, men när man blir sur förstår han inte alls varför och tar illa upp sig. Jag får inte beté mig som han gör, för då är det fel! Om jag är osocial och trött, beror det på att jag inte älskar honom och att jag är tråkig.
Och det är just det, han har ALLTID nåt nedlåtande till mig att säga, så fort han öppnar munnen. "Du är tråkig, du är fett gay, gaylord, bitch" Visst han säger det inte seriöst, men att alltid få höra det där? Det tär fan på mentaliteten!
Så Jaha, jag antar att det är det jag känner just nu. Bara jaha, hur fortsätter vi nu? Snart måste man pressas mot väggen och lägga alla kort på bordet..
