FreakChilds blogg
Tjej, 30 år. Bor i Örebro län. Är offline

Senaste inläggen
Goodbyes11 februari 2016 kl. 21:57
Ett käpp i hjulet
28 januari 2016 kl. 20:22
Bucketlist
21 november 2015 kl. 11:20
Sysselsatt
14 november 2015 kl. 17:54
Wedding bells
2 september 2015 kl. 00:29
Plugg
24 maj 2015 kl. 15:49
Nytt år
19 februari 2015 kl. 21:53
Namn
4 november 2014 kl. 18:58
Plugg?
29 oktober 2014 kl. 16:50
Jaha
11 augusti 2014 kl. 22:06
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: linette Civilstatus: UpptagenLäggning: Straight
Intresse: TV/Film
Bor: I skogen
Politik: Anti-allt
Dricker: Cider
Musikstil: Punkrock
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2008-09-07
Event
FreakChild har inte lagt till några event än.
Ignore
Detta har absolut ingenting med NÅT att göra, behöver bara ha den nånstans tills vidare eftersom mitt fb acc är nerlagt. För de som undrar är det min prolog till den enda berättelsen som jag faktiskt skrivit klart, som såklart är om zombies, är inspirerat ifrån stephen king ;3
Den värsta farsoten som någonsin skulle inträffa U.S.A. började inte särskilt märkvärdigt. Det började med rök ifrån kloaksystemen i Louisiana. Inte den vanliga vattenångan (som new york bor var vana med) utan en sorts grönaktig rök. Lokal befolkningen skrev klagobrev till staten, uppmanade dem att göra något åt saken. Men staten ansåg röken som en bagatell och ansåg sig ha viktigare ärenden än att lösa än Louisanas gas problem. Men när staten efter några månader förlorade kontakten med Louisana, kunde de inte längre blunda inför problemet.
När staten äntligen skickade hjälp, var det redan försent. Röken hade spridit sig över hela staden som en grön tjock dimma. De första männen som skickades in i Louisiana återfanns aldrig, men folk uppger att de hade hört skrik några timmar senare. Lägret som soldaterna hade rest några km utanför staten blev snart också det drabbat utav röken, och försvann ur tiden.
I ett desperat försök till att stoppa rökens framfart, reste staten upp en mur omkring Louisiana, i hopp om att kunna hålla röken och dess befolkning i schack. Och så en dag, lättade den gröna dimman så pass mycket att soldaterna som patrullerade muren kunde känna igen det forna Louisiana. Synen de möttes av chockade dem så djupt att hälften av dem svimmade vid blotta synen. Ur dimman kunde de urskilja brinnande hus och bilar och vägarna var fulla utav avslitna människodelar men det värsta var synen utav de forna louse befolkningen. Soldaterna kunde se hur de långsamt gled över vägarna, ignorant till de kropps delar de gick över. Människorna var gröna till färgen liksom dimman de levde i, långa till växten, minst två meter och tentakler som dolde deras mänskliga drag. De var minst fem stycken utav dem på gatan som hade samma gemensamma mål: äta människor. De kunde se hur de glupskt åt på en kropp, som de kände vid sig av en av de soldater som hade försvunnit vid lägret. Efter det kunde de inte längre kontrollera dimman. Den spred sig som en löpeld igenom hela landet, tillräckligt tjock för att förmörka solen. Det var vid rapporterna om att soldaterna som patrullerat muren hade insjuknat och omvandlats till dessa varelser som presidenten tog tag i situationen. Han bestämde sig för att försöka hitta ett antivirus och satte landets bästa forskare på jobbet. För han visste om att ifall de inte snabbt hittade ett antivirus, skulle det vara slutet för Amerika